Penicillin

När jag var nio år fick min min mor blodförgiftning och hamnade på sjukhus (och vi hade en hemsyster som åkte Vespa). Det var 1964 alltså, och om inte penicillinet hade funnits då så hade det nog inte gått vägen.

Idag så börjar man äntligen inse hur vi missbrukat detta fantastiska läkemedel under ett antal år. Jag lyssnade för ett tag sen på ett radioprogram om hur man i början bl a samlade in urinen på de försökspersoner som testade preparatet, och återvann medicinen igen. Inte så fräscht kanske, men idag hamnar det i naturen/vattnet och vi börjar bli immuna, vilket skrämmer mig mycket.

Hur kommer jag nu in på detta? Jo jag är störtförkyld, och är glad för det! Äntligen får jag en förklaring till varför jag mått så dåligt i 4-5 dagar! När jag till slut gick till min psykiater i fredags så utbrast hon: Du har ju en infektion i kroppen! Och tänk hon fick rätt (som vanligt), min pärla till medmänniska. Nu tycker ju en del i min bekantskapskrets att jag ska rusa till husläkaren och be om pencillin, men icke för mig!!!

Jag ska här och nu också avslöja något som vi annars bara pratar om i familjen: Jag är övertygad om att man kan göra sina barn sjuka!

Jag tror inte att det beror på tur eller gener som gör att mina barn i princip aldrig varit sjuka. De har aldrig ätit penicillin (förrän i vuxen ålder när inte vi kunnat vara med och styra), trots att vi fått det utskrivet vid något tillfälle. Då har vi hållit god min, men sen aldrig löst ut den rekommenderade medicinen.

Jag tror att en hel drös med läkare känt/känner en press från sina patienter att de måste skriva ut antibiotika i tid och otid. Naturligtvis så kan barn bli allvarligt sjuka och det är ju en helt annan sak, det jag pratar om är förkylningar och andra lättare infektioner.

När barnen var små umgicks jag med människor som ständigt bevakade sina barn, så att de inte tog av sig vantar och mössa, så att de inte hostade, som måste ge mat på exakt rätt tid osv. De barnen var nästan alltid småsjuka. Dessa mödrar hade också det gemensamt att fäderna inte kunde ha hand om barnen, de var på sin höjd "barnvakt" sedan mamma nattat enligt konstens alla regler!!!

Idag har vi hund, och bland hundägare ser man samma fenomen. En dam på vår gata har hygienstund (!) morgon och kväll, det innefattar tandborstning och annat kul för en hund. Hennes hund är aggresiv, och har inte bara bitit brevbäraren, utan även sin egen matte och min man (som f ö känt hunden sen hon var valp, och är en stor hundälskare). Vissa av våra hundägarkompisar har stora veterinärkostnader, konstigt att vissa människor alltid får sjuka hundar, de kan ju inte ha otur med varje individ de tar sig an!? Eller???

Nu har jag låtit odrägligt självgod och präktig, fy f-n för sådan människor också, men jag måste få spotta upp mig lite!