"Kackerlackorna", "Blodläge" och "Kristin Lavransdotter"

"Kackerlackorna", av Jo Nesbö

Harry Hole befinner sig i Thailand i Jo Nesbös andra deckare om den norske polishjälten (?). Ingen bok som lämnar djupa spår, men det är ändå svårt att sluta läsa den. Nesbö använder i mitt tycke för mycket våld, och scenarierna är många gånger lite väl osannolika. Perfekt bok, om man vill läsa, men saknar det riktiga suget.

















"Blodläge" av Johan Theorin

Johan Theorins tredje bok utspelar sig som de andra två på norra Öland. I något slags centrum finns den nu 83-årige Gerlof Davidsson som funnits med i alla tre böckerna. Skönt att det inte finns någon polishjälte i Theorins böcker, och den här boken liknar mer en relationsroman än en deckare, vilket inte gör boken sämre. Lättläst och spännande.






















"Kristin Lavransdotter" av Sigrid Undset

I somras hade P1 Kristin Lavransdotter som radioföljetong, och jag lyssnade då och då. När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa om den, men precis som när jag läste den senast (10-15 år sedan) så orkade jag inte igenom hela. Första delen "Brudkronan"(eller "Kransen") är helt fantastisk och man måste bara vidare till del två "Husfrun", men redan där börjar de religiösa grubblerierna hos Kristin ta för stor del, så till del tre "Korset" kom jag inte denna gång.

Tungt

Depression suger, och just nu börjar den smyga sig på, höstens vånda. Jag får kämpa med varje steg, varje minut och vill bara krypa ned under täcket och försvinna.

I går fick jag dessutom veta att en barndomskamrat fick nog av livet i tisdags, och gick framför tåget. Vilket trauma som måste ha föregått detta drastiska beslut! För familjen - han har fyra syskon och mor i livet - blir det många tunga dagar. För drygt 40 år sedan tog min väns far livet av sig kvällen före julafton...

Roland har skaffat en blodtrycksmätare: Av ren jävelskap för att visa honom att jag i något har bättre värden än han, så ber jag honom att också ta mitt emellanåt. I går kväll och i morse hade jag för första gången förhöjda värden, så nu är jag fast att kolla det oftare! Shit!

Blåbären på vår tomt får stå kvar i år - man må väl äta upp fjolårets skörd som var rätt diger först - och inte en endaste Vietnames eller Polack har synts i Sjötorp. Lingon måste dock skaffas på ett eller annat sätt.

I Sjötorp ska nu taket i storstugan (nåja 14 kvm är stort i vårt lilla pörte) äntligen bli vitt. I sommar har jag kvistlackat det; hur mycket kvistar är det inte på en furuplanka, och hur jobbigt är det inte att vara 170 och nå upp med penseln, nacken har fått sig rejäla träningspass, för lacken ska dessutom strykas i två omgångar. Målningen ska överlåtas till en fackman.

Det enda som känns roligt just nu är att Tove ska sova här på lördag, uppdragskampen nästa lördag och att kören börjar på tisdag! En blåbärspaj kan ju också pigga upp!

"Fladdermusmannen", Jo Nesbö, "Guernseys litteratur- och potatispajssällskap", Mary Ann Shaffer och "Alfred och Emily" av Doris Lessing ...

Jo Nesbö, Fladdermusmannen

Första boken i Nesbös serie om Harry Hole utspelar sig i Australien. Det är en riktig sträckläsarbok, han kan bygga upp en story som är gastkramande men hans språk är inte lika bra och persongalleriet inte lika intressant som hos t ex hans norska kollega Karin Fossum. Harry Holes bakgrund - och även vissa av hans australiensiska kollegors - är rätt osannolik, men det får man ta. Jag som just nu är "läslat", kommer att läsa fler deckare av Nesbö.






















Mary Ann Shaffer – Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Den här boken har det skrivits varmt om och i stort så kan jag också varmt rekommendera den. Den är upplagd som en brevroman. Brevväxlingen sker mellan huvudpersonen Juliet Ashton som är författarinna/kolumnist i efterkrigstidens London. Hon får av en slump kontakt med ett mycket speciellt litteratursällskap på Gurnsey. Genom breven får man ta del av hur det var att leva på de engelska kanalöarna under andra världskriget. För mig var det en nyhet att de var ockuperade av tyskarna. Mycket intressant att få ta del av detta. I övrigt blev jag inte det minsta förvånad när jag efteråt läste att Sheffer är amerikanska, för det är så typiskt amerikanskt; De goda är så otroligt goda, och de onda djävulen själv. Dessutom kan man räkna ut med stortån hur upplösningen ska bli.























Doris Lessing - Alfred och Emily

Nobelpristagaren Lessing skriver så klart mycket bra. Här om sina föräldrars öde i skuggan av första världskriget. Kolonialtiden på farmen i Rhodesia är det som upptar mesta delen. Framför allt så känner man av alla spruckna drömmar, vanmakten och bitterheten, främst hos Lessings mor. Första delen är en fiktiv historia om hur livet hade kunnat bli för dessa två unga människor om inte kriget kommit emellan. Ingen bok som fastnar i ens medvetande för evigt, men läsvärd.

Jag har inte läst:

"Återstoden av dagen", Kazuo Ishiguro

Jag älskar filmen som bygger på den här filmen, men boken är sååå seg så jag orkade inte läsa något längre stycke. Så omständligt skrivet så man undrar om författaren har betalt per ord.