"Blandat blod", Katarina Mazetti och "Sigrids hemlighet", Karin Wahlberg

Historiska media planerar att ge ut ett antal böcker som binds ihop under benämningen "Släkten". Den serien ska beskriva Sveriges utveckling i romanform. Uppdraget att skriva romanerna går till olika författare. De två första är dessa två som jag läst (Mazettis bok hade jag redan läst upptäckte jag, men det kändes bra att friska upp detaljerna innan jag gick på nästa).

"Blandat blod" utspelar sig i huvudsak i Blekinge under tiden före 1000 e kr. Det är en mustig roman med mycket starka känslor. Man börjar så smått i Sverige se de kristnas intåg, men folket är än så länge tveksamma och ber till sina gamla gudar.

"Sigrids hemlighet" hakar på i samma anda. Det är samma släkt vi får följa, men handlingen utspelar sig nu i trakterna runt Mälaren och då framför allt Sigtuna. Jag blir så sugen på att åka till Sigtuna och titta på om några av gårdarna från tiden runt 1000-talet finns kvar.

Jag tycker att bägge böckerna är mycket bra, speciellt som de har en verklighetsbakgrund.

Julafton 2009

Så är den då äntligen här! Allt är i ordning förutom lite dammsugning, som jag slipper utföra. Vi ska ha grötlunch med julklappsutdelning. Tommy åker därefter till Norberg och Lina jobbar eftermiddag plus natt! Landstinget har väldigt svårt att följa arbetstidsbestämmelserna, men som timvikarie är det bara att bita ihop. Min högsta önskan inför 2010 är att Lina får ett arbete!

I kväll kommer mamma, Lennart, Ulf och Ulla hit precis som förra julaftonen, så vi blir sju vid middagen.

Denna vackra och mycket kloka dam som är min kära dotter blir med oss hela dagen:
































...och i hennes härliga mage växer det så det knakar: Tove som nu är 36 veckor på väg. Hjärnan är färdigutvecklad, och hon väger runt 2,7 kg och är ca 46 cm lång.

Roland går och Tove växer

Roland har nu varit hemma i en vecka, och två dagar i rad har han följt med på promenad. Det går bra men han är väldigt trött och svag. I dag ska vi åka och köpa stavar till honom, det är betydligt bättre att ha som stöd än kryckor, speciellt i vårt vackra vinterlandskap.

Snön kom ju i förrgår, och det är makalöst vackert ute. Som att vara mitt i ett julkort.

Tove i Malins mage är nu 35 veckor på väg:

"Nu väger bebisen nästan 2,5 kg och är ungefär 45 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och magen sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter. Nu är det mycket mindre fostervatten och mycket mer bebis i livmodern (som har utvidgats till 1000 gånger sin normala volym)."

Maria, Roland och Tove (Ericson)

I går fyllde Maria 50 år och hade öppet hus. Direkt efter det hämtade jag Roland på sjukhuset. Äntligen är han hemma igen! Han har svarat bra på behandlingen och är nästan helt bra, men är mycket trött, och sjukskriven december ut. Har han/vi tur så kan sjukdomen hållas i schack med medicineringen...

Det kom en jättetråkig nyhet i går: Ericson lägger ned all verksamhet i Gävle! Minst 1000 personer är direkt berörda!!! Som om vi inte hade nog med arbetslöshet här!

Och nu börjar det närma sig, Tove är 34 veckor så snart så...



.

Ledsen

Min älskade Roland är sjuk. Jag har varit på sjukhuset i kväll igen och i dag på eftermiddagen hade han fått en diagnos. Det är en neurologisk sjukdom som är kronisk. Läkaren hade sagt att: - Från och med nu är du patient på neurologen. Jag har inte vågat läsa vad sjukdomen kan ge för effekter på sikt, kommer inte ens ihåg vad den heter. Till att börja med ska han ligga inne i fem dygn till för att få behandling med gammaglobulin eftersom immunförsvaret ska stärkas.

Fan han är ju alltid frisk! Min stora vackra, starka, duktiga och underbara man!!!! Bara han får leva så får det bli hur det vill med resten. Vi kanske får flytta, sälja stugan, whatever. Han kanske bara får skov emellanåt, eller...

Roland är absolut den finaste och godaste människa jag någonsin träffat, och hans like kommer jag aldrig mer att träffa. Vad i helvete ska han drabbas av detta för???

Sju år och sju veckor

I går firade Roland och jag sjuårig bröllopsdag. Tyvärr så firades den på akuten. Roland har ingen känsel från knäna och nedåt, och har således svårt att gå. Han ligger nu på infektionsavdelningen eftersom de befarar att han har svininfluensan också. Jag tror att ben- och fotproblemet beror på B12-brist, det får bara inte vara annat.

Han har länge varit instabil i fötter och ben, det var ju bl a därför som han bröt foten i somras. Vi diskuterade (vi hade ju gott om tid på akuten, 5½ timme) om att kanske behöva skaffa nytt boende om han ska fortsätta så här. Jag vill inte ha honom struttande i stentrapporna här; en bruten fot må väl vara hänt, men värre saker kan ju hända.

Kylan kom i går också, och med den SOLEN, var har den varit i november!?

Lilla. lilla Tove är nu 33 veckor (sju veckor kvar) på väg, och hennes mor mår jättebra, inte en krämpa så här långt.

"Sånt man bara säger", "Matthandlare Olssons död"

"Sånt man bara säger" av Helena von Zweigbergk är en berättelse om ett ofrivilligt möte mellan en femtioårig kvinna och en ung pojke som båda har vänt livet ryggen. Om hur livet kan tränga sig på och tvinga oss att ta reda på vad som verkligen spelar roll i den här världen. Klart läs- och tänkvärd!













"Matthandlare Olssons död" av Karin Wahlberg: Det brutala mordet på en svensk matthandlare på affärsresa i Turkiet är upptakten på en historia som döljer mörka familjehemligheter. I centrum står kommisarie Claesson och hans fru Veronica, de börjar i mitt tycke bli en aning "för lyckade". Totalt sett är ändå Karin Wahlbergs deckare lite utöver det vanliga. Mycket bra bok!

Hosianna

I dag har jag varit på Adventsgudstjänst i Tomaskyrkan. Vi i kören överträffade oss själva! Det lät så fantastiskt bra, och när vi avslutade med "Rejoice" så såg jag att flera i församlingen grät! Häftigt!

För mig var dock den största behållningen "Hosianna", det är min absoluta favoritsång i advent, och utan den blir det ingen 1:a advent.

Hosianna Davids son, välsignad vare han...

Roland är riktigt sjuk febern är uppe 39,8 trots att han ätit både Alvedon och Ipren. Så jag är orolig!!!

Jag är inte bara arg, jag är kvinna också

I min ungdom bildades Grupp 8, då tyckte jag ibland att de var lite överdrivna. I dag tycker jag att det var hur bra som helst med kvinnosaksrörelsen, man måste nog överdriva till en början för att det ska komma till en förändring, men ack så sakta det går trots allt.

I dag är jag otroligt arg på att media formligen skriker ut att VD:n för Sandvikens stora sportarena fått sparken! VD:n råkar vara kvinna, och jag är helt övertygad om att man inte hade uttryckt sig på samma sätt om det varit en man. Då hade det hetat: XXXX Olsson VD för Göransons Arena går vidare mot nya utmaningar...

Hur i h-e ska kvinnor våga bli chefer när de formligen slaktas om de misslyckas, eller gud bevare oss inte gör som man alltid gjort, eller som några grå betonggubbar vill att man ska göra!?

Jag är också arg på dessa utredningar om att människor med låg utbildning skulle ha sämre hälsa p g a att de underförstått "inte förstår att vårda sin hälsa". Den typen av forskning presenteras gång på gång, men så för h-e hjälp dem/oss då. Själv är jag ju helt klart stämplad som dum eftersom jag är rökare, överviktig och inte funktionsduglig i samhället. Nu säger man dessutom att lågutbildade (=dumma???) dör oftare i cancer eftersom de inte förstår att de ska söka vård i tid, åååååh hjälp mig!!!

När lilla Tove är vuxen så är vårt samhälle en mycket bättre plats att vara på, det måste jag tro på! Nu är hon 32 veckor på väg, och börjar bli en riktig liten bamsing.

Tove i vecka 31 och Foppa

Nu är Tove inne i sin 31:a vecka. Hon väger nu runt 1,8 kg, men har inte växt så mycket på längden! Tove jag längtar så efter dig!
















I kväll så spelar Foppa i "Läkerolen" när MoDo kommer hit. Roland ska dit, det skulle jag också vilja, men stora arenor är min skräck numer. Synd för jag älskar verkligen att se live-hockey men det var länge sedan det hände nu.

"Öppen grav" av Kjell Eriksson

"Öppen grav" är en kriminalroman om försakelse, hämnd och akademisk småaktighet, där det "bildade" Uppsala skildras ur ett annorlunda perspektiv. Det är en berättelse om klass och kultur, stad och land och om kvinnors arbete i det fina Uppsalas hem.

"Öppen grav" är den sista och avslutande delen i serien om Ann Lindell vid Uppsalapolisen. Sju av de tidigare har nominerats till "Årets deckare" av Deckarakademin.

Jag kan bara säga: Lycklig den som inte läst Kjell Erikssons böcker ännu. Han/Hon har riktiga höjdarstunder att se fram emot!

Första snön och Tove

Min dotterdotter ska nu heta Tove! Fint namn! Vi får väl se vad det slutgiltiga blir...nu är hon i alla fall inne på sin 30:e vecka i Malins mage, och väger nu runt 1,5 kg och är 40 cm lång enligt alla tabeller som finns. Och jag stickar i cerise...



I dag har då alltså den första snön stannat på marken och lämnat ett vitt, mycket tunt, men ändå täcke på marken.

Och jag gör canneloni med kyckling, långt bökigt recept, hoppas det ger lön för mödan...

Sjukstuga och Sommarpratare

Hemma hos oss är det sjukstuga just nu, eller tältläger som Roland uttryckte det hela:

Lina var på kryssning till Finland förra helgen och kom hem med vad vi tror är svininfluensan. Som den ömma moder jag är (!?) så ville jag då vårda henne, och blev själv drabbad. Roland är något härdigare. På menyn står Ipren, Echinagard, C-vitaminbrus, Otrivin, Bisolvon...

Tittade på "Sommarpratarna" på SVT igår kväll, vilket fantastiskt program det blev, jag längtar redan efter nästa!

Den bästa av mödrar

I lördags såg vi filmen "Den bästa av mödrar". Det var länge sedan jag blev så starkt berörd av en film. Så långt ifrån Hollywood-glamour som man kan komma. Alla skådespelare är lysande, mest imponerad är jag dock av pojken som spelar krigsbarnet Eero.

7-årskalas

I går den 10 november fyllde våran älskade Smilla 7 år! Hon hade födelsedagsfest med Tyra. För säkerhets skull delade inte damerna på samma tårta, utan Lina hade gjort varsin. Tårtorna som bestod av potatismos, falukorv, leverpastej, ost och mandel var mycket populära.

Siri!

Nu har föräldrarna ett nytt namn (förslag?) till min dotterdotter:

Siri

Så vackert! Siri betyder skön/älsklig segrarinna! Det blir perfekt!

Så här ser hon ut just nu, lilla gumman. 27 veckor gammal.

Dotterdotter

Jag ska bli mormor till en liten flicka! I dag har de blivande föräldrarna (och mostern) varit på ultraljud igen och se då visade det sig att det är en liten tös som ligger och väntar...

Hon är nu 28 veckor och drygt ett kilo stor. Allt var helt normalt, vilket ju är det allra viktigaste.

Moster tycker att hon ska heta Kobra (!), föräldrarna Ellen eller Hanna.

Nu kan jag inte hålla mig nu stickas det nog något i cerise ändå...

Så här söt var barnets mamma när hon föddes för 30 år sedan:

"Borta bäst", Sara Kadefors

Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på den elegant klädda kvinnan, med det vackra leendet, som kommer ut och promenerar mot ingången. Hon som dricker gratis kaffe innan varuhuset öppnar och äter folks kvarlämnade mat. För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det bara om att överleva.

En underbar bok! Kadefors är (som vanligt) hur bra som helst!

"När förnuftet sover", Inger Alfvén

Inger Alfvén tillhör en av mina favoritförfattare, och den nya boken är mycket bra!

Boken handlar i huvudsak om Ingeborg och Fabian, och deras långa äktenskap. De är nu i 70-årsåldern, och vi får följa vars och ens innersta tankar om livet. Ingeborg är f d ambitiös advokat med arbetarbakgrund, medan Fabian kommer från överklassmiljö och försörjer sig som författare.

Frågor som kommer: Vad är priset för kärlek och hur mycket får framgång kosta? Känner någon överhuvudtaget en annan människas innersta? Hur mycket kan man avstå till förmån för en annan människas lycka?

Författarmöte

I går kväll (måndag) var döttrarna och jag på författarmöte i Andersbergs bibliotek (stans bästa): Anders Roslund och Börge Hellström var på plats och pratade om sina fem böcker. Först och främst kändes det tyvärr som en ren marknadsföringsåtgärd, trots detta kostade det 40:- i inträde.

Visserligen var det mycket intressant att höra om hur historierna kommit fram, all research som läggs ner innan böckerna skrivs, böckerna blir ju därför på något sätt autentiska. Dock saknade jag diskussioner kring vad det finns för hopp för förövare och offer. Lite grand berördes detta, men jag hade gärna hört/diskuterat mer kring detta.

I dag erbjuds förövare, t ex sexualbrottslingar terapi/behandling i fängelset, men det är frivilligt! Det är illa, tycker jag, det innebär ju att de flesta säkerligen inte tar den möjligheten till rehabilitering eftersom de anser sig oskyldiga/friska, vad jag kan förstå.

Min dotter anser att de som utsatts för (sexuella) övergrepp aldrig kan läkas helt, det ser hon prov på i sitt arbete inom psykiatrin.

















Såg också en deprimerande dokumentär i söndags kväll (Dokument inifrån), som sa att de barn som omhändertagits av sociala myndigheter, med stor sannolikhet själva kommer att bli föräldrar till barn som omhändertas...

Alltså: Hur ska vi bryta det negativa sociala arvet? När ska alla små barn födas till lika villkor och förutsättningar?

Peter Carlsson och Blå grodorna

I lördags var vi och såg Peter Carlsson och blå grodorna på Gävle teater. Som vanligt var de helt fantastiska! Tyvärr finns ju inte Lars Dylte med längre, han har ersatts av två (!) personer, en man och en kvinna. Kvinnan (kommer inte i håg namnet) hade en helt fantastisk röst och gjorde en ruggigt bra version av "Håll mitt hjärta". Bäst var annars inledningsmelodin som för mig gjorde i princip hela föreställningen: "Telegram till fullmånen" av Cornelis. Den låten är helt fantastisk, speciellt med Peter Carlsson.

Peter C är ju en otroligt duktig historieberättare, men jag hade gärna sett lite mer sång och musik, för det är ändå det som är det bästa med det här gänget.

Jag är så glad att jag vågade/orkade gå, det stärker och glädjer, och det behövs sannerligen för mig nu.

"Kärlek i cancerns tid" av Anders Sundin

Den här boken läste jag på rekordtid - fredag lunch till fredag middag - och grät och grät, och mådde sämre och sämre...

Ändå så måste jag rekommendera den, för i allt det sorgliga så ger den ändå förhoppning. Vilket mod, vilken kärleksförklaring, så starkt!

Kanske känner jag extra mycket för att jag faktiskt jobbat tillsammans med författaren en sommar för snart 20 år sedan.

Jag som är så fylld av dödsångest, fick ändå en svag tillförsikt, jag ska nog klara det...

"Maskarna på Carmine Street" , Håkan Nesser

Åh, vad jag har längtat efter en ny Nesser, och nu har jag läst den!

Bokens jag som f ö är författare befinner sig i New York, och dit förflyttar han även mig som läsare. Jag har aldrig varit där, och kommer säkerligen inte heller att komma dit, men visst blir jag sugen på att få uppleva staden själv.

Författarjaget har mist sin dotter genom en mystisk kidnappning och har inte återfunnits under de 18 månader som gått sedan det hände. Föräldrarna beslutar då att lämna hemlandet till förmån för New York. Där händer en del bisarra saker, och spänningen skruvas upp hela tiden.

En helt underbar liten bok!!!

IKEA och H&M = Traditionsförstörare?

Fredrik Lindström skrev en mycket intressant artikel i Aftonbladet i söndags:

"IKEA och H&M tillhandahåller möbler och kläder, som du inte ska kunna eller vilja ha om ett antal år eftersom de är för daterade. Och eftersom du måste byta så ofta har du inte råd att gå till annat än dessa företag, med sina billiga priser."

Så sant och så klokt sagt!

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5934288.ab

Voices för Hospices

I lördags var det körkonsert i Heliga Trefaldighet. Vi var 12 körer som sjöng tre stycken tillsammans: "Rejoice", "Stad i ljus" (med solist och trumpetare) och "Hallelujakören" (ur Händels Messias). Såååå otroligt maffigt att sjunga med drygt 200 andra. Alla körer sjöng dessutom varsitt stycke, vi sjöng "It's my desire" som är en gospel-låt som vi sjungit ett tag. Lustigt, när vi började med de här stycken så tänkte jag och många med mig att detta är ju omöjligt att ta sig igenom, men icke...

Kyrkan var fullsatt, och efter konserten var det insamling till hospices/palliativ vård i Zambia. Jag är så otroligt ego, så jag blev besviken att det inte var insamling för hospices i vårt eget landsting som ju inte verkar ha några pengar. Alltid ska alla insamlingar vara till Afrika!?

En uppsatt landstingstjänsteman talade om den palliativa vården i Gävleborg (trots att insamlingen inte gick dit!?). Han sa bl a: "Idag är vi duktigare på att bota cancer, och fler och fler överlever. Därför är det extra viktigt med den palliativa vården." Ursäkta behövs vård i livets slutskede om patienterna överlever???



















Fani, Jag, Marcus och Carita ser förväntansfulla ut, Liz stänger av telefonen.

"Sommartid", J M Coetzee

J M Coetzee har skrivit en bok om sig själv: En ung man har bestämt sig för att skriva en biografi om författaren efter dennes död. Biografin ska bygga på Coetzees efterlämnade dagböcker, brev och diverse anteckningar.

Mannen som ska skriva biografin intervjuar ett antal personer som enligt anteckningar och dagböcker ska ha spelat någon slag roll i Coetzees liv. Genom dessa personer målas Coetzee fram i en inte alltför positiv dager. Genom intervjuerna får man också se det sydafrikanska samhället från olika håll.

En märklig bok. Lättläst, bortsett från att kapitlen är väldigt långa och i princip helt utan naturliga avbrott.

Nu är den förbannade kylan här!

Alltså: Jag hatar verkligen den kalla årstiden mer och mer för varje år! Kan man inte få gå i ide då. Tänk att krypa in i en grotta, och bara sova till våren och sommaren är här!

När man nu ska gå ut ska man först ta på långkalsonger eller överdragsbyxor, en tjock jacka (som inte blivit större över sommaren och stramar över min feta bak), klumpiga (halksäkra och fotriktiga) skor, fleeceundertröja mm...Fan man lägger ju på sig fem kilo extra bara av detta, och hur ska man orka röra sig sen? Dessutom är det halt, och man blir stelare än vanligt i sina leder!

Nej, jag kryper ner i sängen med en stor hög böcker och massor med choklad och så kan någon väcka mig när det är sandaldags igen.

"Honungsfällan" och "Mörkermannen" av Unni Lindell

Det här är sjätte och sjunde böckerna om kommisarie Cato Isaksen och hans stab.

En av huvudpersonerna i "Honungsfällan" är Vera Mattsson en arg gammal dam som hatar barn! Plötsligt en dag försvinner en liten pojke som setts på hennes tomt... På väg hem från sitt jobb på en cateringfirma så mördas en lettisk flicka, vad har hennes pojkvän med det hela att göra, och vad har hans skumma bror för sig i skogen? Det blir Cato Isaksens ansvar att ta reda på svaret på gåtan/gåtorna; Hänger händelserna ihop, och i så fall hur?











I "Mörkermannen" möter vi två livrädda kvinnor! Bägge tycks vara helt ensamma och inte ha någon att dela sin skräck med. Vad är de så rädda för? Vem är mannen som setts i hissen? Vem tittar genom ventilen i taket? Vem visslar sången från länge sedan? Varför vill ingen kännas vid kvinnan som knuffas ut från balkongen? Åter igen visar det sig successivt att fallen kan ha med varandra att göra. Cato Isaksen inser att hans nya medarbetare Marian Dahle inte bara är irriterande utan också en mycket skicklig utredare, även om metoderna emellanåt är regelvidriga.













Unni Lindell är otroligt skicklig på att bygga historier som är helt omöjliga att lägga ifrån sig. Personerna hon skapar är inga dussinmänniskor, och vem vill läsa om det?

Massage av skalpen

I kväll kom Anneli förbi med en helt otrolig present! Jag skulle vilja köpa en sådan till alla jag älskar!

Det är en scalpmassager eller skalpmasserare. Det märkliga är (fast kanske inte ändå) är att det känns helt underbart när någon annan använder den på dig, men inget särskilt när man gör det själv. Ungefär som när man går till frissan och hon kammar och fixar, det är ju jätteskönt, men inte är det så speciellt när man fixar sig själv.

Man drar ner massören (?) över huvudet, och drar den upp och ner och hit och dit...det är så underbart så det måste bara upplevas.

Rödbetor och potatis

Alla kultursnobbar som pratar mat eller trädgård säger röbetter i st f rödbetor! Det heter faktiskt rödbeta (inte röbetta) och rödbetor det ska INTE vara två t i uttalet, det borde väl kultureliten veta, eller? Senast jag hörde utalet var i Pernilla Månsson-Colts trädgårdsprogram, som jag f ö inte orkar titta på...

Sen har jag en vän som säger petatis i st f potatis! Alltså har man fel på hörseln eller något då?

Malins mage=Mitt första barnbarn

Nu har det gått 23 veckor av Malins graviditet, det är detsamma som 57,5%.

Jag är helt galen och har redan handlat en massa saker, och i går köpte jag garn till en underbar vagg- och barnvagnsfilt. När jag väntade min flickor vågade jag inte förbereda någonting alls nästan, men nu tar jag igen det. Om det går åt skogen, vilket det vid Gud absolut inte får göra, får jag/vi ta den smällen då.

Oj, vad jag lääängtar!

Nedan ses Malins mage i vecka 22.

Vita liljor

I lördags så fick jag en jättebukett vita liljor av Anneli och Tonna. De är så fantastiskt vackra, men jag hade glömt en sak: Jag tål ju inte lukten! Så i går när flera av dem slagit ut ordentligt så började det krypa i mitt huvud och jag började må illa. Attans, nu står de på balkongen och är så grymt vackra, jag vill så gärna ha dem närmare! Min granne Gudrun ska föräras dem, om nu hon tål dem?

"Tre sekunder", Roslund & Hellström

Vill man läsa andlöst spännande böcker så ska man läsa Roslund & Hellström. Många kritiker tycker precis som jag att de står i särklass bland deckarförfattarna!

Det här är deras femte bok och den är precis lika bra som de övriga. Eftersom bägge har god insikt i och god kontakt med den kriminella världen så känns deras böcker som lite av dokumentärer, även om en del scener verkar otroliga. Eller är det så att verkligheten alltid överträffar dikten?

Har svensk polis infiltratörer? Florerar det så mycket narkotika på våra fängelser? Produceras det så mycket amfetamin i Polen?

Tjock bok, men man struntar i att armarna domnar bort, man kan bara inte sluta!

"Hypnotisören" av Lars kepler

Det har ju varit en hausse utan like kring den här boken så jag var bara tvungen att läsa den. Passande nog fick jag den i födelsedagspresent av min käre make.

Formatet är inte läsvänligt, ännu en tjock bok 572 inbundna sidor, det ger mig ont i armar, axlar och tumgrepp. Jag längtar efter en tunn liten bok!

Boken känns överhuvudtaget onödigt lång, man lyckas brodera ut sig väldigt kring händelserna, det ena skeendet mer otroligt än det andra. Men visst lyckas de skapa spänning, det är svårt att lägga ifrån sig boken. Språket flyter bra, och persongalleriet är intressant. Nyfiken på hypnos blir man också, men konsekvenserna för hypnotisören kan bli ödesdigra, som framgår av boken. Illa berörd blir man många gånger eftersom det till stor del handlar om att barn blir utsatta, och därigenom även deras anhöriga.

Huvudpersonerna verkar ha turen att lägga precis allt utom de aktuella fallen åt sidan. Jag trodde annars att poliser och läkare hade mycket att göra.

Läsvärd, men inte oförglömlig, och jag längtar inte efter nästa bok de ska skriva, men kanske, kanske jag läser den i alla fall.

"Drottningoffret", Hanne-Vibeke Holst

Det här är den första bok jag läst av Hanne-Vibeke Holst, och jag kan förstå hennes popularitet. Dock undrar jag om hon har betalt per sida, boken är på 622 sidor!?

Boken är alltså i mitt tycke för lång, men klart intressant och spännande. Hon är framför allt duktig på att måla upp ett märkligt men intressant persongalleri. Hon verkar dessutom väldigt påläst på de ämnen hon berör, sjukvård, politik och religion bl a.

Kanske ska jag prova att läsa nå´t mer av henne, men då får det lov att vara kortare böcker.

Arga lappen

Det finns ju en blogg som heter "Arga lappen" som är väldigt rolig, men tyvärr har den sin bakgrund i något riktigt tråkigt, arga lappar i tvättstugor o dyl.

I vår lilla bostadsrättsförening (14 medlemmar) så har det nu brutit ut ett kallt krig om städningen i tvättstugan:

På augustis tvättlista har några medlemmar börjat skriva efter andras namn typ: "Mycket dåligt städat, skitiga golv och tvättmedel på maskinerna" eller "OBS! Städa gärna efter dig nästa gång". Det här har gjort att jag blir skitorolig för att min städning inte ska vara till fyllest, så att jag får mig en beta och hängs ut på listan. Eftersom jag vet att det finns medlemmar som "fultvättar" så är det ju inte heller säkert att rätt person anklagas.

För att få stopp på detta med kommentarerna på listan så bad jag min man som är sekreterare i föreningen att ta upp detta med städningen i ett informationsblad till alla medlemmar, men si det ville inte vår ordförande som inte vill stöta sig med någon.

Varför har folk så lite civilkurage, och varför är det så svårt att säga till någon öga mot öga i st f att skriva arga kommentarer. Jag vet inte eftersom jag själv är så d-a feg, och så otroligt konflikträdd, men jag retar mig å andra sidan inte så mycket på lite damm i tvättstugan.

Ny tavla

I lördags var vi på konstutställning på Galleri Elixir, som ligger i sjukhusets entré. Jag hade läst om utställningen i tidningen, och sett bild på en tavla som jag bara kände var min. När vi kom dit var den reserverad av någon, men jag skrev ändå upp mig på listan för den som reserverat hade bara skrivit sitt namn och inget mer. I dag ringde hon som ansvarar för utställningarna och berättade att jag kan hämta den på lördag. Alltså den var ju min då...

Så här snygg är den, konstnären heter Elvy Drugge och är i från Sandviken. Snart sitter den hemma hos oss!

Fotografering med förhinder

Vår gamla digitalkamera började äta batterier för ett år sedan. Vi har stått ut, och tyckt att det var så svårt att bestämma vad vi skulle köpa i stället.

Men på försommaren fick jag ett tips från min bloggvän Paula. Sagt och gjort vi köpte en ny kamera. Bäst pris var det på Experts nätbutik. När kameran var tre-fyra veckor så slutade den att fungera, det gick helt enkelt inte att "öppna" den. Detta var på vår första semestervecka och vi skulle åka till Skåne veckan därpå. Roland gick då ned till Expert-butiken för att lämna in den och få en lånekamera under tiden, trodde vi! Där stod vi med vår gamla batteriätare igen och Roland var fullkomligt rasande (och då är han inte att leka med) på Expert, som inte kunde ge oss en lånekamera under servicetiden.

Vi åker till Skåne, och den gamla batterislukaren börjar helt plötsligt fungera något bättre så vi fotar en hel del. På/Vid Ale stenar tog vi de sista bilderna sen försvann kameran! Vi måste ha tappat den, för att någon skulle stjäla den är helt osannolikt!

Så semesterbilderna från 2009 dem har vi bara i vårt huvud vilket inte är det sämsta, men ändå.

Polis, polis!

Damen i det gula huset kan inte sova och står på balkongen och röker. Klockan är ett på natten och det regnar. Då, där i mörkret i allén nedanför henne upptäcker hon något som inte stämmer med den ordinarie utsikten: Det ligger något/någon mellan träden...

Nej, jag blir aldrig författare!

Jag ringer 112 för det ser illa ut med personen som ligger nedanför mig. De ber mig gå ned och kolla hur han mår, och sedan ringa dem eller polisen. Jag väljer att ringa herr Bilson som bor i huset intill, som visserligen är vaken, men som är drickandes vin flera kilometer bort. Mannen med fotskadan väcks då, och jag ringer polisen som lovar komma. Mannen har vid det laget rört på sig lite, lite grann, skönt.

Polisen kommer och cirklar runt omkring platsen som jag uppgivit till sambandscentralen (?), de lyser med ficklampa och billysen, men de ser honom inte och lämnar platsen! Vi försöker vifta allt vad vi kan från balkongen, men jag blir tvungen att ringa polisen igen, och vid andra försöket tio minuter senare så hittar de honom.

Honnör till polismännen: De är trevliga mot den mycket unge mannen, jag var så rädd för att de skulle vara bryska. De frågar honom om han druckit alkohol, varpå den livlöse svarar: Uppenbarligen!

Jag minns när min egen dotter (inga namn) hittades livlös på gatan och blev hemskickad med polis. Skräcken/rädslan över vad som kunde ha hänt henne om inte någon ringt polisen då minns jag än.

Lektion om insekter

Jag tillhör en minoritet: Jag är INTE känslig för mygg och insekter. När andra knappt kan vara ute, sitter (!) jag i blåbärs- och lingonriset utan att knota speciellt mycket.

Nu är det dock så att jag fått ett väldigt fult och konstigt bett (?) på ena armen. Eftersom det inte tycks försvinna så tyckte (framför allt Roland) jag att jag borde visa det för någon sjukvårdskunnig (hudcancer?!).

Jag ringer min hälsocentral och sköterskan upplyser mig om att inte alla insekter stannar kvar på kroppen sen de bitit (nehej?), att man nog inte behöver äta penicillin för ett litet bett (nehej?) och att människor reagerar väldigt olika på bett (jaha?).

Att jag är 54 år och att jag i princip aldrig besöker hälsocentralen tycks hon inte ha noterat. Hon noterade inte heller att jag bara ville veta när/om man kunde gå på någon slags drop-in för att visa upp bettet. Inget snack om penicillin från min sida (hon skulle bara veta min inställning till det) eller någon önskan om en bilogilektion.

Jag ska prova igen på måndag, och hoppas på att någon vettig person sitter i rådgivning/tidbokning.

Nu när Roland sett till att jag blivit van vid sjukhusmiljö - först sjukhusvistelsen (fyra dygn) som föregicks av en hel dag på akuten och nu i förrgår hälsocentral, röntgen och akuten med hans onda fot (brutet ben) - så har jag tänkt att ta tag i vissa bitar som jag dragit på länge:

Jag borde kolla mitt blodsocker (jag vill inte veta att jag har fått diabetes), göra KOL-test (jag får ont i lungorna bara jag tänker på det) samt ta sköldkörtelprov (det måste vara något fel på min ämnesomsättning eftersom jag är så tjock).

Men nu har jag ju fullt upp med hundpromenader, lingonplockning och annat så vi får väl se...

(nästan) MORMOR!

Äntligen kan jag börja andas ut och tro på att jag nog ska bli mormor i januari. Det är det största - näst efter de egna två döttrarna - som kan hända!

Faktiskt har jag redan köpt en jättefin barnvagn till det lilla underbara som förhoppningsvis kommer.

Bakgrunden till detta är: Malin och Tommy hade varit och tittat på en ny vagn. Den ekonomiska modern/svärmodern undrade då om de verkligen skulle köpa en ny vagn? Dottern svarar då att: - Du har ju sagt att ditt barnbarn ska ha det bästa. Jag svarar då att: - I så fall ska väl jag stå för det hela. Varpå dottern svarar: - Ja, gärna för oss! Men se då blir det ingen ny vagn, den blivande mormodern tycker dels att det är onödigt med en ny vagn när marknaden kryllar av fina begagnade och dels att många av de nya vagnarna är fula. Hittade då en skönhet på Blocket, och när jag visade dottern denna sa hon direkt: - Den ska vi ha!

I går så var de blivande föräldrarna på ultraljud och allt verkade vara helt OK. Barnet rörde sig och drack fostervatten (gör de det?). De vill ju veta barnets kön i förväg (något som alla verkar vilja göra i dag), tyvärr gick inte det att se, barnmorskan kunde i a f inte se någon liten penis, så kanske, kanske det blir en flicka då, precis vad Roland tror att det ska bli.

Jag ska snart börja min stickyra. Det ska bli en filt, en åkpåse och ett litet set med omlottkofta, byxa, mössa och sockor. Fantastiskt att få sticka till sitt barnbarn! Det där med att få sticka satt långt inne, mina barn är väl inte så impade av stickat eftersom jag alltid stickat så mycket, men när Alex Schulman hade stickade kläder och stickad filt till sitt lilla barn, ja se då gick det bra.

"Ett annat liv", P O Enquist

Emellanåt tycks jag ha svårt att hitta de böcker som passar mig som hand i handske. Endera är de för kiosklitteraturaktiga, eller så är de för intellektuella och tillkrånglade. Den här boken tillhör de senare. Naturligtvis har den höjts till skyarna av alla recensenter: Vem vågar ge Enquist negativ kritik?!

Den här boken har jag kämpat mig igenom, trots att jag tycker att läsning ska vara ett rent nöje. Den första delen som handlar om barndomen var lysande, både rolig och lättläst, men sedan när han börjar publiceras, då blir det såååå långtråkigt, och såååå mycket "slå sig för bröstet", fast med en ödmjuk ton. Varje bok och varje teaterstycke penetreras så till den milda grad så man får utnyttja skumläsningstekniken. Boken sägs ju också vara en bekännelse om hans alkoholism, hur smutsig och förödmjukande djupt han föll innan han fick hjälp. Detta framgår då inte alls enligt mig. Visst alkoholproblem, men de är ju inte så överhängande att vänner (han har ju så många "goda vänner") och familj sviker honom. Rika och inflytelserika hustrun fixar dessutom lätt in honom på kliniker - den tredje hjälper honom och nu har han varit fri alkoholen i 20 år, det är förstås snyggt jobbat!

Jag har läst Enquist förr och aldrig fastnat, för min del får han nog stå kvar i hyllorna i fortsättningen.

Alex Schulman, Sven Olof Karlsson, Hanna Hellqvist och Douglas Kennedy

Alex Schulman: ”Skynda att älska”

Bloggaren och exhibitionisten Alex Schulman imponerar stort på mig. Efter pappan Allan Schulmans död sörjer han inte utan rusar vidare i livet. Boken tycks ha kommit till i samband med den terapi han genomgår när sorgen hinner ifatt honom. Gripande, lysande, och vacker. Språket flyter lätt över sidorna, och boken är mycket läsvärd!

Hanna Hellquist: ”Karlstads Zoologiska”

Boken är häftigt upplagd med olika djur - som familjen haft - som kapitelindelning. Det här är ytterligare en dotter-pappa-relationsroman, men den här är bättre än flera andra jag läst i genren. Hanna H skriver med ironi och humor. Det är väl på något sätt både en kärleksförklaring till och en uppgörelse med fadern, men framför allt är det en stark hyllning av kärlek och beundran till hennes mor, den mamman måtte vara sååå lycklig!

En ärlig, rolig och läsvärd roman!


”Italienaren” av Sven Olof Karlsson

Det här en helt underbar roman! Tre generationer Karlsson – Anna, Karl-Erik och Peter är alla en slags offer för sin tid och miljö. Peter lyckas dock med mycket mod och styrka bryta sig loss och förverkliga sin dröm.

Framför allt känns romanen som en uppgörelse med, men samtidigt en stark kärleksförklaring, till hembygden.

Romanen är mycket känslosam och sorgsen och griper hårt tag i mig som läsare: Peters och faderns kärlek till varandra som aldrig fått visats, förrän det redan är för sent, varför blir det så ofta på det viset?

Det är länge sedan jag läste en bok som fick mig att gråta så mycket!

”Italienaren” är den bästa bok jag läst på mycket länge!

”Amerikahuset” av Sven Olof Karlsson

Amerikahuset i Eriksfors har stått tomt och öde i tjugo år när dess ägare återvänder från fängelset.

Vi får följa Eddie Mood (!) som ung lycklig nybliven bonde. Livet blomstrade, men vad hände sedan?
Precis som i Sven Olof Karlssons bok ”Italienaren”, skriver han parallellt om nu och då. Persongalleriet och miljöerna är speciella och originella och han tolkar dem så att man ser människorna och befinner sig på plats i Eriksfors.

Mina förväntningar på boken var stora, men de kom inte på skam!

Spännande, rolig och tragisk! Rekommenderas å det varmaste!

"Den andra kvinnan", Douglas Kennedy

Det här är en kärlekshistoria utöver det vanliga! Något - om inte alltför - osannolik, men så är den ju också amerikansk. Lite väl lång kan jag tycka. Det bestående intrycket för mig är annars hur utbredd kommunistskräcken och därmed förföljelsen av de röda var i 50-talets USA, man betedde sig precis som de man fasade för mest - Sovjet.