Lapidus, Ramqvist, Ullman och Ohlsson

Alltings början – Karolina Ramqvist

"I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet."

En hyllad bok av en hyllad journalist som framför allt  behandlar Stockholms uteliv under 90-talet, och hur vi kvinnor (stundom?) låter oss förnedras av män när vi är förälskade. Jag är ju överhuvudtaget inte bekant med Stockholmsmiljön och författaren tillhör mina döttrars generation, men mycket av vad vi gör mot och med varandra är ju inte geografiskt eller generationsberoende. Intressant och klart läsvärd bok med ett flytande och bra språk.

Mamma försökte – Jens Lapidus

"Det är inte minst den moraliska aspekten av brottet som intresserar Jens Lapidus i denna samling. Hur förklarar en försvarsadvokat att han eller hon måste göra sitt yttersta varje gång man försvarar en brottsling, hur motbjudande handlingen än är, exempelvis barnmisshandel? Hur ser livet ut efter tio år i fängelse och en nedskitad meritförteckning? Och hur lever man som anhörig med tanken på att en bror och en son stängs in?"

Lapidus är en av mina favoriter. Jag älskar hans språk, och framför allt i hans senaste roman (2011) - ”Livet de Luxe” - briljerar han. Här har han samlat ett antal små noveller/betraktelser som är perfekta att ta en bit i taget av innan man somnar. Mycket bra!!!

Det dyrbara – Linn Ullmann

"Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet."

Mycket läsvärd som vanligt när det gäller Linn Ullman, men: 

Jag retar mig otroligt på  (minns inte om det alltid är så i hennes romaner) att huvudpersonerna är så vackra så smala (tjocka människor ÄR FULA verkar hon tycka) och så otroligt attraktiva. 

Smärtsamt är  hur modern – Jenny -  som äger det vackra (?!) gamla huset behandlar sina små barn och tvingar dem till ”Utetid” utan tillsyn varje dag. När sedan en olycka händer läggs skulden på Siri som får bära en tung börda genom livet.

Margot – Bengt Ohlsson

»När mötet avslutas ser jag mig omkring i rummet och kan konstatera att alla ser mer hänförda ut än vad de gjorde när Margot kom in. Som om de tänker: nu förstår jag varför hon är socialdemokratins superstjärna. «

Författaren och journalisten Bengt Ohlsson har följt Margot Wallström i spåren, från hennes arbete på FN i New York till barndomens Kåge i Norrlands inland. Han har medverkat i stenhårda förhandlingar med krigsdrabbade länder där övergrepp på kvinnor är vardagsmat, följt med på glamourösa välgörenhetsgalor och suttit vid köksbordet tillsammans med hennes familj."

Bengt Ohlsson är en av de bästa författarna tycker jag, men att skriva en biografi om Margot Wallström är väl inte riktigt hans grej. Jag hade å andra sidan inte läst den alls om det inte varit just för att det var han som skrivit den. Trots allt ganska underhållande även om det mesta flyter på ytan. Men visst är hon imponerande Margot, eller så har hon haft en en stor portion tur. Jag tror att hon besitter ett otroligt driv och haft tur som fötts med karisma, självkänsla och ett starkt psyke.  

Läst av Alfvén och Guillou (Falkenland)

Allt vi aldrig gjorde med varandra – Inger Alfvén

”Allt vi aldrig gjorde med varandra” utspelar sig från gryning till gryning, medan festförberedelserna förenas med en vindlande räcka av röster och minnen. Det blir ett dygn då mycket ställs på sin spets. Viktorias föräldrar som inte återsett varandra sedan skilsmässan tänker tillbaka på vad de egentligen gjorde, och varför. Sonja i sin tur inser att hon valt fel, och Viktoria vet inte vad hon ska välja trots att det är hennes bröllopsdag. Som jokrar i leken finns de båda frånvarande, Max och Perry... Med lätt och ömsint hand har Inger Alfvén skrivit en mänsklig komedi om vår tids vilsenhet och tillkortakommanden, en midsommarsaga med allvarlig klangbotten.

Den här boken är fantastisk!!! Det var så tråkigt när den tog slut. Ett citat som jag fastnade för:  ”Det finns ingen skönhet utan förfall, säger Perry tvärsäkert. Det är som att tänka sig livet utan döden. Det är därför nya byggnader oftast är frånstötande livlösa och de flesta arkitekter föredrar att själva bo i gamla hus.”  Alfvén för August-priset? JAAA!

Dandy - Jan Guillou

"Om Brobyggarna den inledande delen i romanserien Det stora århundradet kretsade mest kring ingenjörskonst och teknik i det nya 1900-talet så rör sig Dandy mer i de sköna konsternas värld, som också den är starkt präglad av tidens optimistiska föreställning.

Men på samma sätt som första världskriget slog sönder hela tillvaron för de äldre bröderna Lauritz och Oscar drabbas nu Sverre och Albert.

Och för de tre bröderna, liksom för miljoner andra européer, måste tillvaron byggas upp på nytt och livet börja om någon annanstans."

Eftersom jag tyckte så mycket om ”Brobyggarna” första delen av Guillous nya 1900-talssvit så var förväntningarna höga inför Dandy. Tyvärr kom förväntan på skam. Boken är seg och jag tycker att det är naivt och tröttsamt att huvudpersonerna stöter ihop med en massa historiskt viktiga personer och händelser (typ som i  Forrest Gump och Hundraåringen som…), man måste väl kunna skriva om århundradet på annat sätt. Dandy kommer inte heller längre än till 1918, dvs precis samma tid (klockslag t o m) som Brobyggarna. Hoppas att de andra delarna blir bättre, och kommer längre. Däremot så tycker jag att Guillou skriver bra om kärlek, något som han fått kritik för.

Sfinx – Christine Falkenland

"Christine Falkenland har skrivit en skrämmande roman om avund i dess ondskefullaste och lägsta form. Suggestivt, krypande och på ett skimrande exakt språk utforskar hon det mänskliga psykets solkigaste vrår."

Tips på denna brevroman fick jag i radio – P4 Extra, men jag orkade inte läsa mer än knappt hälften. Så outsägligt tråkig och meningslös bok.

Böcker av Lena Einhorn, Håkan Nesser och Lars Pettersson

Siri – Lena Einhorn

"Lena Einhorn skildrar en stark och livsbejakande kvinna som vågar bryta mot sin tids, och framför allt sin omgivnings, sociala regler. Men äktenskapet med Strindberg ska till slut komma att bli hennes olycka. I romanen löper två parallella tidsplan, ett som skildrar nyförälskelsen och ett med utgångspunkt i den uppslitande skilsmässan från Strindberg, där väninnan Marie David spelar en viktig roll. Dessa två spår vrider sig mot och runt varandra till den avgörande punkt där allt går samman och slits sönder på samma gång."

Fullkomligt lysande! Det bästa jag läst på länge!

Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser

"Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarotti sätts på ett av Kymligepolisens "cold cases", som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989?" 

Sista (femte) boken om Barabrotti är inte den bästa. Ganska seg och tråkig historia, med riktigt deprimerande miljöer. Inte den bästa Nesser, men går an.

Kautokeino – Lars Pettersson

"Kautokeino, en blodig kniv är en spännande thriller om motsättningarna mellan tradition och modernitet och om moral i ett minoritetssamhälle. Vilka rättsbegrepp ska råda på Finnmarksvidda med omnejd?" 

Den här boken fick skyhögt betyg i Gefle Dagblad, men jag tyckte att den var alldeles för lång och alldeles för fördomsfull, eller??? Författaren (och filmaren) bor halva året i Kautokeino så han bör väl veta vad han beskriver för samhälle. Jag skulle då inte vilja varken bo i eller besöka trakterna han skriver om.  Knappast läsvärd, och ändå läste jag ut de 340 sidorna, bara för att få upplösningen.

Nyläst

Tre deckare av Jussi Adler-Olsen

Populär dansk deckarförfattare som skriver om sin antihjälte Carl Mörck och hans minst lika antidito medhjälpare Assad och Rose som tar sig an olösta fall på Avdelning Q i Köpenhamns polishus. Spännande läsning, med anslag av humor (?). Läsvärda i brist på annat tänkte jag säga och menar det nästan också.

Kvinnan i rummet

En vacker vinterdag 2002 försvinner den unga och lovande politikern Merete Lynggaard spårlöst. Medierna kastar sig över fallet och börjar spekulera vilt om allt ifrån självmord och mord till kidnappning och frivilligt försvinnande. Polisen inleder snart en stor utredning men den blir resultatlös. Merete är som uppslukad av jorden.

Fasanjägarna

År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.

Flaskpost från P

På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda. 

Det goda inom dig – Linda Olsson

Marion Flint är lever ensam i ett litet hus vid kusten i Nya Zeeland och jobbar deltid som läkare i den närliggande byn. En dag möter hon den lilla maoripojken Ika. Mellan den tysta lilla pojken och den ensamma kvinnan uppstår en ovanlig vänskap. 

Jag är lite kluven till Linda Olssons romaner, hon har ett vackert språk och med scenarier som man bara kan drömma om. Denna utspelar sig i huvudsak i ett litet strandparadis på Nya Zeeland – och vem skulle inte vilja vara där? Det mesta ter sig så osannolikt och ytterst oväntade möten uppstår, men kanske, kanske ändå, vad vet jag. En liten söt historia trots allt.

Två soldater, Kalak och Valdemarsdag

Två soldater – Roslund & Hellström

"Roslund & Hellströms Två Soldater. Det här är en bok som nästan golvade mig Styrkan hos Roslund & Hellström det är ju att de på något vis lyckas förena det här med hårdkokt samhällskritik och högkvalitativ spänning Det finns ett socialt patos som återspeglas i deras böcker och det tycker jag gör att de höjer sig i en annan klass än vanlig kriminallitteratur som egentligen bara handlar om underhållning. Jag tycker det får en annan dimension." Ingalill Mosander, Gokväll

Jag kan bara instämma med ovanstående, boken känns dessutom otäckt aktuell m a p rättegången mot delar av det s k Södertäljenätverket.

Kalak – Kim Leine

”Kim växer upp i Nordnorge i en krets av Jehovas vittnen som håller honom i strama tyglar. När Kim är fem år gammal stöts fadern ut ur församlingen och bosätter sig i Köpenhamn.

Tolv år senare flyr Kim från kraven och flyttar till sin beundrade far. Men det visar sig snabbt att fadern inte har några likheter med den idealbild som Kim har skapat. Efter några dagar förför pappan sin son…”

Det som gjorde mest intryck på mig när jag läste den här boken var inte en ung människas utsatthet utan skildringarna av Grönland, dess natur, miljöer och människor. Boken känns lite ytlig, och berör inte speciellt.

Valdemarsdag – Kim Leine

Den 15 juni 1938, Danmarks nationaldag, även kallad Valdemarsdag, mördar Erik Rasmussen sin frus älskare och flyr ut i det sommarslöa Köpenhamn. Solen gassar och flaggor vajar i vinden medan Erik tar avsked till det fria livet. Vi får följa honom timme för timme under denna ödesdigra dag. Han blir snabbt efterlyst, gripen och döms senare till livstids fängelse.

Intressant tillbakablick på ett levnadsöde, sett ur sonsonens ögon. Det känns äkta och griper tag – man vill gripa in och styra händelserna åt ett annat (rätt?) håll! 

"Tillbaka till henne" och "Till offer åt Molok"

Tillbaka till henne – Sara Lövestam

"Ett par skor, en trälinjal. ett par stålbågade glasögon och  en silverbrosch. Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister…"

I sökandet efter varför de föremål som Hanna fått i sin ägo ger henne en ny självkänsla – ett nytt jag, får vi parallellt följa Signe Sivander, lärarinna i Tierp. Signe kämpar med sina medsystrar för att få kvinnors berättigade rösträtt och lika lön för lika arbete. Vi följer Signe från 1900-talets början fram till 1920-talet.  

Boken varvar Hannas sökande, med Signes faktiska liv. De kapitel som handlar om Signe är mycket intressanta och gripande. Hannas sökande däremot blir till slut lite tramsigt, och efter halva boken skumläste jag dessa kapitel. En riktig tegelsten som gott kunde ha halverats, men hälften är mycket bra!

Till offer åt Molok – Åsa Larsson

"Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok med Rebecka Martinsson."

Åsa Larsson är alltid Åsa Larsson! Hennes hjältinna Rebecka Martinsson är väl lite väl mycket hjältinna ibland, men det är sträckläsning som gäller. Här får vi en liten historielektion också, om hur Kiruna uppstår/växer under disponent Hjalmar Lundbohms överinseende. Det är tuffa tider som gäller för arbetarna i gruvsamhället i det tidiga 1900-talet, inte minst för kvinnorna och framför allt de som blir med ”oäkta barn” (detta vidriga begrepp). Mycket bra!

Innan jag brinner, Pythians anvisningar och Sankta Psyko

Innan jag brinner – Gaute Heivoll

Söndag den 4 juni 1978. En pyroman härjar på den norska landsbygden utanför Kristiansand. I en månads tid har flera hus brunnit ner och paniken har lamslagit hela orten. Polisen har inga spår och folk börjar tro att galningen inte ska gå att fånga - nästa gång kanske det är deras hus som står i brand. Så en dag är det plötsligt över. Pyromanen är fångad.

En ruggig historia om en älskad och efterlängtad pojke som växer upp i en liten sydnorsk by. Vart det gick fel får man aldrig riktigt veta, yttre påverkan, sjukdom? Boken är också delvis författarens självbiografi, hans sökande efter svar om vad som hände i hans hemby vid tiden för hans egen födelse. Men framför allt är det en bok om tystnad, sorg och förtvivlan, att sakna förmågan till att kommunicera och nå fram till dem vi älskar. Bra!

Pythians anvisningar – Eriksson, Axlander-Sundqvist

Pythians anvisningar är den avslutande delen i trilogin med Victoria Bergman och hennes andra personlighet psykologen Sofia Zetterlund i huvudrollerna.

Genom själv-terapi försöker Victoria komma tillrätta med sitt splittrade inre. I slutet av arbetet återstår endast det starkaste av Victorias sju under-jag.

Den här boken avslutar den fantastiska trilogin som också består av Kråkflickan och Hungerelden. Texten flyter som ett rinnande vatten, och man dras in i de mest osannolika och vidriga händelser. Korta kapitel (författarna skriver vartannat) som flyttar oss från dåtid till nutid, mellan psykologen/den utsatta, förövarna och polisen. Det här är t o m bättre än Millenium-trilogin, och spås bli en riktig klassiker. Något utöver det vanliga!

Sankta Psyko - Johan Theorin

Till en mellanstor stad någonstans på västkusten anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Theorins böcker om Öland har jag uppskattat hyfsat, men den här är inte alls i klass med dem. Visserligen är den lättläst, men storyn är så ytterst osannolik, att det känns mer som en saga än en deckare/thriller.

 

"Stalins kossor" och "Gustavs grabb"

Stalins kossor – Sofi Oksanen

”Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung.”

Vad händer i en människa när man aldrig kan lita på någon, när man måste förneka sitt ursprung, att aldrig vara fri att vara den man innerst inne är? 

Skrämmande insikt i hur det kunde vara/är att leva i Baltstaterna under och efter ryssarnas ledning, och hur det är att som est bosätta sig i väst och ändå inte våga vara en del av det nya landet. Från insidan får man också vara med och följa hur en ung flicka styrs av sin Herre – Ätstörningen: Är den en konsekvens av all strävan efter att inte sticka ut, rädslan över att inte accepteras som den man egentligen är och skammen över att inte våga stå upp för sitt ursprung?

Skrämmande och realistisk bok, som är skriven i korta kapitel där vi flyttas mellan Estland, Ryssland och Finland, tidsperspektivet varierar från 40-talet fram till våra dagar.

Sofi Oksanen är en helt fantastisk författarinna! Jag har tidigare läst ”Utrensning”, som var en stark roman. Frågan är om inte denna är minst lika berörande. Mycket, mycket bra bok!!!

Gustavs grabb – Leif G W Persson

”Mycket läsvärd. Tät och skarp och levande." Aftonbladet

"Tillhör stilistiskt sett det bästa han någonsin skrivit." Norrköpings tidningar

GW:s självbiografi – berättelsen om sin klassresa – och sin oerhört starka och rörande kärleksförklaring till sin pappa Gustav är bland det bästa jag läst på länge. Det är också länge sedan jag grät så mycket när jag läste en bok. 

Jag kan inte ta fram någon del i boken som jag inte slukade med hull och hår. Det finns en del som tycker att Geijer-affären upptar för stor del av den. Men eftersom den aktualiserades i ”Hinsehäxan” (dramatiseringen av Lillemor Östlins bok; Östlin säger sig vara en av de prostituerade som Geijer utnyttjade) på SVT i fjol. Så var jag nyfiken på GW:s version av den händelsen.

Det är intressant med historieperspektivet också: På 50-talet hade man bara två veckors semester, snabbmaten var korv med bröd och klasskillnaderna var än tydligare än i dag, eller? 

Suveränt rakt igenom!

Fantastiskt citat av Sofi Oksanen

Jag läser just nu "Stalins kossor" av Sofi Oksanen, en fantastisk bok! Jag måste på vägen notera detta fantastiskt kloka och träffande citat om kvinnors kroppar:

 "Jag tippar att alla minns första gången de såg en anorektiker, eller en bild på en, de är skvallertidningarnas favoritämne, liksom allt annat som har att göra med vikt, självklart, anorexi är ju en prinsessåkomma, varje bantare blir en prinsessa och vars och ens bantning blir en nyhet på samma sätt som rikskändisens första barns födelse och skönhetsmissens sagobröllop. Kvinnokroppens centimetrar är lika viktiga som rikets gränser. Nogsamt fastställda, och förskjutningar måste alltid rapporteras."

"Little Bee", "I tystnaden begravd" och "Kvinnorna på stranden"

Little Bee - Chris Cleave

”I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu.”

En skarp och intelligent nutidsroman som får en att återigen konstatera vad människorna i Utvecklingsländer (?) får betala för vår välfärd. Vissa avsnitt är så ruskiga så man önskar att man kunde blunda, samtidigt har den konstigt nog en positiv och t o m bitvis komisk grundton (som framför allt till en början går till överdrift). Författaren är en manlig brittisk journalist , som vad jag förstår gjort en grundlig research inför skrivandet av boken, den känns angelägen och seriös. Mycket bra!

I tystnaden begravd - Tove Alsterdal
”I tystnaden begravd är en storslagen och svart släktkrönika som sträcker sig tillbaka genom nästan hela 1900-talet, från Tornedalen och österut, in i det mytomspunna Karelen och fallna Sovjetimperiet. Den skildrar människans längtan efter ett liv som är värt att leva.”

En bok som inte bara är en spänningsroman, utan också ett sökande efter journalisten Katrines ursprung. Spelplatsen är i huvudsak en fingerad by i Tornedalen. Någon bjuder ett chockerande högt pris för Katrines mammas hus. Hur kommer det sig att modern äger ett hus som familjen aldrig besökt? Vem vill förvärva det till ett fantasipris? Katrine får successivt svar på sina frågor…Mycket spännande och bitvis realistisk (?) roman!

Kvinnorna på stranden - Tove Alsterdal

”I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man.
I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till.
I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom.”


Man hade kunnat svära på att den här deckaren är skriven av en amerikan, och det är för min del inte positivt. Huvudpersonen Ally är också just amerikanska, och en riktig hjältinna (förstås). De övriga två kvinnorna märks inte mycket, utan har bara riktigt små biroller i boken. Temat är en förskräcklig företeelse i vårt samhälle: Människohandel och korruption. Alltid lika skrämmande att läsa om. Tove Alsterdal har bra flyt i handling och språk, men någon favorit är det inte, men OK som förströelse.

Öster om Heden, Yarden och Allt skall vara kärlek

Öster om Heden, Viveka Lärn

Viveka Lärns Saltö-serie är avslutad och nu startar hon en ny som utspelar sig inne i Göteborg:

”Vi lämnar Bohuslän och förflyttar vi oss via Göteborg ända till Afrikas solbrynta savanner. Häng med hyresgästerna i Öster om Heden på safari!”

Den här boken är i mycket lik böckerna om just Saltön. Full av udda figurer, och lite naiv handling, så är den säkert ett utmärkt underlag till en trevlig TV-serie gjord av Carin Mannheimer. Myspysbok, som inte lämnar några djupare intryck.

Yarden, Kristian Lundberg

”Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.”

Hyllad och prisad liten bok, som jag förstår att kritikerna gillar, jag tyckte den var sisådär. Man vill veta mer!

Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg

”Kristian Lundberg jobbar inte längre på Yarden, omställningsplatsen i Malmö hamn som han skildrade i romanen med samma namn. Nu bor han istället i en lägenhet med utsikt över sin gamla arbetsplats och rannsakar sig själv. Han är inte säker på om den bok han skrev var den han egentligen ville skriva. Han undrar om han någonsin kommer att sluta fred med sitt förflutna.”

Den här boken fick Sveriges Radios romanpris i mars i år. Men jag tycker nog samma sak som med ”Yarden”. Det märks att författaren i huvudsak är poet. Jag vill ha mer kött på benen, när jag läser en roman.

"Gengångare" och "Vår man i Shanghai"

”Vår man i Shanghai”, Åsa Lantz

Isa Montgomery har ett scoop på gång. Hemlösa svenska män i Göteborg reser med jämna mellanrum till Shanghai. Ingen vet varför, eller vem som ligger bakom. Reportaget är Isas chans att komma tillbaka som TV-reporter, efter att i många år ha låtit sig försörjas som lyxhustru.

Så tog jag mig an en till bok av Åsa Lantz, och den här var mycket bättre. Lika mastig som den förra, men med mer flyt i. Ska enligt uppgift bygga delvis på verkliga händelser. Mystiken/Fördomarna kring kineser används även i den här boken. Jag vet inte vad man ska tycka om detta? Jag vet dock att den här boken kan rekommenderas!

 "Gengångare", Jo Nesbö

Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman.

Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen: Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel.

Nionde boken om superhjälten Harry Hole. Jag har läst de övriga också, och vill man ha en riktig actionthriller ska man läsa Nesbö. Den här är inget undantag, även om det inte är hans bästa. Mastigt format, men man slukar den i ett nafs.

Karin Fossum m fl

”Jag kan se i mörkret”, Karin Fossum

 Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare.

Karin Fossum är ingen vanlig deckarförfattare. Hennes spänningsromaner är för den skull så annorlunda, så krypande och så psykologiskt djuplodande. Den här romanen är inget undantag! Att Fossums böcker dessutom så gott som alltid är små i formatet gör inte saken sämre – ”Less is more”. Lysande!

”Vart tog den söta lilla flickan vägen”, Åsa Lantz

Den 30-åriga dokumentärfilmaren Yi Young vill väcka debatt, hon vill chocka och hon vill hämnas. Hon har väntat länge på att få berätta sanningen. Nu tänker hon avslöja det som hände då hon som femtonåring skickades från sin fattiga familj i Kina till Sverige med löften om fin utbildning. Ingen kommer att gå fri. Och sanningen vill hon leverera till hela svenska folket, på bästa sändningstid, skoningslöst rakt in i de svenska vardagsrummen.

En otroligt/onödigt mastig bok. Boken spinner kring ett i grunden gripande ämne - hur skyddslösa ”ensamkommande” barn är i ett främmande land. Tyvärr lyckas inte författaren behandla ämnet så jag blir berörd. Hon använder sig också lite väl mycket av fördomarna/myterna om asiatisk ondska (?) och mystik. Ingen bok jag skulle rekommendera varmt, vilket vissa recensenter gjort.

”Felicia försvann”, Felicia Feldt

Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv.

Jag var mycket förtjust i Anna Wahlgrens memoarer som kom i mitten på 90-talet. Jag har däremot inte läst eller använt mig av råden i Barnaboken. I den här boken som egentligen bara är små brottstycken ur Felicia Feldts liv - hon är dotter till Anna W - förstår man den rätt så har inte livet i skuggan av den berömda mamman varit lätt. Tragiskt, men också hoppfullt att det inte finns perfekt föräldrar. Det lättar skuldkänslan jag själv har över min egna tillkortakommanden. En liten bok som inte lämnar några djupare intryck.

Arseniktornet, Glasklart, Svart som natten och Vita nätter

”Glasklart”, Karin Wahlberg

 Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?

Åttonde boken om Oskarshamnspolisen Claes Claesson. Den här känns onödigt lång och detaljerad. Dialogerna är också lite krystade emellanåt. Det här är nog en av de sämre av hennes serie om Claesson.

”Arseniktornet”, Anne B. Ragde

Arseniktornet är i lika stor del en berättelse om tre generationers kvinnor, som en skildring av kärlekens förutsättningar och livets skörhet. Med samma detaljrikedom och elegans som kungligt danskt porslin målas här bilden av en dotters uppväxt i skuggan av sin moders sargade ego.

Svart uppväxtsskildring, men språket är bra och miljöbeskrivningarna vackra. Liite seg, men klart läsvärd!

”Svart som natten”, Ann Cleves

 Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar framöver den ensamståendemamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne: det är grannflickan Catherine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England.

Första delen i en kvartett deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna. Fina och varma personbeskrivningar, som känns mer spännande än själva intrigen! Jag saknar en karta över Shetlandsöarna i allmänhet och över var polisen Perez opererar i synnerhet. Bra deckare!

”Vita nätter”, Ann Cleves

 Midsommar på Shetlandsöarna. Man förbereder man en vernissage, och Jimy Perez, poliskommissarie på ön, är en av gästerna. Det är förvånansvärt nog ganska glest med besökare, trots att många inbjudits. Så anländer en okänd, välklädd man, går fram till en målning och brister i häftig gråt. Perez tar honom åt sidan och det framgår att mannen inte vet vem han är eller varifrån han kommer. Och så är han plötsligt försvunnen. Nästa dag hittas han mördad i en lada intill, med en clownmask för ansiktet...

Andra delen i Cleves kvartett som utspelar sig på Shetlandsöarna. Min bedömning är densamma som för ”Svart som natten”.