fredag 29 juli 2011

"Det du inte såg", Patrik Sjöberg

"1987 hoppade höjdhopparen Patrik Sjöberg 2,42 på DN-galan i Stockholm. Detta gjorde honom till innehavare av världsrekordet i höjdhopp. Fortfarande är han världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna.
Men vem är egentligen Patrik Sjöberg? Många av oss minns en överlägsen idrottsman, kaxigt rökande en cigarett mellan hoppen. En man vi, då och nu, känner som bufflig, frispråkig och rakt på sak. En idrottsvärldens rockstjärna. Men hur kom han dit?"


Jag var inte speciellt intresserad av friidrott när Patrik Sjöberg var höjdhoppsstjärna, det intresset har kommit senare. Det här är därför säkert långt intressantare för de som under 80-talet hängde med i vad som hände på tävlingsarenorna.
Jag har dock alltid tyckt att Sjöberg är läcker som person, och intresset ökade när han var med i "Mästarnas mästare" på SVT. Jag är överhuvudtaget kittlad av människor som inte uppträder enligt gängse normer, kanske för att jag själv aldrig riktigt vågat detta.
Den här boken blir trots viss upprepning av olika uppladdningar och tävlingar aldrig tråkig, utan man läser den med fullt intresse rakt igenom. Tränaren Viljos sexuella utnyttjande av Sjöberg tar relativt stor plats. Den beska kritiken mot Patriks mamma känns bitvis orättvis (som mor är jag alltid så rädd att mina egna barn är bittra över mina tillkortakommanden), eftersom den står oemotsagd.

lördag 23 juli 2011

"Livet deluxe", "Kråkflickan", "Hungerelden" och "100-åringen..."

”Livet deluxe”, Jens Lapidus

 ”Med sin Stockholm noir-trilogi har Jens Lapidus vänt upp och ner på kriminalgenren. De kriminellas perspektiv regerar. Jorge tvivlar på det lagliga livet. Radovans dotter ställs inför ett val…

Medlen varierar. Beskydd, rån, k, kroppar. Jakten efter pengar och makt går vidare. Och efter ett liv utan bekymmer nånstans där det är varmt och ljust. Målet är snabba cash - och livet deluxe.”

Lapidus skriver som ingen annan. Drivet, humoristiskt och kärnfullt. Denna hans fjärde bok är lika läsvärd som hans tidigare!



”Kråkflickan” och ”Hungerelden”, Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist

”Kråkflickan är en stark spänningsroman som handlar om svek och vad sveket kan göra med oss människor. Kråkflickan är första delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet.”

”Precis som KRÅKFLICKAN innehåller HUNGERELDEN överraskningar, halsbrytande vändningar och ett lika oväntat slut.”

Mycket välskrivna böcker, som visar prov på god kunskap (?) om psykologiska och psykiska tillstånd. Man kastas hela tiden hit och tid i sin tro på att ha kommit fram till lösningen på historien/historierna. Vändningarna är vindlande för att inte säga svindlande. Jag uppskattar de korta kapitlen – tydligen skriver de vartannat – som gör boken lättläst trots det tunga innehållet. Oändligt spännande är det, och bägge böckerna innehåller riktiga cliffhangers. Det enda negativa är att man får sig en rejäl tankeställare: Är människor verkligen så här onda?

Författarna är uppväxta i Gävle, och de kommer på författarmöte i Andersbergs bibliotek i augusti, då ska jag vara där.



”Hundraåringen…”, Jonas Jonasson

”Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt…”

Den här boken är inte skriven för mig! Vad är det för fel på min skalle? Jag tycker bara att den är fånig, och så oerhört förutsägbar, ungefär som ”dörrsmällarfarserna”. Alla verkar ju tycka att den är sååå rolig och allmänbildande, men jag säger: Nej som sagt, inget för mej!