"Gengångare" och "Vår man i Shanghai"

”Vår man i Shanghai”, Åsa Lantz

Isa Montgomery har ett scoop på gång. Hemlösa svenska män i Göteborg reser med jämna mellanrum till Shanghai. Ingen vet varför, eller vem som ligger bakom. Reportaget är Isas chans att komma tillbaka som TV-reporter, efter att i många år ha låtit sig försörjas som lyxhustru.

Så tog jag mig an en till bok av Åsa Lantz, och den här var mycket bättre. Lika mastig som den förra, men med mer flyt i. Ska enligt uppgift bygga delvis på verkliga händelser. Mystiken/Fördomarna kring kineser används även i den här boken. Jag vet inte vad man ska tycka om detta? Jag vet dock att den här boken kan rekommenderas!

 "Gengångare", Jo Nesbö

Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman.

Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen: Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel.

Nionde boken om superhjälten Harry Hole. Jag har läst de övriga också, och vill man ha en riktig actionthriller ska man läsa Nesbö. Den här är inget undantag, även om det inte är hans bästa. Mastigt format, men man slukar den i ett nafs.

Karin Fossum m fl

”Jag kan se i mörkret”, Karin Fossum

 Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare.

Karin Fossum är ingen vanlig deckarförfattare. Hennes spänningsromaner är för den skull så annorlunda, så krypande och så psykologiskt djuplodande. Den här romanen är inget undantag! Att Fossums böcker dessutom så gott som alltid är små i formatet gör inte saken sämre – ”Less is more”. Lysande!

”Vart tog den söta lilla flickan vägen”, Åsa Lantz

Den 30-åriga dokumentärfilmaren Yi Young vill väcka debatt, hon vill chocka och hon vill hämnas. Hon har väntat länge på att få berätta sanningen. Nu tänker hon avslöja det som hände då hon som femtonåring skickades från sin fattiga familj i Kina till Sverige med löften om fin utbildning. Ingen kommer att gå fri. Och sanningen vill hon leverera till hela svenska folket, på bästa sändningstid, skoningslöst rakt in i de svenska vardagsrummen.

En otroligt/onödigt mastig bok. Boken spinner kring ett i grunden gripande ämne - hur skyddslösa ”ensamkommande” barn är i ett främmande land. Tyvärr lyckas inte författaren behandla ämnet så jag blir berörd. Hon använder sig också lite väl mycket av fördomarna/myterna om asiatisk ondska (?) och mystik. Ingen bok jag skulle rekommendera varmt, vilket vissa recensenter gjort.

”Felicia försvann”, Felicia Feldt

Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv.

Jag var mycket förtjust i Anna Wahlgrens memoarer som kom i mitten på 90-talet. Jag har däremot inte läst eller använt mig av råden i Barnaboken. I den här boken som egentligen bara är små brottstycken ur Felicia Feldts liv - hon är dotter till Anna W - förstår man den rätt så har inte livet i skuggan av den berömda mamman varit lätt. Tragiskt, men också hoppfullt att det inte finns perfekt föräldrar. Det lättar skuldkänslan jag själv har över min egna tillkortakommanden. En liten bok som inte lämnar några djupare intryck.