måndag 3 december 2012

Lapidus, Ramqvist, Ullman och Ohlsson

Alltings början – Karolina Ramqvist

"I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet."

En hyllad bok av en hyllad journalist som framför allt  behandlar Stockholms uteliv under 90-talet, och hur vi kvinnor (stundom?) låter oss förnedras av män när vi är förälskade. Jag är ju överhuvudtaget inte bekant med Stockholmsmiljön och författaren tillhör mina döttrars generation, men mycket av vad vi gör mot och med varandra är ju inte geografiskt eller generationsberoende. Intressant och klart läsvärd bok med ett flytande och bra språk.

Mamma försökte – Jens Lapidus

"Det är inte minst den moraliska aspekten av brottet som intresserar Jens Lapidus i denna samling. Hur förklarar en försvarsadvokat att han eller hon måste göra sitt yttersta varje gång man försvarar en brottsling, hur motbjudande handlingen än är, exempelvis barnmisshandel? Hur ser livet ut efter tio år i fängelse och en nedskitad meritförteckning? Och hur lever man som anhörig med tanken på att en bror och en son stängs in?"

Lapidus är en av mina favoriter. Jag älskar hans språk, och framför allt i hans senaste roman (2011) - ”Livet de Luxe” - briljerar han. Här har han samlat ett antal små noveller/betraktelser som är perfekta att ta en bit i taget av innan man somnar. Mycket bra!!!

Det dyrbara – Linn Ullmann

"Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet."

Mycket läsvärd som vanligt när det gäller Linn Ullman, men: 
Jag retar mig otroligt på  (minns inte om det alltid är så i hennes romaner) att huvudpersonerna är så vackra så smala (tjocka människor ÄR FULA verkar hon tycka) och så otroligt attraktiva. 
Smärtsamt är  hur modern – Jenny -  som äger det vackra (?!) gamla huset behandlar sina små barn och tvingar dem till ”Utetid” utan tillsyn varje dag. När sedan en olycka händer läggs skulden på Siri som får bära en tung börda genom livet.


Margot – Bengt Ohlsson

»När mötet avslutas ser jag mig omkring i rummet och kan konstatera att alla ser mer hänförda ut än vad de gjorde när Margot kom in. Som om de tänker: nu förstår jag varför hon är socialdemokratins superstjärna. «

Författaren och journalisten Bengt Ohlsson har följt Margot Wallström i spåren, från hennes arbete på FN i New York till barndomens Kåge i Norrlands inland. Han har medverkat i stenhårda förhandlingar med krigsdrabbade länder där övergrepp på kvinnor är vardagsmat, följt med på glamourösa välgörenhetsgalor och suttit vid köksbordet tillsammans med hennes familj."

Bengt Ohlsson är en av de bästa författarna tycker jag, men att skriva en biografi om Margot Wallström är väl inte riktigt hans grej. Jag hade å andra sidan inte läst den alls om det inte varit just för att det var han som skrivit den. Trots allt ganska underhållande även om det mesta flyter på ytan. Men visst är hon imponerande Margot, eller så har hon haft en en stor portion tur. Jag tror att hon besitter ett otroligt driv och haft tur som fötts med karisma, självkänsla och ett starkt psyke.