Allt jag önskar mig, Porslinsfasaderna och Väster om Vinga

Allt jag önskar mig – Grégoire Delacourt

”Livet blev nog inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jocelyne, även kallad Jo, drömde om att bli modeskapare i Paris, men driver en sybehörsaffär i Arras. Hon väntade på drömprinsen, men det var Jocelyn, även kallad Jo, som dök upp. De har två utflugna barn och lever ett stillsamt liv tillsammans. För nöjes skull skriver hon en blogg om sömnad, spets och pärlor. En dag övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och vinner 18 547 301 euro! Den dagen vinner hon stort. Eller gör hon det?”

En bok att älska, när jag läste kändes det som att se filmen ”Amelie från Monmarte” igen, den är så typiskt fransk och så söt och tänkvärd; helt UNDERBAR!!! När kommer filmen???

Porslinsfasaderna – Sven Olov Karlsson

”I sin tredje roman Porslinsfasaderna återvänder Sven Olov Karlsson, den kritikerrosade författaren till Italienaren och Amerikahuset, till den lilla byn Eriksfors i norra Västmanland. Under ett grönavågen-blommigt 1970-tal röjer familjeföretaget Silvers auktioner ut traktens dödsbon. På gårdsplanen ropar Knud sedan ut sågar, serviser och buntade trasmattor till bybor och sommargäster. Men dottern i familjen har andra planer och hon sätter dem i verket. Porslinsfasaderna handlar om att hela livet kämpa för att följa sina drömmar, eller kämpa för att till varje pris dölja dem. Om hur tre syskon särpräglas av sin mors besatta besvikelser.”

Den här boken har fått genomgående lysande recensioner av kunniga (?) litteraturkritiker, så jag börja undra om det är något fel på mig!? Hela historien andas mörker, hopplöshet och elände, trots det så berörde den mig inte alls, utan jag blev snarare irriterad. Det kan tänkas att jag känner igen vissa av företeelserna från min egen barndom, i den egna och andras familjer, och därför blir illa berörd, och slår det hela ifrån mig.

Väster om Vinga – Viveka Lärn

”Efter den dramatiska safarin i Afrika i november lyser vårsolen äntligen i Göteborg. Men det händer saker även på hemmaplan. Tobakshandlarbröderna på Engelbrektsgatan är osams. Åke och Holger har alltid delat pojkrum i föräldrahemmet trots att båda är sextio plus. Nu vill Holger plötsligt flytta hemifrån. Då går han rakt i famnen på jättekvinnan Dolores som hyr ut rum och tar bort tatueringar. Högstadieläraren Margareta har just återvänt från pappa i Frankrike dit hon tog sin tillflykt efter sin mammas död. Hon är sig inte lik, och det är inte hennes man Axel heller, upptäcker hon. Förut var han enbart intresserad av sport. Nu har han fått städmani också. Men Margareta skaffar sig ett eget intresse: akvarellmålning. Snart blir hon också intresserad av måleriläraren, Marcel från Sri Lanka. Och Marcel planerar en kursresa till konstnärernas paradis Skagen. Karismatiska nagelterapeuten Samantha är gravid och lycklig med sin distingerade Roger, Göteborgs rikaste man. Hon sköter sig exemplariskt i hopp om att få ett friskt barn den här gången…”

Nja bra underhållning är det väl och jag gillar den ironi och sarkasm man kan ana i Viveka Lärns betraktelser över vissa företeelser i vårt samhälle. Jag läste ut den men inte för att jag tyckte att den var värd det, det finns så många böcker som är bättre. Är hon ute efter en ny TV-serie för gänget i de här böckerna? Det skulle nog roa mig mer än böckerna, precis som med ”Saltön”.

Toves språklära

Tove tre och ett halvt börjat få kläm på pronomina:
- Jag lånar hons hink, säger Tove.
- Kalle är en pojke, och då säger man hans säger mormor.
- Nej, Kalle är en lillbrorsa, säger då Tove bestämt.

******************************************
På väg från dagis frågar Tove vart vi ska åka, vi i framsätet svarar: Till Oskar och Linas hus.
- Kalle säg Oskar och Linas hus, säger Tove
- Ocka Linas hus, säger hennes lillebror ett och ett halvt
- Bra Kalle, säger Tove

Här är Tove och Kalle med sin mamma på konstutställning i Mackmyra herrgårdspark

Vattnet i Mars – Mikael Fant

”Systrarna Aronsson med familjer samlas i barndomshemmet i Nedansjö för att begrava sin mamma Inga, familjens amatörpoet, matriark och självklara mittpunkt,och ingenting kommer någonsin att bli som förut. Det är Eva, som sjutton år gammal flydde från sveken, hoten och skammen och gjorde akademisk karriär i storstan. Agneta fick tidigt allt hon önskade: en kärleksfull man, en egen familj och huset hon vuxit upp i. Skönheten Maja knep sig Timrås lagkapten med siktet inställt på ett bekvämt liv, men den förväntade Kanadaflytten gick om intet och snart hade deras sorglösa lyxtillvaro förbytts i något helt annat.”

Jag älskar släktsagor, där man får se in i en familj från dess olika medlemmars horisont. Den här börjar lite trögt med pappa/änklingen men kommer igång redan i avsnitt två. Sorglig och gripande att följa det karga och kyliga klimatet mellan de olika kontrahenterna. Stolthet och tystnad som föder ännu mer kyla får det att krypa i mig som läsare, man vill in och hjälpa till, och samtidigt inser man att man själv lever på samma sätt i mångt och mycket.

Och bergen svarade – Khaled Hosseini

”Från författaren till Flyga drake och Tusen strålande solar kommer en ny roman, en djupt rörande släkthistoria om hur de val vi gör ekar genom generationer.

I den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan säljer Sabor sin fyraåriga dotter Pari när han inte längre kan försörja sin växande familj. Pari och hennes bror kommer för alltid att känna saknaden av varandra, och den dag de äntligen möts igen är det kanske redan för sent ...

Temat i Khaled Hosseinis hjärtslitande familjesaga är bröder och systrar - som älskar, sårar, förråder och förlåter, som är i stånd att döda men också att ge sitt liv för varandra.”

Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring Hosseini, visst skriver han gripande böcker, visst flyter språket och visst är det en bra saga han skrivit, men den här är lite för mycket saga för mig. Visserligen vill han väl beskriva hur Afghanistan ser ut inifrån, hur människorna utsätts för enorma lidanden och fattigdom föranlett av krigets fasor och inhemska konflikter. Den här boken känns alldeles för lång och detaljerad, och stundtals nästan lite fånig. Bra underhållning, men knappast något som stannar kvar. 

När duvorna försvann – Sofi Oksanen

”I den här branschen är det där med att läsa bästsäljarlistorlistor ungefär som att följa väderleksprognoser i Sahara. Det är sällan man ser något nytt. Deckare från topp till tå.

Därför är Sofi Oksanen dubbelt glädjande. Eng ung, finsk kvinnlig författare som ser ut som en gothdröm och som skriver stilistiskt djärvt och med stort allvar om kärlek och krig, svek och övergrepp i Estland före, under tysk och sovjetisk ockupation.”

Sofi Oksanen är en klar favorit för mig, men den här gången var det lite svårare att få grepp om historien. Dels för att det hoppade mellan 40 och 6o-tal. Dels för att en huvudpersonerna byter skepnad/namn under årens gång. Det blir dessutom inte lättare när man är helt obekant med ortnamn och seder i Estland. Det som dock framstår glasklart är att de tre små baltstaterna och dess innevånare har fått genomgå enorma lidanden och förtryck under främmande regimer genom historiens gång, det upplyser Oksanen oss om ännu en gång.