måndag 9 juli 2012

"Tillbaka till henne" och "Till offer åt Molok"


Tillbaka till henne – Sara Lövestam

"Ett par skor, en trälinjal. ett par stålbågade glasögon och  en silverbrosch. Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister…"

I sökandet efter varför de föremål som Hanna fått i sin ägo ger henne en ny självkänsla – ett nytt jag, får vi parallellt följa Signe Sivander, lärarinna i Tierp. Signe kämpar med sina medsystrar för att få kvinnors berättigade rösträtt och lika lön för lika arbete. Vi följer Signe från 1900-talets början fram till 1920-talet.  

Boken varvar Hannas sökande, med Signes faktiska liv. De kapitel som handlar om Signe är mycket intressanta och gripande. Hannas sökande däremot blir till slut lite tramsigt, och efter halva boken skumläste jag dessa kapitel. En riktig tegelsten som gott kunde ha halverats, men hälften är mycket bra!








Till offer åt Molok – Åsa Larsson

"Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.
Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok med Rebecka Martinsson."

Åsa Larsson är alltid Åsa Larsson! Hennes hjältinna Rebecka Martinsson är väl lite väl mycket hjältinna ibland, men det är sträckläsning som gäller. Här får vi en liten historielektion också, om hur Kiruna uppstår/växer under disponent Hjalmar Lundbohms överinseende. Det är tuffa tider som gäller för arbetarna i gruvsamhället i det tidiga 1900-talet, inte minst för kvinnorna och framför allt de som blir med ”oäkta barn” (detta vidriga begrepp). Mycket bra!