Pila

Ett av regeringens påfund (i o f s startat av S-regeringen) är Pila-projektet som syftar till att få in långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden igen (läs bort från Försäkringskassan).

Jag är själv ett av ärendena i detta projekt. Skickades således till Alfta Rehab Center för utredning. Vistades där i fyra dagar och träffade fem yrkeskategorier: Läkare, yrkesvägledare, sjukgymnast, psykolog och socionom. Alla samtal/konsultationer varade i en (1) timme oberoende vad som är orsak till sjukskrivningen. Bara det är väl märkligt tycker jag, varför profilerar man inte utredningen? Alla ska efter samtalen ut och arbetsträna i två veckor, två timmar per dag. Därefter syr man ihop det hela, har en rond som man uttrycker det.

För mig har man kommit fram till att jag ska arbetsträna mer, när var och hur är luddigt, kombinerat med KBT. Var får man tag på en KBT-terapeut i den här stan som inte har flera års kö? De kanske tycker att jag ska åka till Stockholm och köra KBT:n, vilket ju är mycket lämpligt för min del (ironi).

Jag tycker att det är såååå oproffsigt skött det hela. Så d-a originellt med arbetsträning och KBT! KBT är ju lösenordet för alla typer av symtom idag, likaså arbetsträning. Bråttom är det också, för innan årsskiftet ska siffrorna se snygga ut. Entreprenörerna/konsulterna (i mitt fall Alfta Rehab) måste ju också göra utredningar som svarar upp mot FK:s mål, annars tar man väl en annan firma nästa gång. Kan nämna att när jag var i Alfta var över hälften som var där under Pila-utredning. Utredningen sägs kosta upp emot 100.000:-/person, de pengarna skulle kunna användas mycket bättre om man verkligen gjorde individuella lösningar för var och en.

Ja, jag vill arbeta, jag vill höra till, jag är ingen parasit!!! Men jag vill leva också, och ingen vet när min botten är nådd. Jag trodde att jag lärt mig var gränsen går, men det hade jag inte det fick jag smärtsamt inse hösten 2001. Nu vill de pressa ut mig igen, som kanske får till följd att jag ramlar ännu djupare. Jag är livrädd!!!! All energi (den lilla jag har) går just nu till tankar och funderingar kring det här. Vad i h-e ska jag ta mig till!???

Kanske ska Pila iväg till ättestupan som väl blir FK:s nästa projekt!?

Havremoped

Alltså här kommer ett till hatuttryck: Havremoped, jag menar vem vill över huvudtaget gå på dejt med någon som använder det ordet!? Tydligen Susanne i "Bonde söker fru"! Vilken slibb denna Janne från Ljusdal, men han är ingen äkta hälsing utan Stockholmare, en äkta hälsing skulle aldrig använda det ordet om något så vackert som en häst.

Ringer Bengt Fröberg vid nio och kommer överens om att jag ska komma vid ett-tiden. Är jätteuppskruvad hela morgonen och förmiddagen. Har svårt att äta, men får till slut i mig en tallrik fil. Klockan 12.30 kommer Roland hem, och 12:55 åker vi iväg.

Bengt Fröberg är en mycket speciell person med många strängar på sin lyra, han borde vara ett perfekt objekt för ”Någon-journalist-möter-intressant-medborgare”. Lokalen som han arbetar ensam i är i allra högsta grad en arbetslokal och inget annat. Jag frågar om han fått någon information om mig, det har han inte. När jag frågar om han får betalt för att ha mig där svarar han: ”Man får vara glad om man slipper betala”, och det håller jag med om.

Jag vill absolut INTE vara till något som helst besvär, vilket jag berättar för honom, och sätter genast igång med att rensa klammer i en soffa som ska kläs om.

Tiden går relativt snabbt, och klockan tre hämtar Lina mig. Jag är knäsvag - jag har genom de här åren lärt mig att det finns en realitet bakom talesättet - och vi stannar till ett antal gånger under promenaden hem.

Hem är min trygghet, min kokong. När jag väl kommer hem kan jag andas igen. Funderar på hur detta ska gå? Lina undrar bekymrat om jag verkligen ska dit varje dag i två veckor!? Hon är bara 24 år, men tycker att det verkar befängt med att gå från noll till två timmar/dag i fjorton dagar. Jag är rädd för att jag ska ramla ner för djupt igen, dit vill jag aldrig mer. Men känner jag när jag är på väg dit????

Champagne

Ska man dricka alkohol så ska det fan i mej vara ädla drycker! Efter att jag hjälpt Anneli med budgivningen på hennes lägenhet så bjöds vi på middag på kvällen (fredag 2/11).

Förrätt med jättegod toast med lax och annat gott, inbakad kycklingfilé med bacon och fetaost, samt glass och supergod choklad. Champagnen var obligatorisk, den drack jag även till förrätten (nåja drack är väl att säga för mycket) eftersom slutbudet blev oväntade 1,1 Mkr!!!

Alfta, snögubbe och fläsk!

Så har jag då varit på Alfta rehab-center. Medcinsk utredning för att slutligen få fram min ev arbetsförmåga. Nyttigt och positivt att se att jag kunde vara hemifrån i fyra dagar. Dock kan man ju undra varför fem 1-timmesmöten med olika yrkeskategorier ska behöva fyra dygn med helpension, men jag hade trevligt.

I går lördag hade vi första snön på marken, Hampus, Maria och jag byggde en snögubbe på gården! Hur länge sedan var inte det!? Tyvärr är snögubben den enda snö som finns kvar på gräsmattan nu, så Hampus kommer att bli jätteledsen, och snögubbens liv är i farozonen.

Samtidigt som jag byggde i snön, gjorde lingonsylt, förberedde tre-rättersmiddag (kallrökt lax med avocado och kesella med kapris, gräslök och dill, baconlindad gös med pepparotsmör och vinbärskaka med tofuglass) och pratade i telefon med väninnor så var Rolle och Smajlet i Rengsjö och hämtade en halva gris. Så efter vår delikata middag - desserten delades med Ingmarie och Martin som kom på besök - så identifierade, skar och packade vi mat för många goda måltider.