Penicillin

När jag var nio år fick min min mor blodförgiftning och hamnade på sjukhus (och vi hade en hemsyster som åkte Vespa). Det var 1964 alltså, och om inte penicillinet hade funnits då så hade det nog inte gått vägen.

Idag så börjar man äntligen inse hur vi missbrukat detta fantastiska läkemedel under ett antal år. Jag lyssnade för ett tag sen på ett radioprogram om hur man i början bl a samlade in urinen på de försökspersoner som testade preparatet, och återvann medicinen igen. Inte så fräscht kanske, men idag hamnar det i naturen/vattnet och vi börjar bli immuna, vilket skrämmer mig mycket.

Hur kommer jag nu in på detta? Jo jag är störtförkyld, och är glad för det! Äntligen får jag en förklaring till varför jag mått så dåligt i 4-5 dagar! När jag till slut gick till min psykiater i fredags så utbrast hon: Du har ju en infektion i kroppen! Och tänk hon fick rätt (som vanligt), min pärla till medmänniska. Nu tycker ju en del i min bekantskapskrets att jag ska rusa till husläkaren och be om pencillin, men icke för mig!!!

Jag ska här och nu också avslöja något som vi annars bara pratar om i familjen: Jag är övertygad om att man kan göra sina barn sjuka!

Jag tror inte att det beror på tur eller gener som gör att mina barn i princip aldrig varit sjuka. De har aldrig ätit penicillin (förrän i vuxen ålder när inte vi kunnat vara med och styra), trots att vi fått det utskrivet vid något tillfälle. Då har vi hållit god min, men sen aldrig löst ut den rekommenderade medicinen.

Jag tror att en hel drös med läkare känt/känner en press från sina patienter att de måste skriva ut antibiotika i tid och otid. Naturligtvis så kan barn bli allvarligt sjuka och det är ju en helt annan sak, det jag pratar om är förkylningar och andra lättare infektioner.

När barnen var små umgicks jag med människor som ständigt bevakade sina barn, så att de inte tog av sig vantar och mössa, så att de inte hostade, som måste ge mat på exakt rätt tid osv. De barnen var nästan alltid småsjuka. Dessa mödrar hade också det gemensamt att fäderna inte kunde ha hand om barnen, de var på sin höjd "barnvakt" sedan mamma nattat enligt konstens alla regler!!!

Idag har vi hund, och bland hundägare ser man samma fenomen. En dam på vår gata har hygienstund (!) morgon och kväll, det innefattar tandborstning och annat kul för en hund. Hennes hund är aggresiv, och har inte bara bitit brevbäraren, utan även sin egen matte och min man (som f ö känt hunden sen hon var valp, och är en stor hundälskare). Vissa av våra hundägarkompisar har stora veterinärkostnader, konstigt att vissa människor alltid får sjuka hundar, de kan ju inte ha otur med varje individ de tar sig an!? Eller???

Nu har jag låtit odrägligt självgod och präktig, fy f-n för sådan människor också, men jag måste få spotta upp mig lite!

Värk

Nu har jag vaknat och somnat med värk i kroppen i snart 14 dagar i sträck. Det är oerhört påfrestande. Fortsätter dock med mitt jympande, och hoppas att spänningarna ska släppa någon gång. Igår var det dock jättetungt, jag höll på att ramla omkull vid ett tillfälle bl a, så sen fick jag ta det lugnt. Läget är alltså just nu allt annat än ljust. Ångestpåslaget blir ju dessutom kraftigare när man mår så här dåligt fysiskt, eller så är fysiken så dålig p g a ångesten, vad vet jag, mer än att jag är så låg så det räcker till Kina utan att gräva...

Jätteledsen

Det är så himmelens tråkigt att min vän (vi har känt varandra sedan 1977)Mona ska flytta till Hudiksvall! Vad i h-e ska hon dit och göra!? Det är en väl berättigad fråga? Hon har ingen riktigt bra förklaring på det hela, tycker bara att det ska bli kul att bo någon annanstans än Gävle.

Tror hon kommer att tycka att det blir tungt att pendla till jobbet i Gävle, dessutom längtar hon ju så efter hund, och att skaffa hund och pendla mer än 20 mil om dan är ju omöjligt. Det ska jag säga till henne! Tyvärr så är beslutet oåterkalleligt just nu för de har köpt lägenhet och allt!

Jag kommer att sakna henne så enormt mycket! Hon är den härligaste människa jag känner! Säger precis vad hon tänker, utan några som helst funderingar på om det är gångbart eller ej. Med henne kan man prata om precis allt, det är aldrig tråkigt att vara med henne, utan bara kul!

Kära Monis du kommer att fattas mig! Jag kan gå med din lampa från Hudiksvall, bara du snart kommer tillbaka hit!

Sniken

På väg från jympan i tisdags så hittade jag en plånbok i utgångshallen. Jag öppnade den för att se efter namnet på ägaren, och gissa om det fanns pengar i den börsen! Den bågnade fullkomligt av TUSENLAPPAR!!! Alltså vem går omkring med så mycket kontanter på ett jympapass?! Inte jag i a f som är fattig som en kyrkråtta!

Hur som helst gick jag med den till tjejerna i receptionen och de hittade ägaren när han kom ut ur ett av omklädningsrummen. Vet ni vad fanskapet sa: Oj då, och smet ut genom dörren. Jag är så hemsk (här kan jag väl erkänna sån't) att jag önskar så här i efter hand att jag skulle tagit någon tusenlapp eller två. Tacken var alltså bara ett "Oj då". Och hade han märkt om det fattats en tusing eller två???

Jag hade ju också kunnat lämna den till polisen och fått hittelön, eller??

För något år sedan råkade jag ut för en liknande händelse: Vid en bankomat stod en berusad herre framför mig. När det var min tur låg det två tusen kronor kvar i sedelfacket. Jag ropade på honom, han blev irriterad och frågade: Vad fan är det frågan om? Jag gav honom pengarna och han bara pep iväg. Det ångrar jag också.

Å andra sidan ska man ju alltid tänka: Vad du vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dem. Det har min mor lärt mig, klokt, men inte alltid så lätt att leva efter.

Rolle har äntligen kommit hem igen efter två dagar på konferens i Stockholms skärgård. Ikväll ser vi "På spåret"!

Jag älskar er min man, mina döttrar, Tyra och Smilla (som igår var så duktiga och väntade i bilen när vi mattar jympade)!

Let's dance med Johan Wester

Härmed måste erkännas att jag är jätteförtjust i "Let's dance" jag ligger i soffan och dansar. De är så oerhört imponerande allihop.

Om jag är förtjust i dansarna så ÄLSKAR jag "På spåret"! Inget och då menar jag verkligen inget program någonsin sedan starten för 20 år sedan har jag missat. I det programmet har jag upptäckt (kom med i förra säsongen) Johan Wester: Vilken man!!! Han är utan tvekan sveriges läckraste, hans ögon och hans briljans och storhet (vilken biff)!!! Vilken kvinna skulle kunna tveka att ge honom ALLT!?


Apropå TV såg ni "Tudors" i onsdags kväll? Mycket lovande, bra historia, vackra miljöer och en skitsnygg Henrik den VIII!


Apropå snyggingar så träffade jag igår när vi var i Uppsala min brors barnbarn tvillingarna Hugo och Filip för första gången. Vilka go'bitar! Mikaela mor till pojkarna berättade att innan hon fick dem så hade hon önskat sig två barn (= två graviditeter), men nu ville hon ha minst fyra och gärna fem-sex barn. Optimistiskt och härligt av en relativt nybliven tvillingmamma!

Kommunikatör

Har funderat på varför man helt plötsligt börjar benämna saker på ett nytt sätt, även om det gamla uttrycket inte varit kränkande på något sätt:

I höstas upptäckte jag att man helt plötsligt sökte "Kommunikatör" i st f "Informatör". Sedan dess används det överallt, när polisen informerar t ex så är det just via en kommunikatör, på Rolles jobb (HiG) har man numer en kommunikationsenhet osv.

Ja, det är väl inte så dum benämning, det ska alltså vara två-vägs-kommunikation numer, bra!

För att göra en melodiradioövergång; angående poliser: Läste i Rolles senaste fack-tidning från Jusek att de civilanställda hos polisen mobbas svårt av just poliser. Det har gått så långt att polisförbundet aktivt deltar i mobbingen!!!! Det är såååå anmärkningsvärt, men ändå så typiskt min uppfattning om poliser. Jag har så otroligt svårt att förstå varför någon vill bli polis, och ändå är det en så populär utbildning.

Orkar ni läsa så ska ni få en äkta polishistoria (inte rolig, men ändå):

För ett år sedan hittade Rolle en klocka. Vi sökte på nätet för att ta reda på om det var något värde i den, eller om det kanske var en "marknads- eller Thailandklocka".

Två veckor senare låg den kvar på vår köksbänk (vi hade precis flyttat till en ny bostad när klockan hittades), varpå jag bestämde att gå förbi ur-affären och ta reda på lite mer om klockan.

Urmakaren berättade att det var en (fd) Östtysk klocka, och att den kunde ha ett högt värde för någon. Så jag beslöt att gå till polisen med den: Efter att ha väntat i 30 (!) minuter för att få komma fram till disken med en kvinnlig polis (trodde jag) så fick jag en utskällning för att klockan inte lämnats in snabbare. Jag frågade försiktigt om jag gjort mig skyldig till lagbrott eller? Det hade jag nu som tur var inte, men kunde inte göra anspråk på klockan...

Väl hemma ringde jag upp ansvarigt befäl (!) och förklarade att jag tyckte att uppträdandet var under all kritik. Jag fick då veta att personen jag mött minsann inte var polis utan civilanställd, och de civilanställda hade han inget ansvar för. Vem som hade ansvar för dem fick jag inte reda på, underförstått så kunde ingen ansvara för dessa lösa individer.

Jag förklarade då för honom att för mig som privatperson som möts av en person med polisklädsel (marinblå tröja med emblemet "POLIS" på) var det svårt att se någon skillnad. Då härsknade den högskoleutbildade (?) polismannen till och upplyste mig om att jag skulle minsann lära mig att skilja på "Morötter och Rödbetor"! Jag blev skärrad och såg framför mig att en polisbil skulle glida upp utanför mitt fönster och avslutade samtalet snabbt.

Alltså har någon hört uttrycket om att skilja på rödbetor och morötter tidigare, och vem är i så fall vad?!

För övrigt så skrevs det bl a i Polisförbundets tidning (apropå mobbingen) att "poliser har höga studieskulder eftersom de gått polishögskolan", man är alltså inte medveten om att de jurister, beteendevetare, psykologer och civilekonomer m fl som anställs som just civilare också har det.

Jag skulle vilja påminna Polisförbundet om (men sådant törs man bara skriva i sin egen blogg) att det är inte så många år sedan som polisutbildningen var en tvåårig utbildning, där lön utgick under utbildningstiden...

Oooops, tänk om någon hos polisen sitter och söker just efter civilare (rödbeta eller morot var frågan) som skriver ordet polis i sina bloggar....huuuu jag bävar faktiskt!

Att vara präktig på Fettisdagen

I tisdags på självaste fettisdagen så bakade jag just det fettisdagsbullar - semlor. Dessutom var jag så d-a pretto att jag bakade med dinkelmjöl, laktosfri mjölk OCH gjorde mandelmassan själv. Just mandelmassetillverkningen (sicket ord) känns fortfarande i kroppen; att mala fyra hg mandel för hand sätter spår. Vi hade som sagt något riktigt smaskigt att se fram emot efter jympapasset: Våfflor och sedan semlor. Idiotisk meny, jag vet, men grymt gott!!!

Jag är såå lycklig över mina döttrar, min man och min hund, och ändå så är herr Ångest med mig så ofta nu igen...