Siri!

Nu har föräldrarna ett nytt namn (förslag?) till min dotterdotter:

Siri

Så vackert! Siri betyder skön/älsklig segrarinna! Det blir perfekt!

Så här ser hon ut just nu, lilla gumman. 27 veckor gammal.

Dotterdotter

Jag ska bli mormor till en liten flicka! I dag har de blivande föräldrarna (och mostern) varit på ultraljud igen och se då visade det sig att det är en liten tös som ligger och väntar...

Hon är nu 28 veckor och drygt ett kilo stor. Allt var helt normalt, vilket ju är det allra viktigaste.

Moster tycker att hon ska heta Kobra (!), föräldrarna Ellen eller Hanna.

Nu kan jag inte hålla mig nu stickas det nog något i cerise ändå...

Så här söt var barnets mamma när hon föddes för 30 år sedan:

"Borta bäst", Sara Kadefors

Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på den elegant klädda kvinnan, med det vackra leendet, som kommer ut och promenerar mot ingången. Hon som dricker gratis kaffe innan varuhuset öppnar och äter folks kvarlämnade mat. För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det bara om att överleva.

En underbar bok! Kadefors är (som vanligt) hur bra som helst!

"När förnuftet sover", Inger Alfvén

Inger Alfvén tillhör en av mina favoritförfattare, och den nya boken är mycket bra!

Boken handlar i huvudsak om Ingeborg och Fabian, och deras långa äktenskap. De är nu i 70-årsåldern, och vi får följa vars och ens innersta tankar om livet. Ingeborg är f d ambitiös advokat med arbetarbakgrund, medan Fabian kommer från överklassmiljö och försörjer sig som författare.

Frågor som kommer: Vad är priset för kärlek och hur mycket får framgång kosta? Känner någon överhuvudtaget en annan människas innersta? Hur mycket kan man avstå till förmån för en annan människas lycka?

Författarmöte

I går kväll (måndag) var döttrarna och jag på författarmöte i Andersbergs bibliotek (stans bästa): Anders Roslund och Börge Hellström var på plats och pratade om sina fem böcker. Först och främst kändes det tyvärr som en ren marknadsföringsåtgärd, trots detta kostade det 40:- i inträde.

Visserligen var det mycket intressant att höra om hur historierna kommit fram, all research som läggs ner innan böckerna skrivs, böckerna blir ju därför på något sätt autentiska. Dock saknade jag diskussioner kring vad det finns för hopp för förövare och offer. Lite grand berördes detta, men jag hade gärna hört/diskuterat mer kring detta.

I dag erbjuds förövare, t ex sexualbrottslingar terapi/behandling i fängelset, men det är frivilligt! Det är illa, tycker jag, det innebär ju att de flesta säkerligen inte tar den möjligheten till rehabilitering eftersom de anser sig oskyldiga/friska, vad jag kan förstå.

Min dotter anser att de som utsatts för (sexuella) övergrepp aldrig kan läkas helt, det ser hon prov på i sitt arbete inom psykiatrin.

















Såg också en deprimerande dokumentär i söndags kväll (Dokument inifrån), som sa att de barn som omhändertagits av sociala myndigheter, med stor sannolikhet själva kommer att bli föräldrar till barn som omhändertas...

Alltså: Hur ska vi bryta det negativa sociala arvet? När ska alla små barn födas till lika villkor och förutsättningar?

Peter Carlsson och Blå grodorna

I lördags var vi och såg Peter Carlsson och blå grodorna på Gävle teater. Som vanligt var de helt fantastiska! Tyvärr finns ju inte Lars Dylte med längre, han har ersatts av två (!) personer, en man och en kvinna. Kvinnan (kommer inte i håg namnet) hade en helt fantastisk röst och gjorde en ruggigt bra version av "Håll mitt hjärta". Bäst var annars inledningsmelodin som för mig gjorde i princip hela föreställningen: "Telegram till fullmånen" av Cornelis. Den låten är helt fantastisk, speciellt med Peter Carlsson.

Peter C är ju en otroligt duktig historieberättare, men jag hade gärna sett lite mer sång och musik, för det är ändå det som är det bästa med det här gänget.

Jag är så glad att jag vågade/orkade gå, det stärker och glädjer, och det behövs sannerligen för mig nu.

"Kärlek i cancerns tid" av Anders Sundin

Den här boken läste jag på rekordtid - fredag lunch till fredag middag - och grät och grät, och mådde sämre och sämre...

Ändå så måste jag rekommendera den, för i allt det sorgliga så ger den ändå förhoppning. Vilket mod, vilken kärleksförklaring, så starkt!

Kanske känner jag extra mycket för att jag faktiskt jobbat tillsammans med författaren en sommar för snart 20 år sedan.

Jag som är så fylld av dödsångest, fick ändå en svag tillförsikt, jag ska nog klara det...

"Maskarna på Carmine Street" , Håkan Nesser

Åh, vad jag har längtat efter en ny Nesser, och nu har jag läst den!

Bokens jag som f ö är författare befinner sig i New York, och dit förflyttar han även mig som läsare. Jag har aldrig varit där, och kommer säkerligen inte heller att komma dit, men visst blir jag sugen på att få uppleva staden själv.

Författarjaget har mist sin dotter genom en mystisk kidnappning och har inte återfunnits under de 18 månader som gått sedan det hände. Föräldrarna beslutar då att lämna hemlandet till förmån för New York. Där händer en del bisarra saker, och spänningen skruvas upp hela tiden.

En helt underbar liten bok!!!

IKEA och H&M = Traditionsförstörare?

Fredrik Lindström skrev en mycket intressant artikel i Aftonbladet i söndags:

"IKEA och H&M tillhandahåller möbler och kläder, som du inte ska kunna eller vilja ha om ett antal år eftersom de är för daterade. Och eftersom du måste byta så ofta har du inte råd att gå till annat än dessa företag, med sina billiga priser."

Så sant och så klokt sagt!

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5934288.ab

Voices för Hospices

I lördags var det körkonsert i Heliga Trefaldighet. Vi var 12 körer som sjöng tre stycken tillsammans: "Rejoice", "Stad i ljus" (med solist och trumpetare) och "Hallelujakören" (ur Händels Messias). Såååå otroligt maffigt att sjunga med drygt 200 andra. Alla körer sjöng dessutom varsitt stycke, vi sjöng "It's my desire" som är en gospel-låt som vi sjungit ett tag. Lustigt, när vi började med de här stycken så tänkte jag och många med mig att detta är ju omöjligt att ta sig igenom, men icke...

Kyrkan var fullsatt, och efter konserten var det insamling till hospices/palliativ vård i Zambia. Jag är så otroligt ego, så jag blev besviken att det inte var insamling för hospices i vårt eget landsting som ju inte verkar ha några pengar. Alltid ska alla insamlingar vara till Afrika!?

En uppsatt landstingstjänsteman talade om den palliativa vården i Gävleborg (trots att insamlingen inte gick dit!?). Han sa bl a: "Idag är vi duktigare på att bota cancer, och fler och fler överlever. Därför är det extra viktigt med den palliativa vården." Ursäkta behövs vård i livets slutskede om patienterna överlever???



















Fani, Jag, Marcus och Carita ser förväntansfulla ut, Liz stänger av telefonen.

"Sommartid", J M Coetzee

J M Coetzee har skrivit en bok om sig själv: En ung man har bestämt sig för att skriva en biografi om författaren efter dennes död. Biografin ska bygga på Coetzees efterlämnade dagböcker, brev och diverse anteckningar.

Mannen som ska skriva biografin intervjuar ett antal personer som enligt anteckningar och dagböcker ska ha spelat någon slag roll i Coetzees liv. Genom dessa personer målas Coetzee fram i en inte alltför positiv dager. Genom intervjuerna får man också se det sydafrikanska samhället från olika håll.

En märklig bok. Lättläst, bortsett från att kapitlen är väldigt långa och i princip helt utan naturliga avbrott.

Nu är den förbannade kylan här!

Alltså: Jag hatar verkligen den kalla årstiden mer och mer för varje år! Kan man inte få gå i ide då. Tänk att krypa in i en grotta, och bara sova till våren och sommaren är här!

När man nu ska gå ut ska man först ta på långkalsonger eller överdragsbyxor, en tjock jacka (som inte blivit större över sommaren och stramar över min feta bak), klumpiga (halksäkra och fotriktiga) skor, fleeceundertröja mm...Fan man lägger ju på sig fem kilo extra bara av detta, och hur ska man orka röra sig sen? Dessutom är det halt, och man blir stelare än vanligt i sina leder!

Nej, jag kryper ner i sängen med en stor hög böcker och massor med choklad och så kan någon väcka mig när det är sandaldags igen.

"Honungsfällan" och "Mörkermannen" av Unni Lindell

Det här är sjätte och sjunde böckerna om kommisarie Cato Isaksen och hans stab.

En av huvudpersonerna i "Honungsfällan" är Vera Mattsson en arg gammal dam som hatar barn! Plötsligt en dag försvinner en liten pojke som setts på hennes tomt... På väg hem från sitt jobb på en cateringfirma så mördas en lettisk flicka, vad har hennes pojkvän med det hela att göra, och vad har hans skumma bror för sig i skogen? Det blir Cato Isaksens ansvar att ta reda på svaret på gåtan/gåtorna; Hänger händelserna ihop, och i så fall hur?











I "Mörkermannen" möter vi två livrädda kvinnor! Bägge tycks vara helt ensamma och inte ha någon att dela sin skräck med. Vad är de så rädda för? Vem är mannen som setts i hissen? Vem tittar genom ventilen i taket? Vem visslar sången från länge sedan? Varför vill ingen kännas vid kvinnan som knuffas ut från balkongen? Åter igen visar det sig successivt att fallen kan ha med varandra att göra. Cato Isaksen inser att hans nya medarbetare Marian Dahle inte bara är irriterande utan också en mycket skicklig utredare, även om metoderna emellanåt är regelvidriga.













Unni Lindell är otroligt skicklig på att bygga historier som är helt omöjliga att lägga ifrån sig. Personerna hon skapar är inga dussinmänniskor, och vem vill läsa om det?