Tungsinne

Så var det här igen det stora vidriga deppighetstäcket.

Varje steg, varje andetag känns helt onödigt och bara att kliva ur sängen är en stor bedrift. För att inte tala om att tvätta sig, borsta tänderna och klä på sig.

Samtidigt ser man hur försommaren spritter, och jag vet att det är underbart, men jag orkar inte ens gå ut.

Imorgon ska vi till stugan och bränna fjolårets vass och kvistar. Vi ska få hjälp av Tonna. Jag borde därför fixa lite mat t ex pajer att ta med, men det får nog bli korv och bröd.

Roland har precis varit hem och ätit lunch. Idag blev det inget kokat härhemma utan han hade med sig sallad och bröd från Lido. Tack gode Gud att du sände denna ängel till man i min väg! Vad skulle jag göra utan denna man? Troligen gå under helt!

Kryper ner i sängen igen nu och flyr in i böckernas och sömnens skydd.

Längtar till Rolle kommer hem igen.

Jag älskar er mina barn och min man!