Mios blues – Kristina Ohlsson
Vad hände egentligen på Mios dagis den där sista dagen? Mot sin vilja har Martin Benner dragits in i jakten på den försvunne fyraåringen. Så länge barnet är borta, kommer inte den hänsynslösa maffiaorganisationen att lämna honom i fred. Desperat följer Martin upp de få spår som finns.
Men Mios försvinnande är inte Martins enda problem. Han måste också bringa klarhet i vem som försöker sätta dit honom för mord som han inte begått. Han blir allt mer paranoid för var dag som går. Vem kan följa honom så nära utan att själv bli synlig?
Mios blues tar vid där den dramatiska thrillern Lotus blues slutade.
Kristina Ohlsson kan skriva mycket bättre böcker än denna som har en högst osannolik handling, men det är ändå en bladvändare, tänk actionfilm.
Blod på snö – Jo Nesbö
Det är Oslo i december, den kallaste vintern i mannaminne. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.
Nej, den här boken kändes tämligen onödig. Helt OK som förströelse under några varma sommardagar eller en insnöad vinterhelg, men vad Nesbö har för syfte med den här – dessutom förutsägbara – lilla historien, förstår i a f inte jag.
Italienska skor – Henning Mankell
Det är vinter ett av de första åren av 2000-talet. På en ö i yttersta havsbandet lever Harry i en stor tystnad, omgiven av sin hund och katt, med en myrstack i sitt vardagsrum. En mörk hemlighet, ett ödesdigert misstag har gjort honom till en skygg ensling.
En morgon upptäcker han att det står en kvinna med en rullator ute på isen. Det är Agnes, den kvinna han svek för över 30 år sedan, som han lämnade utan att säga ett ord. Nu, när hon snart ska dö, kräver hon att han ska infria det löfte han en gång gav henne: Att ta med henne till en avlägsen skogstjärn, där de skulle simma tillsammans när de hade gift sig.
När Mankell kom ut med ”Svenska gummistövlar” kände jag att jag bara måste njuta av ”Italienska skor” en gång till. Den här boken är så annorlunda och så lugn i sin stämning, så man vill vara med; på plats. Helt underbar!!!
Svenska gummistövlar – Henning Mankell
En höstnatt vaknar den pensionerade läkaren Fredrik Welin av att det brinner våldsamt. Han hinner precis ta sig ut innan det är för sent. Allt han lyckas få med sig är två vänstergummistövlar. Morgonen därpå finns endast aska kvar av hans älskade skärgårdshus. För Fredrik blir den pyrande ruinen också en symbol över ett förspillt liv som går mot sitt slut. Då träder hans dotter Louise och journalisten Lisa Modin in i handlingen och skakar om hans tillvaro i grunden.
Efter hans föregångare ”Italienska skor” så hade jag höga förväntningar på den här boken. De infriades till stor del, men i den här boken har han smugit (?) in ett stort vemod och man får en sorgsen känsla. Boken känns också lite väl utdragen, och många scenarier känns mycket konstruerade.
Minnet av en smutsig ängel – Henning Mankell
En natt 1904 lämnar den unga svenskan Hanna Lundmark ett fartyg som ankrat i Portugisiska Östafrika. Av en tillfällighet blir hon ägare till den största bordellen i huvudstaden Lourenço Marques. Hon fylls av medkänsla för de prostituerade och hon upprörs över hur de svarta behandlas av den koloniala vita minoriteten.
En liten spännande historia som utspelar sig under några intensiva år. Mankell har byggt ett scenario som kanske, kanske skulle kunna ha lite, lite grund i verkligheten, men den känns lite väl uppdiktad och osannolik. Söt saga, men inte mer.
Livet går vidare – Karin Wahlberg
I Livet går vidare, andra delen i Karin Wahlbergs romanserie, återser vi människorna kring lasarettet i 50-talets Ekstad.
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset. Det är mycket att se fram emot, inte minst frufridagen, Lennart Hylands påhitt, en dag vikt för husmödrarna, då deras äkta hälfter ska ta hand om barn och hushåll. Tyvärr verkar maken Egon mer än lovligt distraherad. Nog för att arbetet som överläkare är krävande men kvällarna blir ofta långa för Nancy med radion som enda sällskap.
När man läser Karin Wahlbergs ”Livet går vidare”, uppfattar man det som att hon (som vanligt) gjort en ordentlig research, allt andas äkta 50-tal. En småputtrig fortsättning på ”Än finns det hopp”. Jag känner igen en hel del uttryck och förfaringssätt från barndomen. Boken måste vara extra intressant och igenkännande från de som arbetade i sjukvården på 50-60-talet, för andra en historielektion. Mycket fin läsning!
