torsdag 22 september 2011

"De utsatta", "Det var inte jag", "Karin Månsdotter" och "Igelkottens elegans"

Trilogin ”De utsatta” – Kjell Johansson

De utsatta - Huset vid Flon

Här följer vi familjen Johansson – främst syskonen Eva och Einar - som lever i utkanten av samhället i dubbel bemärkelse. Men det finns trots allt hopp, familjebanden är starka och kärleken stor. Det här är sååå bra!

Kjell Johanssons barndomslandskap ligger i Midsommarkransen, strax utanför Stockholms södra tullar. Där, i en förfallen villa, lever familjen: en försupen och våldsam far som kommer hem från sjön - eller fängelset? Och en mor som hellre köper böcker på antikvariat än en omgång nya lakan. På övervåningen huserar mormor och morfar, ständigt i krig med svärsonen. Berättelsens öga finns hos den lille sonen, som tillsammans med sin syster tvingas lära sig att överleva i en värld där ingen är att lita på och där skuggan faller tung från folkhemsförortens nybyggda hyreshus där de "vanliga" bor.

De utsatta - Sjön utan namn

Eva, dottern i ”Huset vid Flon”, får efter moderns död en ingivelse att söka sin fars rötter och beger sig till hans släktgård - Skogstorpet – som ligger långt bortom all ära och redlighet i de värmländska skogarna. Det är inte någon romantisk Sörgårdsidyll hon möter, utan en rå, smutsig, hotfull och fördomsfull verklighet.

Kjell Johanssons nya roman är en fristående fortsättning på publiksuccén Huset vid Flon från 1997. Under en helg tvingas den nu vuxna Eva inse att talet om "klassresan" är en illusion. Man bär alltid sitt ursprung med sig. En storslagen roman med mörka stråk.

De utsatta - Rummet under golvet

Tänk det är ändå bara två generationer bort som det fanns gårdfarihandlare (dåtidens telefonförsäljare?), tvångssterilisering och samhällsförankrad rasdiskriminering i vårt ”fina” Sverige. Eva och Einars mormors okände bror är den som berättar. Starkt!

Titeln anspelar på ett hemligt rum i fattigstugan i Huddinge där de två barnen Nils och Emma Charlotta gömmer sig när verkligheten blir outhärdlig. Tiden är slutet av 1800-talet, barnens far har försvunnit och modern hotar hela tiden att släppa taget. Emma Charlotta är mormodern i Huset vid Flon, Kjell Johanssons succéroman om en familj i samhällets utkant, Nils är den bror som hon aldrig berättat för någon om.









”Det var inte jag” – Kjell Johansson

Eva har under sin vistelse i Skogstorpet (Sjön utan namn) förälskat sig i Axel. Han blir en symbol för allt som är sant och äkta; Hennes dröm om kärlek utan krav och förställan.

Hon kan inte släppa barndomens känsla av utsatthet och främlingskap. Det och den ständiga rädslan av att vara bevakad av det etablerade samhället, gör att hon emellanåt ”drunknar”…

En liten lättläst bok som är Kjell Johanssons punkt/epilog till trilogin ”De utsatta”.





”Karin Månsdotter – Hans majestäts nådiga frilla” - Maria Gustavsdotter

En lättläst roman som berättar om hur det kunde ha varit att vara Karin Månsdotter. Fantastisk klassresa gjorde hon hur som helst, från föräldralös barflicka till kungagemål.

Inte speciellt engagerande, men rätt okej.

”I jämförelse med dramatiken vid 1500-talets svenska hov framstår nutida kungahus som vardagligt bleka. Karin Månsdotter är definitivt en av de mest remarkabla personerna i vår svenska historia.”





”Igelkottens elegans” - Muriel Barbery

En bestseller som inte alls motsvarade mina förväntningar. Det framgår tydligt att författarinnan har undervisat i filosofi. Stora delar av boken utgörs av filosofiska och existentiella grubblerier. Visst kan man väl säga att det dessutom är en feel-good-roman, men kanske lite väl feel-good för min smak.

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.
Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.
Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

fredag 2 september 2011

Happy happy en bok om skilsmässa





Maria Sveland och Katarina Wennstam är redaktörer för en bok om lyckliga skilsmässor, och i vissa avseenden uppmanas man även till att skilja sig vad jag har förstått.

Personligen tror jag inte alls på att ett förhållande kan avslutas på ett lyckligt sätt. På sikt kan allt bli bra, men tiden innan och direkt efter en skilsmässa är väl ändå full av skuld, sorg och helvetes kval.

I en debatt på Aktuellt igår kväll ifrågasatte DN:s ledarskribent Hanne Kjöller eventuell lycka för barnen i en separation. Jag kan bara hålla med henne om den frågeställningen och undrar: "Var kommer barnen in"?

Naturligtvis ska man skilja sig om man på olika sätt känner att förhållandet är fel, och det är alldeles självklart i de fall där den ena parten misshandlar den andra.

Jag är själv skild, men lyckligt? Självklart hade jag helst velat ha barn och delat ett långt lyckligt liv med samma människa, men det visade sig omöjligt i längden eftersom vi var/är alltför olika.

Det bästa med min skilsmässa var dock den stora lyckan/turen att jag efter ett antal år mötte min nuvarande man Roland, som i dag på min 56-årsdag kom med leverpastejsmörgåsar med brinnande tårtljus på och fina paket "på sängen".