Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.
I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.
Med säker hand, stark psykologisk laddning och en osviklig känsla för att blottlägga det djupt mänskliga, skildrar här Karin Alvtegen relationer, sorg, konflikträdsla, fördomar och kärlek."
Kan se lovande ut detta, men det var så dåligt så det var pinsamt. Jag har läst böcker av henne tidigare, och tyckt att de var okej, men det här är nästan i klass med Läckberg. Så otroligt förutsebart och naivt. Är det nå´t fel på mig, som börjar tycka att allt fler böcker som jag läser är rent skräp? Och, nej det är INTE en sannolik historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar