Kommunikatör

Har funderat på varför man helt plötsligt börjar benämna saker på ett nytt sätt, även om det gamla uttrycket inte varit kränkande på något sätt:

I höstas upptäckte jag att man helt plötsligt sökte "Kommunikatör" i st f "Informatör". Sedan dess används det överallt, när polisen informerar t ex så är det just via en kommunikatör, på Rolles jobb (HiG) har man numer en kommunikationsenhet osv.

Ja, det är väl inte så dum benämning, det ska alltså vara två-vägs-kommunikation numer, bra!

För att göra en melodiradioövergång; angående poliser: Läste i Rolles senaste fack-tidning från Jusek att de civilanställda hos polisen mobbas svårt av just poliser. Det har gått så långt att polisförbundet aktivt deltar i mobbingen!!!! Det är såååå anmärkningsvärt, men ändå så typiskt min uppfattning om poliser. Jag har så otroligt svårt att förstå varför någon vill bli polis, och ändå är det en så populär utbildning.

Orkar ni läsa så ska ni få en äkta polishistoria (inte rolig, men ändå):

För ett år sedan hittade Rolle en klocka. Vi sökte på nätet för att ta reda på om det var något värde i den, eller om det kanske var en "marknads- eller Thailandklocka".

Två veckor senare låg den kvar på vår köksbänk (vi hade precis flyttat till en ny bostad när klockan hittades), varpå jag bestämde att gå förbi ur-affären och ta reda på lite mer om klockan.

Urmakaren berättade att det var en (fd) Östtysk klocka, och att den kunde ha ett högt värde för någon. Så jag beslöt att gå till polisen med den: Efter att ha väntat i 30 (!) minuter för att få komma fram till disken med en kvinnlig polis (trodde jag) så fick jag en utskällning för att klockan inte lämnats in snabbare. Jag frågade försiktigt om jag gjort mig skyldig till lagbrott eller? Det hade jag nu som tur var inte, men kunde inte göra anspråk på klockan...

Väl hemma ringde jag upp ansvarigt befäl (!) och förklarade att jag tyckte att uppträdandet var under all kritik. Jag fick då veta att personen jag mött minsann inte var polis utan civilanställd, och de civilanställda hade han inget ansvar för. Vem som hade ansvar för dem fick jag inte reda på, underförstått så kunde ingen ansvara för dessa lösa individer.

Jag förklarade då för honom att för mig som privatperson som möts av en person med polisklädsel (marinblå tröja med emblemet "POLIS" på) var det svårt att se någon skillnad. Då härsknade den högskoleutbildade (?) polismannen till och upplyste mig om att jag skulle minsann lära mig att skilja på "Morötter och Rödbetor"! Jag blev skärrad och såg framför mig att en polisbil skulle glida upp utanför mitt fönster och avslutade samtalet snabbt.

Alltså har någon hört uttrycket om att skilja på rödbetor och morötter tidigare, och vem är i så fall vad?!

För övrigt så skrevs det bl a i Polisförbundets tidning (apropå mobbingen) att "poliser har höga studieskulder eftersom de gått polishögskolan", man är alltså inte medveten om att de jurister, beteendevetare, psykologer och civilekonomer m fl som anställs som just civilare också har det.

Jag skulle vilja påminna Polisförbundet om (men sådant törs man bara skriva i sin egen blogg) att det är inte så många år sedan som polisutbildningen var en tvåårig utbildning, där lön utgick under utbildningstiden...

Oooops, tänk om någon hos polisen sitter och söker just efter civilare (rödbeta eller morot var frågan) som skriver ordet polis i sina bloggar....huuuu jag bävar faktiskt!