SNÖ!!!!

Snön har kommit! Det är sååå underbart! Trots att jag fått en släng av förkylningen som alla andra i familjen dras/dragits med så har jag varit ute på två längre promenader med Smilla idag. Både hon och jag är överlyckliga över snön.

Igår var jag och shoppade tyg (jag har ju inte gardiner och dukar förut!!!) med min granne Eva och vår nya landshövding (Evas syster). Vilken Lassie va!? Kom gärna och ta på mig!

Agility mm

Helgen skulle bli så lugn och harmonisk, bara vila sa vi men den blev sprängfylld:

Efter Melodikryss och steg-för-steg-tävling så åkte vi till Bryntes möbler som ska byta ägare snart. Att släppa in mig i en butik som rear textilier och annat innebär att famnen är full innan jag går ut igen. Det blev påslakan och gardiner, inte speciellt billigt om man inte betänker nypriserna. Vissa tyger (som nog ligger och väntar på just mig) har jag inte glömt, de mal i huvudet, och jag ska göra ett till besök i morgon tillsammans med min granne Eva.

För övrigt så hade faktiskt jag och Rolle allvarligt tänkt köpa just den här butiken, men när vi skulle börja diskutera med ägaren hade någon hunnit före, så det var väl inte meningen att vi skulle bli affärsidkare. Det hade annars varit härligt (tror jag/vi).

Sen åkte vi till Klädpiraten som hade halva Rea-priset, Roland fyndade en skitsnygg manchesterkavaj för 300:-, och en läcker T-shirt för 25:-. Jag fick en riktigt otrevlig panikattack i stället.

Sen blev det besök hos Malin och Tommy. Kattungarna Flora och Danny är kaxigare mot Smilla nu. Snart tror vi att de kan umgås. Smilla var alldeles slut när vi kom hem, hon blir ju så nyfiken på katter, men blir så stressad och rädd av att de bara fräser åt henne.

Sen blev det tvättstugan som inte besökts på mer än 14 dagar, och tvätthögarna därefter. Till sist gjorde vi faktiskt någonting som inte händer ofta för att inte säga aldrig: Vi gick i säng före tio i och njöt av nytvättade lakan och nya underbara påslakan!

Söndagen innehöll mer tvätt, strykning, målning av lister - när ska vi bli helt klara med alla små detaljer. Agility - Smilla blir så lycklig när hon ser hindren så hon blir näst intill okommunicerbar innan det är dags att ta sig an banan. Jympa - Rolle skjutsade och hämtade och lagade middag däremellan, jag vet , jag är bortskämd. Till slut ett avsnitt Matador - denna underbara serie som jag unnar alla att se.

Idag ska jag och Mona till Valbo och klippa oss. Fika och loppis ska också hinnas med.

Dialekter

I radion pågåt just nu en serie om Sveriges häftigaste dialekt.

Jag blir så otroligt påverkad av dialekter och röster. Håller till viss del med om att TV svämmar över av skånskan. I TV:s och raions barndom (??) var det tydligen mycket noga med att ha röstprov innan man anställdes för att t ex läsa nyheter och annat. Idag verkar det helt ha försvunnit. det tycks ibland som talfel är en merit (vissa medarbetare i Filmkrönikan).

Som journalist får man välja att bli skrivande sådan om inte dialekt och röst håller. Man får ju t ex inte ha turban, burka eller annat i TV, för att ta bort meningen i det som sägs, utan man ska vara neutral, borde då inte detta även gälla röst och betoning.

Det finns i synnerhet några som jag bara inte kan lyssna på, utan att få häftiga reaktioner (tyvärr är det bara kvinnor, synd...):

Kristina Kappelin hon toppar allt, det var en smärta för mig när hon fick vara med i mitt absoluta favoritprogram "På spåret". Jag menar, jag måste ju titta, men gissa om adrenalinet strömmade. Som tur är var hon inte tillräckligt smart (surprise noll) för att gå vidare.

Suzanne Sjöqvist (eller nå't likande efternamn) den mest osensuella röst som går att frambringa, och dessutom talar hon skånska!!! Jag klarar inte att se på hockey när hon kommenterar (jag har inte sett henne på länge, har hon slutat??).

Gabriella Ahlström I kulturradion. Hon låter som en parodi på sin syster Kattis. Vidrig dialekt med von-oben ton, med inslag av att föröka vara en babe!

Mona Sahlin kommentar överfödig nästan, det räcker med: "Jag käkar hellre falukorv med ungarna än entrecote med LO". Så'nt kan bara sägas av en fjant och dessutom med en vidrig stockholmsdialekt! Sossarnas väg är nedåt, tyvärr, tyvärr!!! Innan de vinner valet måste de byta partiledare, Mona Sahlin som statsminister, det går bara inte!

Anitra Steen hon må vara vacker, men hur kan en kvinna med en sådan pipa väcka trovärdighet någonstans, eller är det så att hon har en annan stämma i viktiga sammanhang.

Jag hatar skånska och stockholmska det är så dryyyyga dialekter. Men vem kan irritera sig på en värmlänning, hälsing eller dalkarl? Inte jag i a f.

Nu har jag fått spy galla, kanske är jag så uppretad för att jag faktiskt håller på att städa. När kommer självrengörande golv, och självplockande hem?!

För övrigt höll jag på att smälla till min snarkande man i natt. Jag var såååå d-a irriterad så jag gav till slut upp och invaderade soffan i stället.

Mielen ropar....

Biggen

Igår blev jag så glad för min gamla vän Biggen ringde! Vi har inte hörts på ganska många år. Hon fyllde 50 och jag hade kommit mig för att skicka ett grattiskort. Hon hade också blivit så glad när posten kom och känt igen min handstil på kuvertet.

Vi blev vänner i gymnasiet och umgicks sedan intensivt. Vi fortsatte umgås efteråt och har även semestrat tillsammans flera gånger. Nu ska vi ta upp kontakten igen.

Hon är fortfarande gift med Micke som hon träffade redan när vi gick på Högbergsskolan (vårt gymnasium). De hade en riktig kris för 17-18 år sedan då han lämnade henne när hon var höggravid med deras andra barn David. Vilken mardröm hon levde i då. Den sommaren, 1990, åkte vi två - hon var övergiven och jag nyseparerad - till Åre på semester och hade det underbart roligt. Med oss hade vi lilla David som bara var några månader gammal och Amanda fem år samt min Lina som då var sju (Malin deltog i O-ringen med sin far).

Deras separation blev inte särskilt lång, och elaka tungor trummade att det går aldrig att börja om, men de har klarat det, och det har nu gått många år till. Jag tror dessutom att de har en bra relation, de passar så utmärkt bra ihop. Roligt är det också för Micke är ju också min vän, han gick i parallellklass med oss. Personligen så tror jag att det har gått så bra för dem p g a hennes styrka, hon är en riktig amazon på alla vis. Jag är tämligen säker på att hon inte ältar den svåra tiden de hade utan lever här och nu!

För övrigt är jag stel i kroppen. Skulle inte basunera ut det, men kan inte vara tyst: Jag har jympat söndag och tisdag.

Jane Austen

SVT kör nu ett av mina favoritteman - kostymdrama - som började med Jane Eyre i helgerna, och fortsätter med några Jane Austen-dramer.

Jane Eyre (av Charlotte Brontë) har ju lite annorlunda upplägg än Jane Austens dramer/romaner, men är lika underbart romantisk och typiskt engelskt Viktorianskt 1800-tal, där utgången är ganska given, men likväl underbar att se på.

Jane Austen är oerhört lättanalyserad upplägget är följande:

Huvudpersonen (HP) är en ung kvinna från en familj med ett flertal systrar. Alla systrarna utom HP och möjligen en till är riktiga våp och dessutom elaka och giriga. Om modern är i livet är hon lika osympatisk och har gärna gäll röst. Om modern är död så har fadern fått överta den stupida rollen. HP är en helt osannolikt god människa och är dessutom intelligent och har en karaktär utöver det vanliga. HP:arna har också alltid en väl dold mycket passionerad läggning. HP har alltid en olycklig kärlekshistoria bakom sig, de är alltid på gränsen att vara för gamla (runt 25 år) för att få ett äktenskapsanbud.
Den manlige HP:n har alltid ett reserverat alternativt otrevligt sätt, men detta beror förstås på en mycket olycklig händelse eller ett missförstånd. När det närmar sig slutet är alltid den kvinnliga HP:n på väg att svara ja till en riktig drömprins, både trevlig stilig och förmögen, men det visar sig alltid att han är genomfalsk och bara haft onda avsikter, något som HP upptäcker i allra sista stund.

Som sagt mycket förutsägbart, men oerhört vackert att se på och snacka om erotisk film. Här är en kyss på handen så laddat som ett kärnkraftverk!

Och fler kommer i veckan...