Glas och aska, Livet efter dig, VIP-rummet, Björndansen och Tjockare än vatten

Glas och aska – Ann Syréhn-Tomasevic

Året är 1884. Lili föds in i en välbärgad familj i Elsass, som just tilldelats Tyskland efter att ha varit franskt under flera århundraden. När den älskade fadern plötsligt dör och första världskriget närmar sig ställs livet på ända.

Efter nästan tjugo år reser den svenska journalisten Amanda åter till Wien, där hon en gång levt i ett studentäktenskap med Jacob. Den omedelbara anledningen är att hon fått ett oväntat arv efter Lili - en ring som kan spåras tillbaka både till ryska revolutionen och till nazisternas arbetsläger. Genom Amandas efterforskningar växer bilden av en ovanlig kvinnas dramatiska levnadsöde fram. Lili har levt ett liv som kantats av både tragedier och kärlek. Hon upplever nöd och rikedom, krigsperioder och fredstider, och bär också på en hemlighet. Hon reser från ett Europa i sönderfall, präglat av mellankrigstidens konflikter, till ett Amerika som ler bländande mot sina nyanlända och lockar med löften om framgång och rikedom.

Det här är en vacker bok som tar med sig läsaren in i såväl överklassmiljöer fyllda av rikedom, skönhet och kärlek, som påvra, smutsiga och trångsynta arbetarhem. Huvudpersonen/Hjältinnan hon är dock lika hemma var som helst, och hon är väl i många fall lite väl god och lyckad.

Genom Lili får man uppleva stora delar av 1900-talets stora dramatiska händelser; världskrigen, börskraschen och efterkrigstiden. Jag som är historieälskare njöt av den här boken både p g a tidsdokumenten, men även av det vackra språket. Ska man vara kritisk så förstår jag inte riktigt journalisten Amandas små ”Anteckningar” här och där, de känns onödiga. Mycket läsvärd, men tjock; 536 inbundna sidor.

Livet efter dig – Jojo Moyes

En kärlekshistoria som får dig att gråta, skratta och bli arg allt på en gång"

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. 

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

En både tragisk och komisk historia, med den typiska grova engelska arbetarklassens uppväxtmiljö för Lou och den helt motsatta för Will, som är född med silversked i mun. Det slår gnistor när de möts, men blir till något helt annat. Underförstått så är det alltid mycket kärleksfullare att leva i i arbetarklassen när det gäller, det är lite överdrivet rosenskimrande beskrivet tycker jag...söt historia trots allt.

VIP-rummet – Jens Lapidus

Möt Teddy och Emelie, ett omaka radarpar med kass personkemi.
Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.
Emelie är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.
Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.

Jens Lapidus är en av mina favoriter, jag älskar hans sätt att skriva; rått och rent. Den här boken är jag dock inte alls speciellt imponerad av, den känns inte originell alls, utan mer som en deckare i mängden. Hoppas att hans nästa bok i den här serien ger lite mer.

Björndansen - Roslund/Thunberg

Björndansen är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt. Leo, Felix och Vincent- du kommer aldrig att glömma dem.
Anders Roslund är den första halvan i den framgångsrika och prisbelönta författarduon Roslund & Hellström.
Stefan Thunberg är manusförfattare och ligger bland annat bakom biosuccéer som Hamilton och Jägarna 2. Han är också den fjärde brodern som inte deltog i den serie bankrån som Militärligan genomförde och som den här romanen är baserad på.

Den här boken är något av det SÄMSTA jag läst på länge! Jag borde ha medalj för att jag plågade mig igenom de nästan 600 sidorna. Så oerhört tröttsamt med alla dessa tekniska detaljer, allt våld och hänsynslöshet. Att det handlar om ett familjedrama fyllt av våld och sprit får man endast korta glimtar av, det känns mer som en njutningsbok för vapenfetischister.

Tjockare än vatten – Carin Gerhardsen

Tjockare än vatten är den sjunde deckaren i den populära serien om Hammarbypolisen. Kriminalromanerna om Conny Sjöberg och teamet vid Hammarbypolisen kännetecknas av en fascinerande intrig, detaljrika Stockholmsmiljöer och ett persongalleri som verkligen engagerar. Nya boken är inget undantag och det är bara en tidsfråga innan Carin Gerhardsen officiellt kröns till Sveriges nya deckardrottning.


Gerhardsen levererar som vanligt, dock lite väl krånglig och konstruerad intrig, inte hennes bästa, men helt OK.

Ru – Kim Thúy, Gone Girl – Gillian Flynn, Profeterna vid Evighetsfjorden – Kim Leine, Längtan bor i min steg – Klara Zimmergren, Deckare av Carin Gerhardsen

Ru – Kim Thúy

Ru" betyder "vaggvisa" eller "att vagga" på vietnamesiska, men även "bäck" på franska. Det är också titeln på Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda. Thúy bekymrar sig inte om kronologi utan följer sin inre logik där slutackordet i varje minnesfragment får bilda upptakt till nästa, vilket skänker berättelsen en egensinnig och spontan rytm, som man som läsare villigt vaggas in i. 

Liten myspysbok som jag inte vet hur jag ska kategorisera, biografi eller lyrik? Jag tyckte dock att den var lättläst och vacker.

Gone Girl – Gillian Flynn

Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig,var är Amy?

Roman/Thriller som fått hur mycket publicitet och beröm som helst. Det är en riktig mastodont som gott och väl kunnat vara kortare, den blir lite väl seg. Men spännande och överraskande upplägg, ända in i slutet vet man inte vart det ska bära hän.

Profeterna vid Evighetsfjorden – Kim Leine

Året är 1787 när prästen Morten Falck lämnar Köpenhamn och färdas till Grönland och kolonin Sukkertoppen för att kristna dess odöpta infödingar, som har hängett sig åt kätteri och villoläror. Morten vill genomlysa kolonin med förnuft och upplysning. Men bland grönlänningarna pyr ilskan över de danska missionärernas övergrepp och längre in i landet lurar ett uppror. Boplatsens profeter, Habakuk och Maria Magdalene, är fast beslutna att fördriva den danska kolonialmakten. 

För den här historiska romanen fick Kim Leine Nordiska Rådets litteraturpris 2013, och det känns välförtjänt. Den är storslagen både till volym, språk och detaljer. Jösses vilket språk, vilka naturskildringar, vilken råhet, vilken kärlek och vilken spänning! Tung på alla sätt!

Längtan bor i min steg – Klara Zimmergren

Kärleksfullt om att vänta på ett barn

"Att var singel är en sak. Inget som måste vara för evigt. Det är det där andra. Att man är ensam kvinna i 35-årsåldern och inte mamma ännu. Det är något andra är snälla och påminner en om titt som tätt. Om man nu, av en händelse, inte skulle ha reflekterat över det själv."

Så fin skildring av en vardag som innehåller så mycket längtan, desperation och smärta. Men den är också en barndomsskildring, en kärleksförklaring till djur i allmänhet och hundar (hennes två Airdaleterriers) i synnerhet. Mycket fin bok som rekommenderas, framför allt till de som tar allt för givet.

Deckare av Carin Gerhardsen 

Så har då döttrarna "lurat" mig in i en beroendeframkallande deckarsvit. Jag har läst alla utom en av Carin Gerhardsens deckare nu (den senaste står jag i kö på), och hon skriver beroendeframkallande, och passar perfekt som semesterlitteratur, eftersom man ligger och läser hela nätter.

Titlarna i tur och ordning: "Pepparkakshuset", "Mamma, pappa barn", "Vyssan lull", "Helgonet", "Gideons ring" och "Hennes iskalla ögon"

Fyra nya böcker

Projekt Rosie – Graeme Simsion

”Don Tillman är 39 år gammal och ska gifta sig. Han vet bara inte med vem än. Han ser bra ut men har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Men som den strukturerade forskare Don är utformar han Projekt Fru - ett mycket grundligt frågeformulär - som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern. Hon får absolut inte röka, dricka, ogilla kött, komma för sent eller rubba hans inrutade liv.”

Småputtrig bok skriven i jag-form av en man som föreläser om Asperger, och som själv i allra högsta grad lider (?) av detta syndrom. Inte epokgörande precis men roande, även om den inte alls roar mig så mycket som jag tror att författaren avsett!? Romanen känns lite fransk i sitt upplägg och ton, men författaren är från Australien.

Glasverandan – Ann Cleeves

"Glasverandan är en klassisk pusseldeckare och bladvändare i Agatha Christies fotspår, där alla står som misstänkta och spänningen håller ett grepp om läsaren till sista sidan. Återigen visar Ann Cleeves att hon är mysdeckarens nya drottning. Böckerna med Vera Stanhope har även filmatiserats med Brenda Blethyn i huvudrollen och visats på TV4 i Sverige."

Ann Cleeves skriver riktigt bra deckare! Hennes miljöskildringar får mig att (som vanligt) längta till Storbritannien. Personbeskrivningarna är också intressanta, jag har sett en av hennes deckare på TV för något år sedan, men minns inte hur personerna (skådespelarna) såg ut vilket är bra, det är roligare att ha sin egen bild.

Drottningkronan – Ingrid Kampås

"Äntligen kommer den efterlängtade fristående femte delen i serien Släkten! I Drottningkronan 

möter vi den unga flickan Ester som drömmer om en ljus framtid, fylld av glada barn och kärlek. Drömmarna krossas när morbrodern sätter henne i kloster. Härifrån rövas hon snart bort av en samvetslös präst som för henne till Finland."

Den här delen av "Släkten" känns som den bästa, eller kanske det känns så för att det är just den senaste. Till stora delar känns det som en dramadokumentär med sagoinslag, vilket inte är det sämsta åtminstone inte om det skrivs på det här sättet. Hela tiden försöker jag lokalisera var vi är - så här långt i serien så börjar fler kända ortsnamn dyka upp - och tänk att det börjar anas en början till bebyggelse vid Stockholmen...måtte nästa del komma snart!

Kast med liten kniv – Sara Kadefors

"NU: Jonas bor med fru och barn utanför Göteborg. Det går bra för firman och han hinner vara både engagerad pappa och idrottstränare. Allt är i det närmaste perfekt. Tills en sen natt då han råkar få höra ett samtal. Efter det är ingenting sig likt. Smärtan från det förflutna dyker upp igen med dubbel kraft.

DÅ: Han hänger med halvkriminella kompisar, stämplas som mindre vetande i skolan och blir nertryckt hemma av sin smarta storasyster. Den enda han kan vara sig själv med är Rebecka, som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. En dag händer det ofattbara och hela tillvaron kastas omkull. Efter det stänger han dörren om sig själv och kastar knivar i väggen medan tiden passerar.

Kast med liten kniv är en roman om bagaget som vi alla går och bär på, om en frånvarande vuxenvärld, men också om vänskap och kärlek. Som alltid i Sara Kadefors romaner blandas ljus och svärta, berättat med stor skärpa."

En helt underbar bok! Sara Kadefors är knivskarp i sina betraktelser om unga (och äldre) människor i dag och i går: Vilket minne och vilken iakttagelseförmåga hon måste ha. Hon känns över huvud taget som en viktig iakttagare och recensent av det samhälle vi lever i, och jag hoppas att hon är aktiv i debatten. Imponerande!

Böcker av Helena Thorfinn, Sara Lövestam och Anna Fredriksson

Innan floden tar oss – Helena Thorfinn

"Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.

Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män."

Rafflande och gripande roman om korruption, biståndsutnyttjande, vårt (den s k civiliserade delen av världen) sätt att suga ut de fattigaste för att kunna konsumera mera. Man mår illa över hur man (läs jag) köper billigt på H&M och andra lågprisbutiker, fastän man inser att det är omöjligt att sy en klänning för 149:-, om ett antal led ska leva/tjäna på det. Jag visste inte mycket om Bangladesh innan den här boken, jag vet väl åtminstone litet mer nu... Mycket läsvärd och viktig bok!

Hjärta av jazz – Sara Lövestam

"Steffi Herrera går i Björkeskolan så lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans låtar. En dag när hon passerar ålderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ur ett fönster 

Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg på Nalen. Den är budcyklar på Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vågade titta på. Och så jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv."

En helt underbar bok om det spännande mötet mellan tonårsflickan Steffi och den åldrade mannen Alvar som lever sina dagar på äldreboendet.

Mest berör Steffis utsatthet i skolan, mobbing är ett så fruktansvärt fenomen, det är imponerande hur Steffi lyckas överleva utan att gå sönder helt inuti, jag hoppas verkligen att det kan gå till så för alla som lider av plågoandar i sin närhet!

Omväxlande och roligt att följa dels Steffis musikaliska utveckling (väldigt initierat, tror jag) och Alvars framsteg i jazzens gryning och i kärlekens mysterier i Stockholm under 30- och 40-talet.

Augustiresan – Anna Fredriksson

"Augustiresan skildrar hur vänskapens villkor kan förändras - att vänskap mitt i livet är något helt annat än i tonåren. Det är en både varm och omskakande roman om kärlek, tillit och vikten av att våga visa hela sitt jag för dem man älskar.

"Det är framförallt skildringen av Jennys jobb som ger mig sådan ångest. Idiotiska chefer och kollegor som vänder sig mot en när man klättrat på karriärstegen är ingen nyhet, men jag blir väldigt påverkad. Vuxenmobbning är på något sätt nästan värre än mobbning av barn, eftersom det är så tabubelagt. Ingen vuxen mobbar väl en annan vuxen? Men jodå. Här har Anna Fredriksson verkligen fått till det. Jag vrider mig av plågor." 
Borås Tidning" 

Bladvändare är det förvisso, men framför allt en bok man skumläser snabbt. Ganska naivt skriven och så uppenbar på alla sätt. Jag är inte imponerad alls även om ämnena i sig är viktiga….

Karin Wahlberg, Karin Fossum och David Foenkinos

Än finns det hopp – Karin Wahlberg

”Än finns det hopp är första delen i en romanserie om människorna kring ett lasarett - en värld fylld av spänning och allvar, skildrat med ett stort mått av tidsfärg och nostalgi.

Karin Wahlberg har skrivit en oavbrutet spännande och initierad skildring av en dramatisk vardag i en svensk småstad på 50-talet.”

En helt underbar roman som tar mig tillbaka (?) till 50-talet det årtionde som jag föddes. Tänk ändå vad det på bara denna korta (!) tid har hänt mycket i vårt samhälle. 

Man sugs in i miljöerna och är som en tyst betraktare/deltagare i den tiden. Karin Wahlberg måste ha gjort en ingående research såsom hon beskriver rutiner, apparater, rangordningar mm på ett sjukhus på 50-talet. Vad fikade man, vad åt man, vilka kläder hade man osv allt känns som en ren historiebok. 

Jag längtar till nästa del - för det ska bli fler -  måtte den komma snart!

Carmen och döden – Karin Fossum

”Konrad Sejer är tillbaka

I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett litet barn har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men under förundersökningen uppvisar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga personlighetsdrag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.” 

Karin Fossum är en av mina absoluta favoriter, men den här gången så är jag inte särskilt imponerad. En mycket obehaglig historia naturligtvis, och jag undrar om den har fler bottnar än jag kan se. Visst är den lättläst och språket flyter, men den berör inte alls som hennes böcker brukar göra. På en skala 1-10 så får hon en 6:a för den här boken.

Nathalie – en delikat historia – David Foenkinos

”En innerlig och humoristisk saga om nyfunnen kärlek som lyser upp sorgens mörka efterdyningar och om krossade hjärtan som finner lyckan på de märkligaste ställen.

Kapitlen i boken varvas av korta faktainslag, definitioner och anekdoter. Stilen är enkel, välskriven och lagom nostalgisk. Boken var med i sista urvalet till Goncourtpriset 2009 och har belönats med ett flertal litteraturpriser.”

Den här boken är en typisk feel good-roman, mycket lättläst. Väldigt typisk fransk tycker jag, dvs lite småfånig och förutsägbar i vissa lägen, men mysig ändå. Allting verkar så enkelt, och ingenting berör speciellt djupt, men kul som förströelsebok.

Westö, Cleeves, Stockett, Wassmo och Hustvedt

Hägring 38 – Kjell Westö

”Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.”

Fantastisk bok, Kjell Westö ska jag läsa mycket mer av, och hoppas då på att det är lika bra som denna roman som blev Augustnominerad. Man ÄR i Helsingfors strax före krigsutbrottet, man Är i sekreteraren Matildas kropp, och man ÄR så nyfiken på vad det är som ”lurar i vassen”. Bästa bok på länge och så roligt med en ny favoritförfattare!

Resor  Herbjörg Wassmo

En liten novellsamling av en favoritförfattare som inte kommit med något nytt på svenska på länge. Det finns dock två på norska som inte översatts än. Vad väntar förlagen på?!  Noveller är inte min grej, men är ju så inne just nu. Jag blev inte så imponerad av denna samling heller, även om Wassmo skriver så fantastiskt!

Niceville - Kathryn Stockett

"Oförglömlig roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

 

Niceville är en läsupplevelse utöver det vanliga - en blivande klassiker om kvinnlig vänskap, mod och kärlekens kraft."

Skrämmande, men ändå en viktig påminnelse om hur det fortfarande på 60-talet såg ut i amerikanska södern. Hur ser det ut i dag? Vilka samhällsklasser är de ”tjänande” i USA och här i Sverige? Viktiga frågor, som tas upp på ett roande sätt i den här romanen. Mycket bra!

Dolda djup och Döda talar inte – Ann Cleeves

"Första och andra romanen i ny serie med den excentriska hjältinnan Vera Stanhope.

- En sommarkväll när Julie Armstrong kommer hem hittar hon sin tonårsson död i badkaret. Polisen uppdagar att han blivit strypt och sedan placerad i det vattenfyllda badkaret som smyckats med blommor. En märklig scen för ett mord tycker kriminalinspektör Vera Stanhope och hennes kollegor. Mer förbryllande blir det sedan de hittar en ung kvinnas kropp i en vattensamling fyllt av blommar i en klippa vid stranden. Vera tvingar lokalbefolkningen avslöja sina innersta hemligheter i jakten på den märkliga mördaren. 

- En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket och dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden."

Handlingen utspelar sig i England, och Ann Cleeves är utomordentligt bra på att beskriva miljöer såväl inom- som utomhus. Karaktärerna är också målande beskrivna och intressanta. Precis som i hennes deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna så är det spänning från första till sista sidan. Deckare som gör att man ligger vaken på nätterna. Bra och lättläst!

Sommaren utan män - Siri Hustvedt

"En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Han sa inte Jag vill aldrig se dig igen eller Det är slut, men efter trettio års äktenskap räckte det med paus för att förvandla mig till en sinnessjuk vars tankar exploderade, rikoschetterade och krockade mot varandra likt popcorn i en mikrovågspåse.

Halva sitt liv har Mia delat med Boris. Nu vill han ta en paus, och Mias tillvaro rasar samman när hon får reda på att han har träffat en tjugo år yngre kvinna. Sommaren utan män är en rolig, utmanande och avslöjande bok om kvinnor och flickor, kärlek och äktenskap och den eviga frågan om likheter och olikheter mellan kvinnor och män.”

Bra ambitioner, snyggt språk osv, MEN det måste ju hända något också! Läst delvis, men avslutade efter knappt halva boken. TRIST!!!

"Egenmäktigt förfarande", "Än klappar hjärtan" och "Tre apor"

Egenmäktigt förfarande – Lena Andersson

"Ester Nilsson är 31. Hon är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag i juni får hon ett samtal med en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen."

Den här boken fick Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2013, och det förstår jag fuller väl, den är helt fantastisk! Lite tung att läsa på flera sätt, det kryper i en av medlidande och ilska, och språket måste kännas, vändas och vridas på gång på gång. Jag tror aldrig att jag (sedan Per Gunnar Evanders böcker) satt så många gem/markerat citat som i den här lilla boken. Här är några exempel:

”Hjärnan känner inga tempus. Det den har längtat efter har den redan haft.”

”Ord var inte tunga monument över avsikter och sanningar. De var ljud att fylla tystnader med.”

”Lyckan finns sällan i upplevelsen av lycka. Den bor i förväntan om lycka och nästan bara där.”

”Självbehärskning var det man nästan aldrig behövde ångra. Vrede och utfall var det man nästan alltid önskade ogjort. Det svåra var att veta när man befann sig i klyftan mellan ”nästan aldrig” och ”nästan alltid”, när vredesutbrottet var berättigat och gav det gynnsammaste resultatet.”

”De stigande förväntningarnas missnöje, en psykologisk naturlag. Man fick det man saknat och var tacksam en kort sekund. Men snart inrättade man sig efter det, fann det normalt och började betrakta det som minimistandard. Förväntningarna ökade och det krävdes mer för att tillfredsställelsen skulle infinna sig. Rinnande vatten, näringsriktig mat, bil och större bostad förslog inte. Man måste ha större och ytterligare reformer för att må lika bra som tidigare. Dosen måste bli högre, komma oftare.”

Än klappar hjärtan – Helena von Zweigbergk

"Viktor ska ta studenten och hela familjen samlas för att fira i ett vårvarmt Stockholm. Där står mamma Astrid och styvpappa Henrik tillsammans med halvsyskonen Josefin och Sara. Mormor kommer tillsammans med mostrarna Sandra och Lena. Men den stora överraskningen är att även Viktors biologiska pappa Michael anländer från New York med sin nya familj för att återknyta kontakten med sonen som han övergav för många år sedan."

Syskon-/släktdrama som puttrar på ganska lugnt, mest får man följa de tre systrarnas inre tankar om varandra och om avundsjuka, skuld och kärlek. En hel del igenkänningsfaktor, men trots det så berör den inte speciellt mycket.

Tre apor -  Stephan Mendel-Enk

"Samtidigt som den första intifadan utbryter i Israel är den judiska församlingen i Göteborg på väg att splittras. 13-årige Jacob befinner sig i konfliktens mitt. Ett knappt halvår efter hans Bar mitzva har hans föräldrar skiljt sig, mammans nya man flyttat in i huset och hans far- och morföräldrar slutat att prata med varandra. Och det värsta är ännu inte över. 

Den här boken har utsikter att bli en klassiker bland svenska barndomsskildringar. Man får träffa tre generationer i en judisk släkt i Sverige. Den 13-årige Jacob befinner sig i både yttre och inre konflikt. Författaren har förmågan att se livet med allvar och humor. Den här boken förtjänar många läsare."

En liten liten bok som jag inte blev så imponerad av som jag hade trott. Jag är ju generellt väldigt fascinerad av judendomen, och de seder och bruk som dess utövare idkar. Den här var lite för "fladdrig" (kanske för konstnärligt skriven) för mig.