"Stalins kossor" och "Gustavs grabb"

Stalins kossor – Sofi Oksanen

”Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung.”

Vad händer i en människa när man aldrig kan lita på någon, när man måste förneka sitt ursprung, att aldrig vara fri att vara den man innerst inne är? 

Skrämmande insikt i hur det kunde vara/är att leva i Baltstaterna under och efter ryssarnas ledning, och hur det är att som est bosätta sig i väst och ändå inte våga vara en del av det nya landet. Från insidan får man också vara med och följa hur en ung flicka styrs av sin Herre – Ätstörningen: Är den en konsekvens av all strävan efter att inte sticka ut, rädslan över att inte accepteras som den man egentligen är och skammen över att inte våga stå upp för sitt ursprung?

Skrämmande och realistisk bok, som är skriven i korta kapitel där vi flyttas mellan Estland, Ryssland och Finland, tidsperspektivet varierar från 40-talet fram till våra dagar.

Sofi Oksanen är en helt fantastisk författarinna! Jag har tidigare läst ”Utrensning”, som var en stark roman. Frågan är om inte denna är minst lika berörande. Mycket, mycket bra bok!!!

Gustavs grabb – Leif G W Persson

”Mycket läsvärd. Tät och skarp och levande." Aftonbladet

"Tillhör stilistiskt sett det bästa han någonsin skrivit." Norrköpings tidningar

GW:s självbiografi – berättelsen om sin klassresa – och sin oerhört starka och rörande kärleksförklaring till sin pappa Gustav är bland det bästa jag läst på länge. Det är också länge sedan jag grät så mycket när jag läste en bok. 

Jag kan inte ta fram någon del i boken som jag inte slukade med hull och hår. Det finns en del som tycker att Geijer-affären upptar för stor del av den. Men eftersom den aktualiserades i ”Hinsehäxan” (dramatiseringen av Lillemor Östlins bok; Östlin säger sig vara en av de prostituerade som Geijer utnyttjade) på SVT i fjol. Så var jag nyfiken på GW:s version av den händelsen.

Det är intressant med historieperspektivet också: På 50-talet hade man bara två veckors semester, snabbmaten var korv med bröd och klasskillnaderna var än tydligare än i dag, eller? 

Suveränt rakt igenom!

Fantastiskt citat av Sofi Oksanen

Jag läser just nu "Stalins kossor" av Sofi Oksanen, en fantastisk bok! Jag måste på vägen notera detta fantastiskt kloka och träffande citat om kvinnors kroppar:

 "Jag tippar att alla minns första gången de såg en anorektiker, eller en bild på en, de är skvallertidningarnas favoritämne, liksom allt annat som har att göra med vikt, självklart, anorexi är ju en prinsessåkomma, varje bantare blir en prinsessa och vars och ens bantning blir en nyhet på samma sätt som rikskändisens första barns födelse och skönhetsmissens sagobröllop. Kvinnokroppens centimetrar är lika viktiga som rikets gränser. Nogsamt fastställda, och förskjutningar måste alltid rapporteras."

"Little Bee", "I tystnaden begravd" och "Kvinnorna på stranden"

Little Bee - Chris Cleave

”I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu.”

En skarp och intelligent nutidsroman som får en att återigen konstatera vad människorna i Utvecklingsländer (?) får betala för vår välfärd. Vissa avsnitt är så ruskiga så man önskar att man kunde blunda, samtidigt har den konstigt nog en positiv och t o m bitvis komisk grundton (som framför allt till en början går till överdrift). Författaren är en manlig brittisk journalist , som vad jag förstår gjort en grundlig research inför skrivandet av boken, den känns angelägen och seriös. Mycket bra!

I tystnaden begravd - Tove Alsterdal
”I tystnaden begravd är en storslagen och svart släktkrönika som sträcker sig tillbaka genom nästan hela 1900-talet, från Tornedalen och österut, in i det mytomspunna Karelen och fallna Sovjetimperiet. Den skildrar människans längtan efter ett liv som är värt att leva.”

En bok som inte bara är en spänningsroman, utan också ett sökande efter journalisten Katrines ursprung. Spelplatsen är i huvudsak en fingerad by i Tornedalen. Någon bjuder ett chockerande högt pris för Katrines mammas hus. Hur kommer det sig att modern äger ett hus som familjen aldrig besökt? Vem vill förvärva det till ett fantasipris? Katrine får successivt svar på sina frågor…Mycket spännande och bitvis realistisk (?) roman!

Kvinnorna på stranden - Tove Alsterdal

”I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man.
I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till.
I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom.”


Man hade kunnat svära på att den här deckaren är skriven av en amerikan, och det är för min del inte positivt. Huvudpersonen Ally är också just amerikanska, och en riktig hjältinna (förstås). De övriga två kvinnorna märks inte mycket, utan har bara riktigt små biroller i boken. Temat är en förskräcklig företeelse i vårt samhälle: Människohandel och korruption. Alltid lika skrämmande att läsa om. Tove Alsterdal har bra flyt i handling och språk, men någon favorit är det inte, men OK som förströelse.