Bil och goda människor

Helgens tema blev BIL:

Malin har kommit hem från Fjollträsk (töntigt uttryck som vår granne Stefan använder sig av), och behövde ersätta sin gamla Stella.

Vi åkte biljakt, och till slut blev det Anders Blom´s bil. Bilen var jättefin och känns framför allt säker och stabil för min älskling att åka i.

(Jag tycker nämligen att hon kör alldeles för fort, och pratar dessutom i telefon ofta när hon kör. Måttet blev rågat för Roland när hon även plockade fram kameran på riks 80, på väg in till Elgiganten för att köpa ny mobil, eftersom hon blev besviken på att den Huyndai Atos som vi tittat på i Lingbo inte höll måttet.)

Oj, det blev en lång bisats...

Anders och Diana (bilsäljarens fru) var ett fantastiskt trevligt par att möta. Nick Hornby försöker ju beskriva "En god människa", vi hittade två! Osannolikt vänliga människor, skulle vilja ha dem som grannar (fast Gugge är också en pärla). Anders heter dessutom Blom i efternamn (Diana också men det är ju ingift) och kommer ifrån Ockelbo! Bara det är ju bonus så det förslår, han är säkert släkt med Maria. Om det är någon jag skulle köpa bil av så är det Anders, och det gjorde Malin.

Grannar och tårar

Igår var det lite av en bottendag! Jag var yr och olustig (som vanligt den senaste veckan), men tvingade mig upp vid 11:30n bl a för att jag lyssnat på "Kropp och själ" och fått veta hur viktigt det är att gå och stå (om man nu kan det).

Stöttade mig mot spis och diskbänk och tillredde lunch till Roland och mig (fläskkotletter och potatis). Då öppnades plötsligt vår dörr, utan föregående knackning eller påringning (jag vet att man ska låsa dörren, men vi är nu en gång inte sådana), och in stormar mitt energiknippe till granne med blommor i högsta hugg. Det var ju jättesnällt att få överta sonens studentblommor som annars skulle stå och bara vissna bort eftersom grannarna åker till Norrland idag.

Blommorna är underbara och grannen är också underbart snäll och en god människa, men jag kände mig ändå kränkt: Där stod jag i bara trosor och en tunika, otvättad, ful, fet, halvnaken och vinglig, medan hon strålar av fräschhet och energi. Jag blev så ledsen så jag började genast att storgråta.

I detta tillstånd befann jag mig när min man kom hem, och han blev så bekymrad att han ringde till hälsocentralen. Rådet var bl a värme på axlarna, vetekudden togs fram och värmdes i mikron och jag placerades i bästa fåtöljen.

Senare på kvällen (sen jag också sovit rejält) ringde "min egen" läkare Gunilla, och jag fick då lov att erkänna att jag mixtrat med medicinen. Sen jag fått order om att öka dosen av medicin nummer två (Lyrica) minskade jag självsvåldigt på medicin ett (Cipralex).

Enligt Gunilla är det därför jag är så ledsen och yr. Så nu börjar fullransonsmedicineringen igen då.

Jag VILL INTE vara medicinberoende och hade hoppats att få komma till Gunilla med triumf i rösten och säga att nu minsann har jag tagit bort den ena medicinen, har fått super-kondition (eftersom vi sedan några månader varje dag tagit långa promenader med Smilla) och kan börja jobba när som helst (gud vilken naiv idiot jag är)!

Nu har det i stället blivit så att jag ligger slagen till marken igen: Full av yrsel, medicinberoende (missbrukare?) och ur slag att gå någon annan stans än korta sträckor här hemma. Jag känner mig helt slut som artist: Fet, ångestfylld, deprimerad, yr och totalt onödig!

Tröst i allt: Igår kväll dök min underbara dotter och hennes goa hund upp helt oanmälda!

Yrsel

Tiden sen senast har bestått av en del yrsel. Mycket obehagligt, man undrar hur länge jag ska plågas av detta dåliga mående som drabbat mig. Det bästa är dock att de ljusa stunderna blir desto ljusare.

Vi har haft sol i någon vecka nu, men värmen är väldigt tryckande och tropisk. I stugan har vi städat och planterat blommor. Tyvärr har vassen som Roland slog av i höstas kommit upp igen. Sisyfoskamp han för mot stråna. Men förhoppningsvis är det värt det.

I fredags var vi med på studentfirande här på gården: Emil Sandin firades av. Det var mycket trevligt! Det är så otroligt positivt med unga människor!

Förra sönda´n var vi på auktion i Axmar tillsammans med Klara och Björn. Det var så varmt och man höll till inomhus, vilket gjorde att det var lite folk och låga priser. Trädgårdsmöbler runt bord och fyra stolar med dynor (110:-), skrivbord (100:-) och hyllbord (160:-).

Är lite orolig över döttrarna; deras kärleks- och arbetsliv.

Jag känner mig såååå gammal i kroppen, allt är stelt och fett. Sorgen över detta är stor!

M, L och R ni är de bästa som finns, jag älskar er!