Presentkort

Härförleden beställde jag möbler i en butik på nätet, de schabblade med beställningen och leveransen är nu kraftigt försenad. Som kompensation så fick jag så generöst ett presentkort på 500:- att användas i butiken. Hur många saker tror ni att det finns som kostar 500:- eller mindre i den butiken?

Jag ska nog fr o m nu helt lägga av med att köpa presentkort till andra med tanke på hur jag själv hanterar dem. Hur många presentkort har inte jag låtit löpa ut genom åren senast 500:- på Konserthuset.

Heders åt COOP som nu skippar sina premiecheckar utan drar rabatterna direkt på kortet i stället.

Om det inte vore så att man måste ha ett sortiment för att kunna sälja presentkort så skulle jag absolut öppna en butik för bara det: Man får in cash i förväg, man avviker från Konsumentköplagen som säger att ett presentkort gäller i 10 år genom att mycket finstilt skriva in att det bara gäller ett år från utskriftsdatum. Bra affärsidé!!!

Ljust och fräscht

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert har träffat så himmelens rätt! Alla ska ha samma sorts annorlunda saker.

När kommer proteströrelsen? Hur miljövidrigt är det inte att riva ut fullt fungerande inredning bara för att några trendnissar sagt att ditt kök har fel färg?

Fram för ett hem utan bäst-före-datum!

Tove-manual

Om man som jag har en dotter som är en mycket rationell person så får man en manual över hur hennes lilla dotter ska "hanteras".

Detta beroende på att Malin med sin man Tommy ska åka på försenad bröllopsresa, och vi som är på hemmaplan ska vara stand-in under denna vecka. Sin bas ska Tove ha hemma hos oss, men farfar med sambo kommer från Norberg en av dagarna, och kanske att morfar med sambo hinner ta del också.

Hur som helst känner vi oss nu helt lugna, med denna handhavandebeskrivning som hjälp kan inget gå fel...

En vanlig dag med Tove

Sömn

Tove vaknar ofta mellan kl fem och sex på morgonen. Då vill hon leka i sängen ca en timme innan hon somnar igen. Det är alltid lättast att få henne att somna genom att lägga henne på ett täcke i hennes egen säng. Mys till det lite omkring henne. Stoppa i en napp och dra ned rullgardinen, släck lyset och gå ut. Räkna med att hon kommer ligga och greja och låta lite. Gå in då och då och stoppa i nappen. Till slut somnar hon.

När hon vaknar andra gången är klockan mellan sju och åtta. Då är hon hungrig och vill äta gröt till frukost.

Hon brukar sova ganska ofta, framför allt på förmiddagen. Det kan hända att hon sover tre-fyra gånger innan lunch. Hon brukar sova en gång på eftermiddagen och går och lägger sig för natten mellan sex och sju.

När hon sover på dagen brukar hon sova mellan 20 minuter och en timme.

På kvällen/natten kan hon skrika ibland. Då är det bara att stoppa i nappen så somnar hon om. Hon är aldrig vaken på natten.

Mat

Alla måltider serveras med vatten i pipmugg. Tove tycker om vatten och visar tydligt om hon inte längre är törstig. Då fräser hon ut vattnet genom munnen eller tuggar bara på muggen.

Gröt till frukost. Ca 2 dl vatten och 1 dl grötpulver. Peta i henne tills hon inte vill ha mera.

Frukt till mellanmål runt halv elva.

En maträtt till lunch runt halv ett.

Mellanmål igen, frukt och kanske lite naturell yoghurt, runt halv fyra.

En maträtt till middag runt sex-halv sju.

Tandborstning

Borsta tänderna morgon och kväll. En tandkrämsklick lika stor som hennes lillfingernagel är det enda som behövs. Torka av munnen med hushållspapper, så gott det går. Tandkrämen är inte farlig för hennes mage.

Bad

Bada henne i en balja med vanligt vatten bara, utan någonting i. Man känner när det är lagom varmt. Ingen termometer för det behövs. Tänk fingervarmt. Bad behövs ca 2 ggr i veckan.

Kroppsspråk och gnäll

Om hon gnuggar sig i ögonen eller gnuggar på öronen är hon trött.

Hon kan ofta vara gnällig om det inte händer tillräckligt mycket. Hon vill gärna öva på att gå eller bäras omkring och peta på saker. Massa leksaker i en hög är roligt.

Gnäller hon ändå kan hon vara hungrig eller trött.

Mystic river

Jag är ingen fan av amerikansk film, men det finns undantag, och det är t ex "Mystic river", som jag i går kväll såg för andra gången. Vi hade tänkt se "Farväl Falkenberg", men...nej.

Den här filmen har det mesta, men framför allt så har den otroligt bra skådespelarinsatser: Tim Robbins är helt otrolig som den vuxne mannen som inte har bearbetat sin svåra traumatiska barndomstragedi. Sean Penn spelar den lokale maffioson så bra så att det känns dokumentärt, och Kevin Bacon är polisen som är reko (och SÅ snygg) och effektiv trots sin privata sorg. Marcia Gay Harden är gift med Tim Robbins' rollfigur, och hon vibrerar äkta ända upp till näsborrarna!

Historien är alltigenom tragisk, men känns dessvärre inte osannolik. Den bygger på boken "Rött regn" av Dennis Lehane, som jag tyvärr inte läst, och efter att ha sett filmen två gånger så kanske det är lite ondöigt.

Har ni inte sett den här filmen så se den!!!

Tove Love på babysång

Min senaste STORA kärlek är Tove! Tänk att man kan älska någon så förbehållslöst, och kärleken blir bara större ju längre tiden går. Jag har ju den stora turen att bo så nära henne att vi träffas åtminstone en gång i veckan, och ändå så värker det i magen av längtan av och till. Jag går omkring och pratar fånigt med foton av henne och ler lyckligt över att få vara MORMOR!

På fredagar är Tove och jag i Hille församlingsgård och sjunger. Det är en högtidsstund för mig! Tove och jag har redan några "klassiker" ihop.

"En sannolik historia", Karin Alvtegen

"Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.

I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Med säker hand, stark psykologisk laddning och en osviklig känsla för att blottlägga det djupt mänskliga, skildrar här Karin Alvtegen relationer, sorg, konflikträdsla, fördomar och kärlek."

Kan se lovande ut detta, men det var så dåligt så det var pinsamt. Jag har läst böcker av henne tidigare, och tyckt att de var okej, men det här är nästan i klass med Läckberg. Så otroligt förutsebart och naivt. Är det nå´t fel på mig, som börjar tycka att allt fler böcker som jag läser är rent skräp? Och, nej det är INTE en sannolik historia!

"Kolka", Bengt Ohlsson

Bengt Ohlsson är en av mina favoritförfattare. Han har en förmåga att krypa in i de mest skilda skepnader, och den här gången är det en lettisk tonårsflicka som flyttar med sin pappa till England och ska börja ett helt nytt liv med sin nya styvmor och styvsyster.

Boken saknar kapitelindelning, och är som en enda lång tankekedja/dagboksanteckning, om hur hon upplever sin situation i det nya landet. Från första stund bestämmer hon sig för att helt anamma sitt nya språk, och talar engelska till och med med sin lettiske far. Spänningen byggs upp av att hon bygger upp en hemsk och mörk hämnd (?) mot sin nya styvmor.

En fantastisk och tankeväckande bok, som ändå bara utspelar sig under ett fåtal dygn.

"Högre än alla himlar" Louise Boije af Gennäs

"Det är bara några timmar kvar av år 1999 och i en fashionabel våning på Norr Mälarstrand väntar sex nära vänner in 2000-talet.

Vi är hemma hos värmländska Sanna, som är författare, och hennes make börsmäklaren Victor. Runt omkring dem finns de närmaste vännerna. Stefan, som jobbar på Naturvårdsverket, har åkt in från Lidingö tillsammans med sin hustru Pella, som är terapeut. Från Söder kommer den kämpande skådespelerskan och eviga singeln Liv, som mest arbetar som servitris. Från Östermalm ansluter Jalle, partybögen som till vardags arbetar på UD men nu börjat längta efter att bilda familj.
Ännu är de kommande årens dramatiska händelser i världen okända, liksom personliga med- och motgångar i den än så länge mycket sammansvetsade lilla gruppen. Fester och parmiddagar kommer att avlösas av yrkesmässiga framgångar och bakslag. Vilda nätter på Manhattan liksom lata sommarkvällar i Falsterbo ska förbytas i sorg och tragedi. Stora som små händelser ska sätta vänskap, tillit och fundamentala värderingar på prov.
Men nu är det nyårsafton och det gamla årtusendet går i graven. Vännerna skålar i champagne och tittar ut över Stockholm, som exploderar i fyrverkerier. 2000-talet, så fyllt av möjligheter, har börjat.
Högre än alla himlar är första delen i en trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium. Det är en överblick över vår nära nutidshistoria och samtidigt en roman om såväl stark vänskap som hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid."

Jag blev mycket besviken på den här boken (526 s.). Hennes tidigare böcker har jag läst med förtjusning (har jag eller hon förändrats?), men detta påminner mig mest om ett TV-såpamanus. Någonstans sa någon att det finns författare som skriver med tanke på att boken ska bli filmatiserad, det här är nog en sådan, men se då inte filmen.Dialogen är emellanåt så otroligt fånig och konstruerad så man blir generad. Det är INTE intressant att läsa om överklassens vanor och manér, speciellt när allting löser sig så chickt i slutänden. Tydligen är detta första delen i en trilogi, jag tänker inte läsa de andra två. Boken har fått bra kritik på kultursidorna, jag begriper ingenting av det, är de månne köpta av Bonniers?

"Mitt galna liv", Arvid Lagercrantz

Ur förordet:
Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler.

Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år.

Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv.

Det är med stort intresse jag läste Lagercrantz´ berättelse om sin sjukdom. Lite för att få ett stöd i mitt eget liv, men också av nyfikenhet på hur behandlingen av psykiskt sjuka förändrats genom åren. I allt elände är det ändå en ljus bok, han behandlas bra i vården och har sann vänskap och kärlek runt omkring sig. Det är också intressant att läsa om den Lagercrantzka släkten, där många tydligen mått psykiskt dåligt, och där det även begåtts en del självmord. Lite undrar jag om det kan handla om inavel till viss del (galen tanke jag vet, men ändå), eftersom adel i a f tidigare gärna gifte sig med adel. Förhoppningsvis kommer psykisk sjukdom att avdramatiseras mer och mer framför allt genom modiga böcker som den här, som visar att även om man är ”galen” emellanåt, ändå mestadels är fullt ”frisk”.

"Svalorna flyger så högt...", Åke Edwardson

"Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen.
Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än en semester från döden? Och den största frågan kommer Andreas att återvända till dem?"

Jag vet inte om jag är/var i fel sinnesstämning, men boken griper inte tag i mig. På något sätt så släpps inte läsaren in, utan får bara betrakta det hela genom ett slags filter, som om man flyger över och snabbt kikar ut genom ett flygplansfönster. Andreas föräldrar känns lika livlösa som han; som kulisser eller pappersdockor. Landsbygdsskildringen tilltalar mig inte heller - något som annars brukar gripa tag - det är möjligt att jag klivit in i historien bättre om jag hade haft Smålandsanknytning och/eller upplevt skadorna efter stormen Gudrun på nära håll.

"De ensamma", Håkan Nesser

"Det börjar 1969. Sex unga människor kommer till Uppsala. Omständigheterna för dem samman, under några år umgås de och utvecklar en sorts vänskap. En sommarresa i östeuropa förändrar förutsättningarna radikalt och när Uppsalatiden tar slut har också något annat tagit slut.

En mansålder senare hittas en lundadocent död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. En gammal ättestupa enligt folktron. Platsen är exakt den där en av de unga uppsalastudenterna dog 35 år tidigare."

Nesser gör ingen besviken, hans Barbarottiserie är helt fantastisk. I hans deckare upplever jag själva deckarnöten som en bisak, de känns mer som relations- och samtidsromaner. Intrigen i "De ensamma" är så raffinerad så det är omöjligt att sluta läsa, som tur är så räcker boken ett tag, nästan 600 inbundna sidor. Extra roligt var det för mig som gammal upplänning att läsa om min egen stad Uppsala, från 60- och 70-talen.

"Sanningen om Saltön", Viveca Lärn

TV-serierna om Saltön tycker jag är mysig underhållning. Viveca Lärns böcker som ligger till grund tycker jag däremot är ganska naiva och lite småfjantiga. Dramatiseringarna är mycket bättre, vilket det inte alltid blir. Som person gillar jag däremot Viveca Lärn (framför allt hennes träffsäkra ironi) och brukar därför läsa hennes böcker.

Den här boken uppskattar jag såsom släktkrönika och uppväxtroman. Däremot så uppfattar jag den i mångt och mycket som en enda stor reklamkampanj för hennes Saltö-böcker, jag visste inte att det var en sådan jätteindustri kring detta med den fiktiva Saltön.

Och vi vet alla att Viveca är gift med Sverre Sjölander, de har ju varit duktiga på att dyka upp i en mängd mediala sammanhang. Visst kul att de är kära, men Sverre och hans förträfflighet behöver ju inte omnämnas på var och varannan sida.

Slutsats: Bra förströelse i brist på annat, men absolut inget man tar med till den öde ön (är det Saltön tro ?).

Ibladning

Jag har funderat på det här med ibladning. I princip varje morgon så är det ibladningar i morgontidningen. Vi prenumererar också på några vecko- och månadstidningar, och de är numer inplastade bara för att ibladningarna inte ska ramla ut antar jag. Det räcker mer än väl med det papper som vi använder i vår familj ändå, utan att vi ska påtvingas extra reklam och dessutom onödig plast. Är det här en följd av att nästan alla har "Reklam nej tack" på våra postlådor? Antagligen.

På vår fasta telefon svarar vi numer inte direkt utan att se vem som ringer, eftersom de flesta samtalen är från telefonförsäljare, trots att vi "Nixat". Råkar vi ändå svara och ifrågasätter samtalet så svarar man alltid att "vi har gamla listor"!?

"Kackerlackorna", "Blodläge" och "Kristin Lavransdotter"

"Kackerlackorna", av Jo Nesbö

Harry Hole befinner sig i Thailand i Jo Nesbös andra deckare om den norske polishjälten (?). Ingen bok som lämnar djupa spår, men det är ändå svårt att sluta läsa den. Nesbö använder i mitt tycke för mycket våld, och scenarierna är många gånger lite väl osannolika. Perfekt bok, om man vill läsa, men saknar det riktiga suget.

















"Blodläge" av Johan Theorin

Johan Theorins tredje bok utspelar sig som de andra två på norra Öland. I något slags centrum finns den nu 83-årige Gerlof Davidsson som funnits med i alla tre böckerna. Skönt att det inte finns någon polishjälte i Theorins böcker, och den här boken liknar mer en relationsroman än en deckare, vilket inte gör boken sämre. Lättläst och spännande.






















"Kristin Lavransdotter" av Sigrid Undset

I somras hade P1 Kristin Lavransdotter som radioföljetong, och jag lyssnade då och då. När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa om den, men precis som när jag läste den senast (10-15 år sedan) så orkade jag inte igenom hela. Första delen "Brudkronan"(eller "Kransen") är helt fantastisk och man måste bara vidare till del två "Husfrun", men redan där börjar de religiösa grubblerierna hos Kristin ta för stor del, så till del tre "Korset" kom jag inte denna gång.

Tungt

Depression suger, och just nu börjar den smyga sig på, höstens vånda. Jag får kämpa med varje steg, varje minut och vill bara krypa ned under täcket och försvinna.

I går fick jag dessutom veta att en barndomskamrat fick nog av livet i tisdags, och gick framför tåget. Vilket trauma som måste ha föregått detta drastiska beslut! För familjen - han har fyra syskon och mor i livet - blir det många tunga dagar. För drygt 40 år sedan tog min väns far livet av sig kvällen före julafton...

Roland har skaffat en blodtrycksmätare: Av ren jävelskap för att visa honom att jag i något har bättre värden än han, så ber jag honom att också ta mitt emellanåt. I går kväll och i morse hade jag för första gången förhöjda värden, så nu är jag fast att kolla det oftare! Shit!

Blåbären på vår tomt får stå kvar i år - man må väl äta upp fjolårets skörd som var rätt diger först - och inte en endaste Vietnames eller Polack har synts i Sjötorp. Lingon måste dock skaffas på ett eller annat sätt.

I Sjötorp ska nu taket i storstugan (nåja 14 kvm är stort i vårt lilla pörte) äntligen bli vitt. I sommar har jag kvistlackat det; hur mycket kvistar är det inte på en furuplanka, och hur jobbigt är det inte att vara 170 och nå upp med penseln, nacken har fått sig rejäla träningspass, för lacken ska dessutom strykas i två omgångar. Målningen ska överlåtas till en fackman.

Det enda som känns roligt just nu är att Tove ska sova här på lördag, uppdragskampen nästa lördag och att kören börjar på tisdag! En blåbärspaj kan ju också pigga upp!

"Fladdermusmannen", Jo Nesbö, "Guernseys litteratur- och potatispajssällskap", Mary Ann Shaffer och "Alfred och Emily" av Doris Lessing ...

Jo Nesbö, Fladdermusmannen

Första boken i Nesbös serie om Harry Hole utspelar sig i Australien. Det är en riktig sträckläsarbok, han kan bygga upp en story som är gastkramande men hans språk är inte lika bra och persongalleriet inte lika intressant som hos t ex hans norska kollega Karin Fossum. Harry Holes bakgrund - och även vissa av hans australiensiska kollegors - är rätt osannolik, men det får man ta. Jag som just nu är "läslat", kommer att läsa fler deckare av Nesbö.






















Mary Ann Shaffer – Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Den här boken har det skrivits varmt om och i stort så kan jag också varmt rekommendera den. Den är upplagd som en brevroman. Brevväxlingen sker mellan huvudpersonen Juliet Ashton som är författarinna/kolumnist i efterkrigstidens London. Hon får av en slump kontakt med ett mycket speciellt litteratursällskap på Gurnsey. Genom breven får man ta del av hur det var att leva på de engelska kanalöarna under andra världskriget. För mig var det en nyhet att de var ockuperade av tyskarna. Mycket intressant att få ta del av detta. I övrigt blev jag inte det minsta förvånad när jag efteråt läste att Sheffer är amerikanska, för det är så typiskt amerikanskt; De goda är så otroligt goda, och de onda djävulen själv. Dessutom kan man räkna ut med stortån hur upplösningen ska bli.























Doris Lessing - Alfred och Emily

Nobelpristagaren Lessing skriver så klart mycket bra. Här om sina föräldrars öde i skuggan av första världskriget. Kolonialtiden på farmen i Rhodesia är det som upptar mesta delen. Framför allt så känner man av alla spruckna drömmar, vanmakten och bitterheten, främst hos Lessings mor. Första delen är en fiktiv historia om hur livet hade kunnat bli för dessa två unga människor om inte kriget kommit emellan. Ingen bok som fastnar i ens medvetande för evigt, men läsvärd.

Jag har inte läst:

"Återstoden av dagen", Kazuo Ishiguro

Jag älskar filmen som bygger på den här filmen, men boken är sååå seg så jag orkade inte läsa något längre stycke. Så omständligt skrivet så man undrar om författaren har betalt per ord.

Kärlek vid första ögonkastet

Jag har shoppat järnet inför sommaren, bl a en helt ny stass från topp till tå till Malin och Tommys bröllop. Det har också blivit fyra tunikor, en kofta och två par långbyxor UTÖVER det. Sanslöst!

Mest lycklig är jag över denna ljuvliga tunika i min favoritfärg!

"Utrensning", Sofi Oksanen

"Ett möte mellan två kvinnor som historien varit hårdhänt mot. Den ena är den gamla kvinnan Aliide, som av svartsjuka en gång gjort sig skyldig till att hennes egen syster deporterats till Sibirien, men som själv också våldtagits och misshandlats av sovjetiska soldater. Den andra kvinnan Zara, är ung, och har sökt sig bort från sin barndoms Vladivostok till Berlin, där hon fastnat i prostitution och drogmissbruk, men lyckas till slut bryta sig loss. Aliide hittar den avsvimmade Zara under en björk utanför sitt torp i Estland. Det är strax efter murens fall. De två kvinnornas öden visar sig vara oväntat och tätt sammantvinnade. Utrensning är en enastående roman om kvinnor som tar liv och ger liv, som förnedras men reser sig gång på gång."

Jösses, vilken bok, den griper verkligen tag! Trafficking har ju behandlats många gånger så det var inget nytt, det nya för mig är hur de baltiska kvinnorna under Sovjets förtryck egentligen utsattes för samma sak. I dag så förtrycks de i stället av västvärldens behov av prostitution. Man trodde i Baltikum på västvärldens befrielse, men blev det verkligen så????

Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.

En riktig mastodontroman på alla vis, 624 sidor. Mycket läsvärd och anses tydligen som en av Oates' bästa romaner. Bitvis tycker jag att den är lite typiskt amerikansk; De goda är så otroligt goda, och de onda Ondskan själv, verkligheten är lite mer komplex än så. Huvudpersonen Rebecka/Hazel är så extremt vacker och osannolikt stark att det inte känns realistiskt. Beskrivningar av miljöer och händelser är mycket detaljerade, men känslolivet ges tyvärr mindre utrymme. Icke desto mindre är det en mycket bra bok, som man dock blir trött i armarna av.

Offentlig service

Ett antal offentliga instanser har i tidens anda sett till att vara tillgängliga en stor del av dygnet, tror vi:

I själva verket är vi lurade. Om du efter att ha knappat in ditt personnummer och därefter valt ärenderiktning så kopplas du efter X antal minuter - i bästa fall ca 30 - fram till en s k handläggare. Dessa "handläggare" har snabbutbildats i myndighetens olika verksamhetsområden. Det de får lära sig är i bästa fall delar av det som du själv kan läsa på myndighetens webbplats, och ofta får man idka högläsning tillsammans med handläggaren.

Om du vill prata med din "egentliga" handläggare så får du jobba på!

Visst någon svarar - och i bästa fall är de inte otrevliga - men det är lika besvärligt som det alltid varit att nå fram till den som kan besluta/besvara frågor kring ditt ärende.

Sommaren hälsade på

I lördags hälsade sommaren på, jag blev t o m badsugen! Vi började dagen med Melodikrysset utomhus på Järvsöbadens veranda. Senare på da´n blev det fika på trappan hemma hos Henrik i Höle.

Söndagens väder blev också halvbra, Malin, Roland, Tove och jag hälsade på i Ängskär, och fikade i solen på altanen.

Nu har solen försvunnit igen, snälla kom tillbaka!























Roland njuter i Järvsöbaden























Polarna Ludde och Grim





























Hm, mor i täckväst och halsduk, men lilla barnet betydligt mer lättklädd





























Mamma, Malin och Tove

Tinget

I går var vi nästan i Tingsrätten. Nästan för att vi var i en rättssal, men det var inget riktigt ting utan förhandling med Arrendenämnden. Vi har överklagat kommunens höjning av vårt arrende från 5250:- till 11.880:-.

Jag var så nervös så jag skakade innan, men det hade jag inte behövt göra för ledamöterna i nämnden och domaren var vänliga och trevliga människor. Kommunens representanter var riktiga töntar (jag menar det!) som inte hade koll på någonting överhuvudtaget. Vore jag deras arbetsgivare hade jag inte tagit med dem i nästa löneförhandling. Deras s k jurist fick nog examen på underliga vägar.

Hur som helst så slutade det hela med en förlikning mellan oss och kommunen, som innebär att vi friköper tomten för max 297.000:-, och att vi slipper betala arrende för 2010 för tiden fram till dess köpet blir klart.

Jag kan inte påstå att vi vann någonting på detta, men vi har lärt oss något, och vi ska nu försöka få ned friköpspriset med några kronor.

Miljöarbete

Nu har jag ett tag ägnat mig åt miljöarbete:

Jag "traderar" delar av min garderob (lite större satsning än normalt), det får verkligen vara slut på att spara kläder som inte använts på åratal, bara för att de är (varit) fina. Tyvärr så är en del av dem inte helt säljbara utan diverse åtgärder, laga en liten söm här, trasigt knapphål där osv. Rik blir man inte, men gott samvete får man för någon annan kan få ett favoritplagg för 15-20 spänn, och dessutom får posten snurr på sina affärer. En del av mina loppiskläder är levererade till supernöjda kunder, känns perfekt!

Malin har lovat hjälpa mig med förrådsstädning, och då blir det ännu mer att tradera tror jag, eller så blir det återvinningen direkt.

"Frukta inte", Anne Holt

En kylig kväll i december irrar en ung flicka runt i bara nattlinnet på gatan utanför Oslos finaste hotell. Hon blir nästan påkörd av spårvagnen men räddas av en mystisk man som försvinner i folkvimlet. Till sin vettskrämda mamma viskar flickan: "Hon var död ..."

Några dagar senare påträffar Oslopolisen under dramatiska omständigheter ett lik efter en tonårspojke i hamnbassängen mitt i stan. Kroppen är upplöst till oigenkännlighet.
Och på själva julafton går biskopen i Bergen, Eva Karin Lysgård, ut på en promenad, men återvänder inte. Dagen efter hittas hon mördad.

Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan morden och några andra mystiska dödsfall. Hennes äkta make, kommissarie Yngvar Stubo, blir ansvarig brottsutredare, och när Inger Johanne plötsligt upptäcker kopplingar mellan fallen och ett internationellt livsfarligt nätverk tar en desperat jakt på gärningsmannen sin början.

Mastig deckare där dialogen bitvis är jättetorftig och scenariot alldeles osannolikt hoppas jag. Anne Holt skriver bra, men ligger långt efter sin norska kollega Karin Fossum. Bra underhållning under långhelgen vi haft.

Film: Du levande

I lördags såg vi "Du levande" av Roy Andersson på TV.

Roy Andersson är en häftig person, hans filmer är så fantastiska, både roliga och tragiska. Han verkar vara så social och trevlig också, inte alls så neurotisk som t ex Bergman var, och som man skulle kunna tro att man är när man skapar så speciella filmer. Hur ser det ut i hans huvud, var kommer allt i från?





















Underbart att i filmen höra "En liten vit kanin" spelat av en vaktparad. Här övar han inför framförandet.





























Upptäcker på bilden att han är väldigt lik min pappa! Är det därför jag tycker om honom så mycket?

Våldtäkt

Veckan som varit har varit sååå tung! Man har rivit räckena på våra balkonger, och bilat och borrat från tidig morgon (7-tiden). Jag har försökt fly hemmet så mycket som möjligt, för utanför fönstren sitter en blå duk, och på ställningar springer det gubbar som nästan är inne hos oss känns det som.

Eftersom mitt hem i ordets rätta bemärkelse är min borg känns det förfärligt, och i minst fyra veckor till kommer det att pågå. Jag hoppas på vackert väder (vilket det inte behagar vara så ofta denna vår) så jag kan vara i stugan på dagarna. När det hela är klart får vi ny färg på räckena och något större yta, hoppas att det varit värt det.

Sexism

Jag har upptäckt ett fenomen på Facebook som aldrig skulle accepteras om det var det omvända, eller?

Jag har aldrig haft svårt för att acceptera sexuellt avvikande, naturligtvis under förutsättning att det inte skadar någon annan (läs barn). Däremot tycker jag att vad var och en gör i sitt sovrum/motsv är vars och ens ensak. Man behöver inte ständigt basunera ut sin böjelse.

Jag har full förståelse för att det blev en underbar känsla när homosexualitet blev "tillåtet" och att man gärna vill manifestera detta varje år med en Prideparad t ex. Däremot så har jag upptäckt en sida som jag definitivt inte gillar och det är de homosexuella männens utvikningsbilder på Facebook. Vilket jävla liv det skulle bli om en heterosexuell man la ut bilder på lättklädda damer, och hans kompisar kommenterade med "Yummie", "Woff Woff" osv. Eller är det så att det är lika vanligt, och att jag råkar ha civiliserade hetero-män som vänner.

Undrar gör jag också över varför inte homosexuella kvinnor är lika utagerande i sin sexualitet? Måste männen alltid ta störst plats?

Och, behövs verkligen nätverk typ "Bögar som älskar pizza"















"Här går man", och "Här går en Ann"

Textildille

Jag har mani på tyger av alla de slag, sen må det vara gardiner, dukar, kläder, kuddar, filtar eller mattor.

Min samling måste ju decimeras emellanåt, men ack så smärtsam denna process är. Just nu är jag inne i en sådan fas, och den är arbetsam också, eftersom jag ska försöka fullfölja de projekt jag startat: Halvfärdiga kläder, påslakan av gamla fina överlakan, kuddar av kasserade kläder mm mm.

Under tiden som jag fullföljer påbörjade projekt så har jag hunnit köpa in nya tyger, i o f s så är det bara ett par vita gardiner som är sååå fina, sen hör det ju inte till saken att jag har väl typ tio par vita gardiner redan.

I helgen fick jag extra påfyllning i textillagret eftersom Malin och Bisse städat förråd. Det var diverse godsaker bl a två linnedukar, 13 (?) meter oklippt ljusgrönt chintz och tyvärr några av mina gamla gardiner som de fått överta för tio år sedan. Trots nostalgin att se dem igen så lyckades jag lägga dem i lådan som ska till bistånd.

Det här fina tyget heter "Paradis", men jag har ingenstans där det passar (undrar varför jag köpte det då kan tyckas), så det har jag lagt ut på Tradera.

Vidrigt MMS

Jag har problem med att ta emot MMS direkt i min telefon, jag måste hämta upp dem på Halebops hemsida.

De MMS jag får brukar vara trevliga; Vackra vyer, små söta barn mm, döm därför om min avsky när jag öppnade det MMS jag fick i går: Någon (jag vet vilken) har skickat en bild på två möss som fastnat i samma råttfälla!!!

Nu har jag ju många fobier, men den allra, allra värsta är mot gnagare, så jag höll på att smälla av! Som tur är kan jag inte bli arg på avsändaren, hon/han känner inte till min denna fobi, men har man inget bättre att skicka kan man väl låta bli!

Den här lilla musen kan jag dock klara av att titta på!

Rättvisa namn

Jag har alltid funderat på hur folk tänker när de väljer namn till sina barn. Jag har haft en chef som har tre barn de har namnen: Bodil, Sandra och Ragnar, lätt att räkna ut vem som är Svarte Petter där, i det här fallet så är nog Sandra inte speciellt ledsen för det, men jag undrar hur tänkte föräldrarna.

Roland har tre kusiner (samma familj, och födda på 50- och 60-talet) som heter Inga-Märta, Birgitta och Stefan, vem f-n vill heta Inga-Märta och gissa om jag hade varit ursinnig på mina föräldrar om min två år yngre syster fick heta Birgitta.

Mina föräldrar hade en jättebra strategi tycker jag: Vi är fyra syskon, varannan pojke och flicka och med fyra års mellanrum, och vi heter Per, Eva-Lena, Ulf och Ulla-Karin. Tyvärr så hatade min syster sitt namn (egentligen Ulla, Anna-Karin hade nog funkat), och har i alla år kallat sig Kajsa. Jag har alltid varit nöjd med mitt namn, sen kan kanske dagens unga tycka att det är jätteskumt med dubbelnamn, men det tycker inte jag.

Själv hade jag jättesvårt att välja namn till mina döttrar, och man är ju inte ensam om valet heller. För att inte döttrarna skulle bli avundsjuka på varandra (så genomtänkt var det verkligen inte) så blev valet så fantasilöst att de innehåller samma bokstäver, förutom M som i Malin. Ändå så är Lina avundsjuk på Malin...

Min dotterdotter Tove har fått ett helt fantastiskt bra namn tycker jag! Lätt att säga, lagom originellt och inte nå´t modenamn typ Tindra, Vilda etc. Duktigt att komma fram till det, men hur ska de lyckas matcha namnet med nästa barn?

"Den utstötte", Sadie Jones

"Andra världskriget är över och nioårige Lewis Albrights far har precis lämnat det militära. Pappan ställer snabbt om till förortslivet - cocktail vid halv sju, kyrkan på söndagar - medan Lewis och hans mor rymmer ut på picknickar i skogen, precis som de gjorde under krigsåren. Men en dag kommer Lewis, efter ett av deras äventyr, hem utan henne.

Efter moderns tragiska död går Lewis in i sig själv, blir tyst och alltmer destruktiv. Snart är han ensam och utstött. Endast vännen Kit ser hans sorg och växande ursinne, och lovar sig själv att rädda honom. Men i sina försök att befria både sig själv och Lewis, ser hon inte de fruktansvärda hemligheter som är på väg att bryta igenom ytan. Och som kommer att driva Lewis till en, kanske, oförlåtlig handling.

Den utstötte är en kompromisslös uppgörelse med den engelska efterkrigstidens förljugna förortsliv. En svart historia om en pojke som ensam och oälskad är nära att förinta sig själv. Men också en berättelse om revansch, om en kamp mot fördomar och hyckleri som inte alltid är förgäves."

En underbar, om än mest tragisk berättelse, som man bara inte kan sluta läsa!