onsdag 16 oktober 2013

Jonas Gardell, Mohsin Hamid och Lena Einhorn

Torka aldrig tårar utan handskar – Döden, Jonas Gardell

Det här är berättelsen om mina vänner.
Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin.
De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.
Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande, förnedring och om svek, men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.
För du vet hur det är:
Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!
Det som berättas i den här historien har hänt.
Allt är sant.
Jag var en av dem som överlevde.
Jag ville bryta tystnaden.
Jag har gjort det nu.”

Tredje och sista delen i trilogin känns lite tjatig, den tillför inte så mycket mer än det som redan sagts i del 1 och 2, men visst är det otroligt gripande och lättläst, bra flyt. Tyvärr börjar jag mer och mer - precis som med Björn Ranelid – höra Gardells fjantiga röst när jag läser, han är verkligen en riksfjant och tycks njuta av det, men han skriver som en gud.



Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien – Mohsin Hamid

"Flytta till stan! Bli inte kär! Undvik idealister!En pojke föds på landsbygden i ett land som kan vara Pakistan. Att stanna i byn skulle innebära ett hårt, fattigt liv och mest troligt ett för tidigt slut. Men vår huvudperson har ett annat öde framför sig. Berättaren driver honom framåt: Att bli snuskigt rik är möjligt, men kräver uppoffringar. Pojken gör allting rätt. Han flyttar till stan, utbildar sig, arbetar hårt och bygger upp ett affärsimperium genom att hörsamma berättarens råd: undvik idealister, var beredd att ta till våld och, viktigast av allt, bli inte kär. För det här är också en historia om kärlek, om en pojke och en flicka som livet igenom har en stark längtan till varandra och vars vägar korsas gång på gång."

I mitten av den här boken var jag övertygad om att den här boken skulle bli en av mina bästa läsupplevelser för året. Tyvärr så avtog den känslan mer och mer, den är otroligt amerikaniserad, och det är väl det som hela världen, inklusive Asien är på väg att bli eller åtminstone önskar sig hett att bli? Roligt upplägg, lättläst, men ingen riktig höjdare. 



Blekingegatan 32 – Lena Einhorn

"Romanen Blekingegatan 32 börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar bara bort, till ett annat liv. Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek.

Men så inträder en total scenförändring i samma stund som mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i hennes liv. Han både lägger världen för hennes fötter och rycker samtidigt bort henne från den värld och de människor hon känner och älskar."

En intressant och välskriven bok – Lena Einhorn skriver sååå bra – dock så tar den upp en mycket liten del av Garbos liv, egentligen bara fram till hon blev runt 25 år. Jag skulle vilja veta mer, det är väl kanske just det som är hemligheten, att hon var så hemlig som gör att suget blir större?!