Sexism

Jag har upptäckt ett fenomen på Facebook som aldrig skulle accepteras om det var det omvända, eller?

Jag har aldrig haft svårt för att acceptera sexuellt avvikande, naturligtvis under förutsättning att det inte skadar någon annan (läs barn). Däremot tycker jag att vad var och en gör i sitt sovrum/motsv är vars och ens ensak. Man behöver inte ständigt basunera ut sin böjelse.

Jag har full förståelse för att det blev en underbar känsla när homosexualitet blev "tillåtet" och att man gärna vill manifestera detta varje år med en Prideparad t ex. Däremot så har jag upptäckt en sida som jag definitivt inte gillar och det är de homosexuella männens utvikningsbilder på Facebook. Vilket jävla liv det skulle bli om en heterosexuell man la ut bilder på lättklädda damer, och hans kompisar kommenterade med "Yummie", "Woff Woff" osv. Eller är det så att det är lika vanligt, och att jag råkar ha civiliserade hetero-män som vänner.

Undrar gör jag också över varför inte homosexuella kvinnor är lika utagerande i sin sexualitet? Måste männen alltid ta störst plats?

Och, behövs verkligen nätverk typ "Bögar som älskar pizza"















"Här går man", och "Här går en Ann"

Textildille

Jag har mani på tyger av alla de slag, sen må det vara gardiner, dukar, kläder, kuddar, filtar eller mattor.

Min samling måste ju decimeras emellanåt, men ack så smärtsam denna process är. Just nu är jag inne i en sådan fas, och den är arbetsam också, eftersom jag ska försöka fullfölja de projekt jag startat: Halvfärdiga kläder, påslakan av gamla fina överlakan, kuddar av kasserade kläder mm mm.

Under tiden som jag fullföljer påbörjade projekt så har jag hunnit köpa in nya tyger, i o f s så är det bara ett par vita gardiner som är sååå fina, sen hör det ju inte till saken att jag har väl typ tio par vita gardiner redan.

I helgen fick jag extra påfyllning i textillagret eftersom Malin och Bisse städat förråd. Det var diverse godsaker bl a två linnedukar, 13 (?) meter oklippt ljusgrönt chintz och tyvärr några av mina gamla gardiner som de fått överta för tio år sedan. Trots nostalgin att se dem igen så lyckades jag lägga dem i lådan som ska till bistånd.

Det här fina tyget heter "Paradis", men jag har ingenstans där det passar (undrar varför jag köpte det då kan tyckas), så det har jag lagt ut på Tradera.

Vidrigt MMS

Jag har problem med att ta emot MMS direkt i min telefon, jag måste hämta upp dem på Halebops hemsida.

De MMS jag får brukar vara trevliga; Vackra vyer, små söta barn mm, döm därför om min avsky när jag öppnade det MMS jag fick i går: Någon (jag vet vilken) har skickat en bild på två möss som fastnat i samma råttfälla!!!

Nu har jag ju många fobier, men den allra, allra värsta är mot gnagare, så jag höll på att smälla av! Som tur är kan jag inte bli arg på avsändaren, hon/han känner inte till min denna fobi, men har man inget bättre att skicka kan man väl låta bli!

Den här lilla musen kan jag dock klara av att titta på!

Rättvisa namn

Jag har alltid funderat på hur folk tänker när de väljer namn till sina barn. Jag har haft en chef som har tre barn de har namnen: Bodil, Sandra och Ragnar, lätt att räkna ut vem som är Svarte Petter där, i det här fallet så är nog Sandra inte speciellt ledsen för det, men jag undrar hur tänkte föräldrarna.

Roland har tre kusiner (samma familj, och födda på 50- och 60-talet) som heter Inga-Märta, Birgitta och Stefan, vem f-n vill heta Inga-Märta och gissa om jag hade varit ursinnig på mina föräldrar om min två år yngre syster fick heta Birgitta.

Mina föräldrar hade en jättebra strategi tycker jag: Vi är fyra syskon, varannan pojke och flicka och med fyra års mellanrum, och vi heter Per, Eva-Lena, Ulf och Ulla-Karin. Tyvärr så hatade min syster sitt namn (egentligen Ulla, Anna-Karin hade nog funkat), och har i alla år kallat sig Kajsa. Jag har alltid varit nöjd med mitt namn, sen kan kanske dagens unga tycka att det är jätteskumt med dubbelnamn, men det tycker inte jag.

Själv hade jag jättesvårt att välja namn till mina döttrar, och man är ju inte ensam om valet heller. För att inte döttrarna skulle bli avundsjuka på varandra (så genomtänkt var det verkligen inte) så blev valet så fantasilöst att de innehåller samma bokstäver, förutom M som i Malin. Ändå så är Lina avundsjuk på Malin...

Min dotterdotter Tove har fått ett helt fantastiskt bra namn tycker jag! Lätt att säga, lagom originellt och inte nå´t modenamn typ Tindra, Vilda etc. Duktigt att komma fram till det, men hur ska de lyckas matcha namnet med nästa barn?

"Den utstötte", Sadie Jones

"Andra världskriget är över och nioårige Lewis Albrights far har precis lämnat det militära. Pappan ställer snabbt om till förortslivet - cocktail vid halv sju, kyrkan på söndagar - medan Lewis och hans mor rymmer ut på picknickar i skogen, precis som de gjorde under krigsåren. Men en dag kommer Lewis, efter ett av deras äventyr, hem utan henne.

Efter moderns tragiska död går Lewis in i sig själv, blir tyst och alltmer destruktiv. Snart är han ensam och utstött. Endast vännen Kit ser hans sorg och växande ursinne, och lovar sig själv att rädda honom. Men i sina försök att befria både sig själv och Lewis, ser hon inte de fruktansvärda hemligheter som är på väg att bryta igenom ytan. Och som kommer att driva Lewis till en, kanske, oförlåtlig handling.

Den utstötte är en kompromisslös uppgörelse med den engelska efterkrigstidens förljugna förortsliv. En svart historia om en pojke som ensam och oälskad är nära att förinta sig själv. Men också en berättelse om revansch, om en kamp mot fördomar och hyckleri som inte alltid är förgäves."

En underbar, om än mest tragisk berättelse, som man bara inte kan sluta läsa!

Rekordbud!

I dag la jag ett riktigt rekordbud på Tradera:

Jag ville ha ett halsband från Baglady, och jag tänkte gå med till 371:-. Uppenbarligen var jag d-t snabb med tangenterna upptäckte jag lite senare när halsbandet var uppe i 410:-, och jag fortfarande ledde budgivningen. Jag hade lagt ett högsta bud på 3716:-!!!

Självklart fick jag halsbandet, men det vill till att jag kommer att gilla det för det gick lös på 510:- + frakt!!!

"Mannen i mörkret", Paul Auster

"Sjuttiotvååriga August Brill återhämtar sig i sin dotters hus i Vermont efter en bilolycka. När han inte kan sova ligger han i sängen och fantiserar ihop historier för att hålla borta saker han helst av allt vill glömma, hans frus nyliga död och det fruktansvärd mordet på hans barnbarns pojkvän, Titus. August fantiserar om en parallell värld i vilken USA inte är i krig med Irak utan med sig självt. I detta andra USA föll aldrig World Trade Center och stat efter stat trädde ur unionen med ett blodigt inbördeskrig som följd. Medan natten fortskrider ökar August fantasier i styrka och det han så desperat vill glömma insisterar på att bli berättat. Auster fortsätter framgångsrikt med sitt ask-i-ask-berättande, denna gång färgat av ett upprört temperament. Mannen i mörkret är en roman om vår tid, en bok som tvingar oss att konfrontera nattens mörker."

Knepig bok med en mardrömslik fantasihistoria. Den blev iofs bättre ju längre in i boken man kom. Inte någon bok jag skulle rekommendera varmt. Jag ska dock så småningom ge mig i kast med New York-trilogin som är så omtalad.

Bergets döttrar, Anna Jörgensdotter

”Bergets döttrar” är en fyrahundrafemtiofemsidig kollektivroman om ett antal människor och deras öden i Sandviken och trakten runt omkring koncentrerat till tre dramatiska epoker: slutet av 1930-talet precis före kriget. Mitten av 40-talet när det håller på att ta slut. Och 1958, när Sverige blivit modernt på allvar, fotbolls-VM kommer till Sandviken och teven bryter in."






Det tog ett tag att komma in i den här boken, den är lite kryptiskt skriven, men det lönade sig att kämpa vidare...

Mest kände jag sorg över hur tufft det var för tidigare generationers kvinnor (och män), hur de inte fick någon möjlighet att förverkliga sina drömmar. Barnets längtan hämmades av traditioner och klasstillhörighet. Jantelagen var så starkt förhärskande, och kravet på att t ex bli gift för att inte ses som "överbliven" gjorde att olyckliga äktenskap ingicks och aldrig upplöstes.

Roligt också att följa historiens gång, med andra världskriget som hotar, finns där och så slutligen freden. Vore jag uppväxt i Järbo/Sandviken, eller åtminstone kände bättre till de omgivningarna hade det nog varit än roligare att läsa om orternas utveckling, men det känns spännande ändå.

Det gör mig så glad varje gång jag läser den här typen av historier att vi trots allt kommit så långt. Kvinnor ställer krav i dag, och vi behöver inte stanna i omöjliga relationer, och framför allt så har kvinnors sexualitet accepterats.