Töntiga grannar

I vår förening har vi förvisso en doktor, det kan inte vara svårt att bli det tydligen, för hennes IQ är inte speciellt högt...För någon halvår sedan kommenterade hon och hennes doktorand till man att våra nyaste grannar var rikiga töntar, kallade dem "dom där" eller "den där dammsugarförsäljar´n". Några namn ville de inte ens försöka lära sig (vi är bara 14 medlemmar i föreningen=huset). Igår blev jag varse att samma fiiiina akademiska familj bjudit hem de nya flera gånger, och det logs och skrattades tillgjort som f-n på gården. Så nu får familjen Fisförnäm några andra att utnyttja; Skönt för vi är otroligt less på dem.

Usch, detta var ju snudd på förtal...men jag står för det.

Såg på "Äntligen hemma" i tisdags: Tror att det är dags att lägga ned den här typen av program. De tillför inte ett skit längre. Vi vet att badrumsrenoveringar ska göras fackmannamässigt, att alla homestagings ser exakt lika ut varje gång (när ska de göra något personligt), vi har också lärt oss hur man städar (vinäger är lösenordet) och vi vet också att Lulu Carter har silikon både här och där (i hjärnan också?).

Min käre make är åter på plats i hemmet, han har varit sällsynt några dagar: Akvarellkurs fredag-söndag, snickarkurs måndag, Bishop´s och konserthus (Los Lobos med grabbarna) tisdag. Igår blev det tvättstuga och dammsugning (hi hi).

Har förresten just läst "Män som hatar kvinnor". Visst är den en sidvändare, men inte går den till världslitteraturhistorien. Idag ska jag öppna Nessers nya (mmm), och gå och fixa "Vi måste prata om Kevin".

Glömde förresten nämna att speldjävulen var här i lördags: Malin, Tommy, Lina, Klara, Björn och Lotta var här. Malin, Lotta och jag höll ut till halv fyra, därefter sjöng fåglarna att vi borde sova lite...

Mycket smart marknadsföring: I mitt bokpaket från Bokus igår var det ett vykort med "Hälsningar från Fjällbacka", som jag/man kan skicka, med en liten diskret men ändå text om att Läckbergs nya "Tyskungen" kommit ut nu...

Förresten har jag inte köpt några vårskor än, måste väl vara dags nu!?

Nytt ordspråk: "Utbildning och bildning är INTE synonymt"

Puss mina döttrar och min make!

Enkät, depression och skratt

Det har kommit en enkät i vår Bostadsrättförening om vi ska bygga bastu i källaren eller inte. Våra grannar som igår kom hem från Canarias är de ivrigaste bland de som vill ha bastu. Idag ringde de på och frågade om vi skulle enas om vad vi ska skriva som svar på enkäten! De skulle även prata med Eva (som också är för) som gjort enkäten. Läget är m a o att INTE svara att man inte vill ha bastu, för då blir det tufft att bo här. Naturligtvis ska man väl ha så stort civilkurage att man vågar stå upp för sin egen åsikt, men detta blir tufft. I o f s tycker jag det är juste med bastu, men jag vill själv få välja vad jag tycker.

Min läkare är bekymrad för mitt hälsostatus (naturligtvis är hon inte ensam om det), det pekar bara nedåt igen. När vi ändrade medicineringen vid jul så blev allt bättre och bättre men nu så dalar det igen. Jag känner mig orolig för att hon ska ge upp och skicka upp mig till Psyk vilket är det som skrämmer mig mest. Jag vet att det behövs såna som jag, precis som det behövs mongoloider, begåvningssvaga m fl, men det är jobbigt att vara en som inte orkar det som normen säger att man ska. I framtiden kanske man plockar bort sådana som jag redan i fosterstadiet i Danmark (och på tre orter i Sverige) har man börjat med förfinat ultraljud för att riskfritt och enkelt kunna se om det väntade barnet bl a är mongoloid. Aborterna har ökat drastiskt. En kvinna med en mongoloid son uttryckte rädslan med att "man kommer att utrota ett helt folkslag". Testet heter f ö "Nupp-test". Snart kommer man säkert att kunna mäta vilka som har svagt psyke, anlag för närsynthet osv. Jag vet att det är en tillgång att man som jag kan känna mer än andra, vågar öppna sig mer än vanligt osv, men det kostar på så mycket i detta samhälle som bara ser effektivitet som styrka. Min diagnos har man inte lyckats fastställa det pendlar mellan utmattningsdepression, generellt ångestsyndrom (GAD), bipolär sjukdom (manodepressiv). För mig heter den hopplöshet!

Trots all bedrövelse just nu så hade jag en riktig skrattkväll i söndags. Malin, Lina, Lotta och jag spelade spel, och vi (åtminstone jag) hade så oerhört roligt så jag fick magkramp av allt skratt! Vilka sällsamt underbara människor och två av dem är mina egna döttrar. Vilken gåva! Hur har de kunnat bli sådana helt fantastiska individer (partisk, javisst, men jag har rätt)!?

Sol och vår

Ja, helgen har varit sol och vårig, och faktiskt har jag hållit mig uppe rätt bra.

Roland och Tonna eldade fjolårshögar med ris och vass. D-r vad det brann. Tyra fick också följa med och jobbade som vanligt som skogsröjare.

Pajerna som bakades fram till halv två på fredagsnatten blev bra: Musslor och saffran, lax och spenat, kyckling med vitlökoch jalapenos samt klassisk ost och skinka blev det. Mums!

Anneli hade med sig drömtårta, det älskar jag!

Det var så varmt igår så vi blev faktiskt lite badsugna, men tempen var bara 14 grader så vi avstod.

Idag, söndag har vi tagit det lugnare. Först agerade vi pizza-bud till bakfull dotter, hämtade fyrfota barnbarn (Tyrolf). spelade Alfapet på altanen (jag vann), lagade kanoten och promenerade runt sjön. Kallare idag, men soligt som bara den.

Malin och Lina är nu på väg hit. Kortspel hoppas jag det vankas!

Ni är mitt allt M, L och R!

Tungsinne

Så var det här igen det stora vidriga deppighetstäcket.

Varje steg, varje andetag känns helt onödigt och bara att kliva ur sängen är en stor bedrift. För att inte tala om att tvätta sig, borsta tänderna och klä på sig.

Samtidigt ser man hur försommaren spritter, och jag vet att det är underbart, men jag orkar inte ens gå ut.

Imorgon ska vi till stugan och bränna fjolårets vass och kvistar. Vi ska få hjälp av Tonna. Jag borde därför fixa lite mat t ex pajer att ta med, men det får nog bli korv och bröd.

Roland har precis varit hem och ätit lunch. Idag blev det inget kokat härhemma utan han hade med sig sallad och bröd från Lido. Tack gode Gud att du sände denna ängel till man i min väg! Vad skulle jag göra utan denna man? Troligen gå under helt!

Kryper ner i sängen igen nu och flyr in i böckernas och sömnens skydd.

Längtar till Rolle kommer hem igen.

Jag älskar er mina barn och min man!

Tröttsamt och otacksamt

Ordspråk: Otack är världens lön

Jag är sååå d-a trött på att när man försöker hjälpa andra med saker man är bättre på än de är så får man ibland bara skit tillbaka.

För att inte gå in på vad som hänt just idag (irriterande oförskämt mail från en kompis, som säkert inte var menat så, men hur mycket ska man behöva acceptera) så menar jag att om man ordnar någonting positivt t ex en fest så finns det alltid någon som har synpunkter på lokalen, tiden, deltagarna, musiken, maten etc.

Och tänk det är ALLTID de som ALDRIG ordnar någonting själva som klagar och har synpunkter. Varför skriker man inte rakt ut, varför är man=jag så d-a rädd för att stöta sig med folk!

Puss M Lo och Fio!

Nostalgi

Jag blev så sorgsen när jag läste att Nordströms färghandel ska läggas ner.

Tänk senast i tisdags när Lina var här pratade vi om hur häftig den butiken är att handla i. Usch och tvi, snart måste vi alla åka till inköpsghettona och trängas. Varför svänger inte pendeln tillbaka snart, och alla börjar inse det mysiga med att ta en promenad och köpa sin färgburk och några spikar, och dessutom få prata med en intresserad och kunnig expedit!?

Javisst, det kanske kostar någon liten krona till, men vad kostar det att ha bil? Och vad kostar en raserad miljö?

Alltså: Eftersom jag haft vidrig migrän idag så har jag försökt sova bort hela dagen, och detta medför nu att jag är vaken så in i bäng.

Låg i sängen och tänkte på Sommar (radioprogrammet):

Jag längtar till stugan och härliga underbara sommarprogram såna som gör att t om jag sitter stilla och är tyst i nästan två timmar. Minns gamla höjdare med Sara Kadefors, Maria Küchen, Peter Dalle, Thomas Sjödin, Nori Kino, Klas Östergren m fl.
Sen finns det ju dagar när man i stället vrider tillbaka till kära P4, t ex när Niklas Wikegård (hur har jag kunat tycka att han var läcker, har dessutom jacka med tjejludd på huvan har jag sett i GD) eller Malin Berghagen på vilkens begäran de tillåts framträda ligger under min fattningsförmåga.

...och jag längtar efter att få bada!

I love you M, L och R!

Mycket väsen för lite ull

Ikväll har vi äntligen sent omsider sett klart på dokumentären om Ordförande Persson. Ingen större världshändelse precis. Efter det råkade vi hamna i Uppdrag granskning; fallet om flickan som levt i en skräckvardag i 5-6 år! Ja, detta kontrollsamhälle vi lever i, hur kunde man missa detta!? Det är ju tydligen så oerhört viktigt i dessa dagar (sen ett antal år) att barnen ska leva med sina biologiska föräldrar, men det må väl finnas gränser.

Samtal med Eva Bergman, hennes man slutade jobba vid 52 års ålder! Då hade han (troligen) skrapat ihop en skaplig förmögenhet på aktier. Fin villa med torn i villastaden och stort flerfamiljshus i Öregrund bl a. Häftigt att verkligen ta ut vinsterna och njuta av livet och inte bara fortsätta jaga efter ännu mer pengar.

Annars blev det faktiskt en kvällspromenad, trots en blixtrande huvudvärk. Har också tillbringat en och en halv timme i telefon med Ingegerd (lindrigt ändå). Ute har det varit värsta blåsten!

Puss mina döttrar och min man!