Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.

En riktig mastodontroman på alla vis, 624 sidor. Mycket läsvärd och anses tydligen som en av Oates' bästa romaner. Bitvis tycker jag att den är lite typiskt amerikansk; De goda är så otroligt goda, och de onda Ondskan själv, verkligheten är lite mer komplex än så. Huvudpersonen Rebecka/Hazel är så extremt vacker och osannolikt stark att det inte känns realistiskt. Beskrivningar av miljöer och händelser är mycket detaljerade, men känslolivet ges tyvärr mindre utrymme. Icke desto mindre är det en mycket bra bok, som man dock blir trött i armarna av.

Offentlig service

Ett antal offentliga instanser har i tidens anda sett till att vara tillgängliga en stor del av dygnet, tror vi:

I själva verket är vi lurade. Om du efter att ha knappat in ditt personnummer och därefter valt ärenderiktning så kopplas du efter X antal minuter - i bästa fall ca 30 - fram till en s k handläggare. Dessa "handläggare" har snabbutbildats i myndighetens olika verksamhetsområden. Det de får lära sig är i bästa fall delar av det som du själv kan läsa på myndighetens webbplats, och ofta får man idka högläsning tillsammans med handläggaren.

Om du vill prata med din "egentliga" handläggare så får du jobba på!

Visst någon svarar - och i bästa fall är de inte otrevliga - men det är lika besvärligt som det alltid varit att nå fram till den som kan besluta/besvara frågor kring ditt ärende.

Sommaren hälsade på

I lördags hälsade sommaren på, jag blev t o m badsugen! Vi började dagen med Melodikrysset utomhus på Järvsöbadens veranda. Senare på da´n blev det fika på trappan hemma hos Henrik i Höle.

Söndagens väder blev också halvbra, Malin, Roland, Tove och jag hälsade på i Ängskär, och fikade i solen på altanen.

Nu har solen försvunnit igen, snälla kom tillbaka!























Roland njuter i Järvsöbaden























Polarna Ludde och Grim





























Hm, mor i täckväst och halsduk, men lilla barnet betydligt mer lättklädd





























Mamma, Malin och Tove

Tinget

I går var vi nästan i Tingsrätten. Nästan för att vi var i en rättssal, men det var inget riktigt ting utan förhandling med Arrendenämnden. Vi har överklagat kommunens höjning av vårt arrende från 5250:- till 11.880:-.

Jag var så nervös så jag skakade innan, men det hade jag inte behövt göra för ledamöterna i nämnden och domaren var vänliga och trevliga människor. Kommunens representanter var riktiga töntar (jag menar det!) som inte hade koll på någonting överhuvudtaget. Vore jag deras arbetsgivare hade jag inte tagit med dem i nästa löneförhandling. Deras s k jurist fick nog examen på underliga vägar.

Hur som helst så slutade det hela med en förlikning mellan oss och kommunen, som innebär att vi friköper tomten för max 297.000:-, och att vi slipper betala arrende för 2010 för tiden fram till dess köpet blir klart.

Jag kan inte påstå att vi vann någonting på detta, men vi har lärt oss något, och vi ska nu försöka få ned friköpspriset med några kronor.

Miljöarbete

Nu har jag ett tag ägnat mig åt miljöarbete:

Jag "traderar" delar av min garderob (lite större satsning än normalt), det får verkligen vara slut på att spara kläder som inte använts på åratal, bara för att de är (varit) fina. Tyvärr så är en del av dem inte helt säljbara utan diverse åtgärder, laga en liten söm här, trasigt knapphål där osv. Rik blir man inte, men gott samvete får man för någon annan kan få ett favoritplagg för 15-20 spänn, och dessutom får posten snurr på sina affärer. En del av mina loppiskläder är levererade till supernöjda kunder, känns perfekt!

Malin har lovat hjälpa mig med förrådsstädning, och då blir det ännu mer att tradera tror jag, eller så blir det återvinningen direkt.

"Frukta inte", Anne Holt

En kylig kväll i december irrar en ung flicka runt i bara nattlinnet på gatan utanför Oslos finaste hotell. Hon blir nästan påkörd av spårvagnen men räddas av en mystisk man som försvinner i folkvimlet. Till sin vettskrämda mamma viskar flickan: "Hon var död ..."

Några dagar senare påträffar Oslopolisen under dramatiska omständigheter ett lik efter en tonårspojke i hamnbassängen mitt i stan. Kroppen är upplöst till oigenkännlighet.
Och på själva julafton går biskopen i Bergen, Eva Karin Lysgård, ut på en promenad, men återvänder inte. Dagen efter hittas hon mördad.

Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan morden och några andra mystiska dödsfall. Hennes äkta make, kommissarie Yngvar Stubo, blir ansvarig brottsutredare, och när Inger Johanne plötsligt upptäcker kopplingar mellan fallen och ett internationellt livsfarligt nätverk tar en desperat jakt på gärningsmannen sin början.

Mastig deckare där dialogen bitvis är jättetorftig och scenariot alldeles osannolikt hoppas jag. Anne Holt skriver bra, men ligger långt efter sin norska kollega Karin Fossum. Bra underhållning under långhelgen vi haft.

Film: Du levande

I lördags såg vi "Du levande" av Roy Andersson på TV.

Roy Andersson är en häftig person, hans filmer är så fantastiska, både roliga och tragiska. Han verkar vara så social och trevlig också, inte alls så neurotisk som t ex Bergman var, och som man skulle kunna tro att man är när man skapar så speciella filmer. Hur ser det ut i hans huvud, var kommer allt i från?





















Underbart att i filmen höra "En liten vit kanin" spelat av en vaktparad. Här övar han inför framförandet.





























Upptäcker på bilden att han är väldigt lik min pappa! Är det därför jag tycker om honom så mycket?

Våldtäkt

Veckan som varit har varit sååå tung! Man har rivit räckena på våra balkonger, och bilat och borrat från tidig morgon (7-tiden). Jag har försökt fly hemmet så mycket som möjligt, för utanför fönstren sitter en blå duk, och på ställningar springer det gubbar som nästan är inne hos oss känns det som.

Eftersom mitt hem i ordets rätta bemärkelse är min borg känns det förfärligt, och i minst fyra veckor till kommer det att pågå. Jag hoppas på vackert väder (vilket det inte behagar vara så ofta denna vår) så jag kan vara i stugan på dagarna. När det hela är klart får vi ny färg på räckena och något större yta, hoppas att det varit värt det.