"Högre än alla himlar" Louise Boije af Gennäs

"Det är bara några timmar kvar av år 1999 och i en fashionabel våning på Norr Mälarstrand väntar sex nära vänner in 2000-talet.

Vi är hemma hos värmländska Sanna, som är författare, och hennes make börsmäklaren Victor. Runt omkring dem finns de närmaste vännerna. Stefan, som jobbar på Naturvårdsverket, har åkt in från Lidingö tillsammans med sin hustru Pella, som är terapeut. Från Söder kommer den kämpande skådespelerskan och eviga singeln Liv, som mest arbetar som servitris. Från Östermalm ansluter Jalle, partybögen som till vardags arbetar på UD men nu börjat längta efter att bilda familj.
Ännu är de kommande årens dramatiska händelser i världen okända, liksom personliga med- och motgångar i den än så länge mycket sammansvetsade lilla gruppen. Fester och parmiddagar kommer att avlösas av yrkesmässiga framgångar och bakslag. Vilda nätter på Manhattan liksom lata sommarkvällar i Falsterbo ska förbytas i sorg och tragedi. Stora som små händelser ska sätta vänskap, tillit och fundamentala värderingar på prov.
Men nu är det nyårsafton och det gamla årtusendet går i graven. Vännerna skålar i champagne och tittar ut över Stockholm, som exploderar i fyrverkerier. 2000-talet, så fyllt av möjligheter, har börjat.
Högre än alla himlar är första delen i en trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium. Det är en överblick över vår nära nutidshistoria och samtidigt en roman om såväl stark vänskap som hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid."

Jag blev mycket besviken på den här boken (526 s.). Hennes tidigare böcker har jag läst med förtjusning (har jag eller hon förändrats?), men detta påminner mig mest om ett TV-såpamanus. Någonstans sa någon att det finns författare som skriver med tanke på att boken ska bli filmatiserad, det här är nog en sådan, men se då inte filmen.Dialogen är emellanåt så otroligt fånig och konstruerad så man blir generad. Det är INTE intressant att läsa om överklassens vanor och manér, speciellt när allting löser sig så chickt i slutänden. Tydligen är detta första delen i en trilogi, jag tänker inte läsa de andra två. Boken har fått bra kritik på kultursidorna, jag begriper ingenting av det, är de månne köpta av Bonniers?

"Mitt galna liv", Arvid Lagercrantz

Ur förordet:
Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler.

Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år.

Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv.

Det är med stort intresse jag läste Lagercrantz´ berättelse om sin sjukdom. Lite för att få ett stöd i mitt eget liv, men också av nyfikenhet på hur behandlingen av psykiskt sjuka förändrats genom åren. I allt elände är det ändå en ljus bok, han behandlas bra i vården och har sann vänskap och kärlek runt omkring sig. Det är också intressant att läsa om den Lagercrantzka släkten, där många tydligen mått psykiskt dåligt, och där det även begåtts en del självmord. Lite undrar jag om det kan handla om inavel till viss del (galen tanke jag vet, men ändå), eftersom adel i a f tidigare gärna gifte sig med adel. Förhoppningsvis kommer psykisk sjukdom att avdramatiseras mer och mer framför allt genom modiga böcker som den här, som visar att även om man är ”galen” emellanåt, ändå mestadels är fullt ”frisk”.

"Svalorna flyger så högt...", Åke Edwardson

"Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen.
Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än en semester från döden? Och den största frågan kommer Andreas att återvända till dem?"

Jag vet inte om jag är/var i fel sinnesstämning, men boken griper inte tag i mig. På något sätt så släpps inte läsaren in, utan får bara betrakta det hela genom ett slags filter, som om man flyger över och snabbt kikar ut genom ett flygplansfönster. Andreas föräldrar känns lika livlösa som han; som kulisser eller pappersdockor. Landsbygdsskildringen tilltalar mig inte heller - något som annars brukar gripa tag - det är möjligt att jag klivit in i historien bättre om jag hade haft Smålandsanknytning och/eller upplevt skadorna efter stormen Gudrun på nära håll.