"De ensamma", Håkan Nesser

"Det börjar 1969. Sex unga människor kommer till Uppsala. Omständigheterna för dem samman, under några år umgås de och utvecklar en sorts vänskap. En sommarresa i östeuropa förändrar förutsättningarna radikalt och när Uppsalatiden tar slut har också något annat tagit slut.

En mansålder senare hittas en lundadocent död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. En gammal ättestupa enligt folktron. Platsen är exakt den där en av de unga uppsalastudenterna dog 35 år tidigare."

Nesser gör ingen besviken, hans Barbarottiserie är helt fantastisk. I hans deckare upplever jag själva deckarnöten som en bisak, de känns mer som relations- och samtidsromaner. Intrigen i "De ensamma" är så raffinerad så det är omöjligt att sluta läsa, som tur är så räcker boken ett tag, nästan 600 inbundna sidor. Extra roligt var det för mig som gammal upplänning att läsa om min egen stad Uppsala, från 60- och 70-talen.

"Sanningen om Saltön", Viveca Lärn

TV-serierna om Saltön tycker jag är mysig underhållning. Viveca Lärns böcker som ligger till grund tycker jag däremot är ganska naiva och lite småfjantiga. Dramatiseringarna är mycket bättre, vilket det inte alltid blir. Som person gillar jag däremot Viveca Lärn (framför allt hennes träffsäkra ironi) och brukar därför läsa hennes böcker.

Den här boken uppskattar jag såsom släktkrönika och uppväxtroman. Däremot så uppfattar jag den i mångt och mycket som en enda stor reklamkampanj för hennes Saltö-böcker, jag visste inte att det var en sådan jätteindustri kring detta med den fiktiva Saltön.

Och vi vet alla att Viveca är gift med Sverre Sjölander, de har ju varit duktiga på att dyka upp i en mängd mediala sammanhang. Visst kul att de är kära, men Sverre och hans förträfflighet behöver ju inte omnämnas på var och varannan sida.

Slutsats: Bra förströelse i brist på annat, men absolut inget man tar med till den öde ön (är det Saltön tro ?).

Ibladning

Jag har funderat på det här med ibladning. I princip varje morgon så är det ibladningar i morgontidningen. Vi prenumererar också på några vecko- och månadstidningar, och de är numer inplastade bara för att ibladningarna inte ska ramla ut antar jag. Det räcker mer än väl med det papper som vi använder i vår familj ändå, utan att vi ska påtvingas extra reklam och dessutom onödig plast. Är det här en följd av att nästan alla har "Reklam nej tack" på våra postlådor? Antagligen.

På vår fasta telefon svarar vi numer inte direkt utan att se vem som ringer, eftersom de flesta samtalen är från telefonförsäljare, trots att vi "Nixat". Råkar vi ändå svara och ifrågasätter samtalet så svarar man alltid att "vi har gamla listor"!?