tisdag 8 september 2015

Svenska gummistövlar m fl

Mios blues – Kristina Ohlsson


Vad hände egentligen på Mios dagis den där sista dagen? Mot sin vilja har Martin Benner dragits in i jakten på den försvunne fyraåringen. Så länge barnet är borta, kommer inte den hänsynslösa maffiaorganisationen att lämna honom i fred. Desperat följer Martin upp de få spår som finns.
Men Mios försvinnande är inte Martins enda problem. Han måste också bringa klarhet i vem som försöker sätta dit honom för mord som han inte begått. Han blir allt mer paranoid för var dag som går. Vem kan följa honom så nära utan att själv bli synlig?

Mios blues tar vid där den dramatiska thrillern Lotus blues slutade.

Kristina Ohlsson kan skriva mycket bättre böcker än denna som har en högst osannolik handling, men det är ändå en bladvändare, tänk actionfilm.



Blod på snö – Jo Nesbö


Det är Oslo i december, den kallaste vintern i mannaminne. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Nej, den här boken kändes tämligen onödig. Helt OK som förströelse under några varma sommardagar eller en insnöad vinterhelg, men vad Nesbö har för syfte med den här – dessutom förutsägbara – lilla historien, förstår i a f inte jag.



Italienska skor – Henning Mankell


Det är vinter ett av de första åren av 2000-talet. På en ö i yttersta havsbandet lever Harry i en stor tystnad, omgiven av sin hund och katt, med en myrstack i sitt vardagsrum. En mörk hemlighet, ett ödesdigert misstag har gjort honom till en skygg ensling.

En morgon upptäcker han att det står en kvinna med en rullator ute på isen. Det är Agnes, den kvinna han svek för över 30 år sedan, som han lämnade utan att säga ett ord. Nu, när hon snart ska dö, kräver hon att han ska infria det löfte han en gång gav henne: Att ta med henne till en avlägsen skogstjärn, där de skulle simma tillsammans när de hade gift sig.

När Mankell kom ut med ”Svenska gummistövlar” kände jag att jag bara måste njuta av ”Italienska skor” en gång till. Den här boken är så annorlunda och så lugn i sin stämning, så man vill vara med; på plats. Helt underbar!!!



Svenska gummistövlar – Henning Mankell


En höstnatt vaknar den pensionerade läkaren Fredrik Welin av att det brinner våldsamt. Han hinner precis ta sig ut innan det är för sent. Allt han lyckas få med sig är två vänstergummistövlar. Morgonen därpå finns endast aska kvar av hans älskade skärgårdshus. För Fredrik blir den pyrande ruinen också en symbol över ett förspillt liv som går mot sitt slut. Då träder hans dotter Louise och journalisten Lisa Modin in i handlingen och skakar om hans tillvaro i grunden. 

Efter hans föregångare ”Italienska skor” så hade jag höga förväntningar på den här boken. De infriades till stor del, men i den här boken har han smugit (?) in ett stort vemod och man får en sorgsen känsla. Boken känns också lite väl utdragen, och många scenarier känns mycket konstruerade.



Minnet av en smutsig ängel – Henning Mankell



En natt 1904 lämnar den unga svenskan Hanna Lundmark ett fartyg som ankrat i Portugisiska Östafrika. Av en tillfällighet blir hon ägare till den största bordellen i huvudstaden Lourenço Marques. Hon fylls av medkänsla för de prostituerade och hon upprörs över hur de svarta behandlas av den koloniala vita minoriteten.

En liten spännande historia som utspelar sig under några intensiva år. Mankell har byggt ett scenario som kanske, kanske skulle kunna ha lite, lite grund i verkligheten, men den känns lite väl uppdiktad och osannolik. Söt saga, men inte mer.


Livet går vidare – Karin Wahlberg



I Livet går vidare, andra delen i Karin Wahlbergs romanserie, återser vi människorna kring lasarettet i 50-talets Ekstad.
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset. Det är mycket att se fram emot, inte minst frufridagen, Lennart Hylands påhitt, en dag vikt för husmödrarna, då deras äkta hälfter ska ta hand om barn och hushåll. Tyvärr verkar maken Egon mer än lovligt distraherad. Nog för att arbetet som överläkare är krävande men kvällarna blir ofta långa för Nancy med radion som enda sällskap.

När man läser Karin Wahlbergs ”Livet går vidare”, uppfattar man det som att hon (som vanligt) gjort en ordentlig research, allt andas äkta 50-tal. En småputtrig fortsättning på ”Än finns det hopp”. Jag känner igen en hel del uttryck och förfaringssätt från barndomen. Boken måste vara extra intressant och igenkännande från de som arbetade i sjukvården på 50-60-talet, för andra en historielektion. Mycket fin läsning!








onsdag 15 april 2015

"9,3 på Richterskalan", "Hemåt över isen" och "Lotus blues"

9,3 på Richterskalan – Andreas Norman

Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.

Jag antar att författaren inte längre arbetar inom UD, för hans kritik mot sin (dåvarande ?) arbetsgivare är inte nådig. Och man häpnar faktiskt över hur handfallen Sveriges regering stod inför katastrofen i Asien 2004.

Att förstå vad de unga oerfarna människor som skickades att hjälpa till med sökandet, och identifieringen av de omkomna, utsattes för är naturligtvis omöjligt. Hur lyckades de hantera situationen, vad har upplevelsen kostat dem, hur mår de i dag?

Intressant och detaljerad bok, som trots allt inte berör så pass att man "känner dofterna", men ändå ett viktigt dokument. Framför allt reagerar jag med ilska och förtvivlan på att det alltid ska vara så viktigt med hierarkisk ordning, prestigejakt och "locket på" i krissituationer. Och det är ju en skam att ministrar och högt uppsatta tjänstemän inte deltog i det smutsiga arbetet, utan att man så fegt skickade unga oerfarna unga män och kvinnor till ett sådant katastrofområde!


Hemåt över isen- Gunilla Linn Persson

Gunilla Linn Persson återvänder till den skärgård hon kan så väl och som hon skildrat förr, exempelvis i den älskade teveserien Skärgårdsdoktorn. Nu befinner vi oss på Hustrun - en ö vid själva människogränsen i Stockholms skärgård. Så ljuvligt vacker med strändernas ridåer av alar och sången av näktergalar och stigar en gång trampade av bara fötter och kritter.

Vintern 1914 ger sig sju ungdomar ut på isen efter en dans på grannön Tasslan. Vägen hem är rösad med enbuskar. Werner och hans Kyra, Fem frön till och Mandis och de andra möter en storm som saknar motstycke i mannaminne. Deras kamp för att ta sig hem över isen kommer att prägla livet på Hustrun i nästan hundra år.

Sååå vackert! Man vill smaka på varje ord, läsa sakta och njuta. Sen att allt i historien inte är sannolikt (?) är helt ovidkommande, hela boken är en njutning och skönhetsupplevelse! Jag har läst en del av Linn Persson tidigare, men inget så vackert som den här! Tack kära Paula som gav mig tipset!



Lotus Blues – Kristina Ohlsson

Deckardrottningen Kristina Ohlsson toppar alltid listorna med sina välskrivna nervkittlande kriminalromaner. I nya gastkramande thrillern Lotus blues går allt åt helvete när advokaten Martin Benner gör en fasansfull felbedömning i jakten på sanningen. Snabbt förvandlas han till en bricka i ett spel där insatserna är skyhöga... 
Kristina Ohlsson bjuder som vanligt på fartfyllt driv, överraskande intrig och hisnande spänning.

Jag har läst samtliga av Kristina Ohlssons deckare om Alex Recht och hans utredningsgrupp. Den här är något helt annorlunda, ytlig och i mycket ganska irriterande. Det är som en actionfilm, en sådan som man (motvilligt) sitter kvar och tittar på för man måste få veta slutet. Sträckläsning, javisst, men inte mer. Dock står jag i kö på fortsättningen av historien - Mios blues!



söndag 22 mars 2015

Nya böcker som jag läst i februari-mars

Norrlands svårmod – Therése Söderlind

Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan - något som kom att förändra en familjs liv för evigt.

Anna växer upp i en stökig men kärleksfull omgivning med mor, far och två äldre bröder. I samband med en älgjakt försvinner brodern Charlie spårlöst, vilket blir den utlösande faktorn för familjens sönderfall.

Den sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en ny familj. Under uppväxten hanterar hon minnena från Ringarkläppen och sin begynnande sexualitet på sitt eget sätt.

Det här är Therése Söderlinds debutbok, och den håller absolut inte samma höga klass som efterföljaren "Vägen mot Bålberget". Den här är lite väl seg, och lite väl osannolik i mångt och mycket, men likväl har den rätt många kvalitéer; natur- och personskildringar, och att den inte viker en tum från det svåra och ofattbara. Kärvheten hos människorna framträder tydligt, och man blir nästan galen och vill krypa in och ruska om dem. Ingen bok jag skulle rekommendera i första hand till någon, men skapligt bra.


Helveteselden – Karin Fossum

Helveteselden är en ny psykologisk och djupt mänsklig spänningsroman av Karin Fossum med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.

Karin Fossum skriver alltid korta men täta deckare eller snarare spänningsromaner. Den här lilla boken pekar på fattiga människors utsatthet och mäns svek. I det här fallet leder det till dubbel katastrof; så många förlorare i st f vad gott det hade kunnat komma ut om det körts med mer "öppna kort" i tid. Mycket bra, liten smidig och lättläst, Fossum regerar!


Svarthuset – Peter May

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

För mig är det här inte en deckare - som den kategoriseras som -  utan snarare en berättelse om en uppväxt, ett återvändande, livslögner och oändligt mycket sorg. Själva deckarintrigen fyller en mycket liten del, och tycks mer användas som ett redskap för att få fram alla känslor som väller fram i berättaren. Naturskildringarna är så bra så man bara vill åka och uppleva på plats. Jag trodde att jag lånat en deckare, men den var som sagt så MYCKET mer!!!





De osynliga - Roy Jacobsen


I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, som blivit en makalös försäljningsframgång i hemlandet och av många hyllats som hans bästa bok. Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Basom ligger vid Helgelandskusten.


Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru, hans åldrande far och hans lillasyster Maria som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna där.

En underbar liten bok, om de kämpande människorna på en liten karg men älskad ö i Nordnorge; gripande öden blandat med gammaldags förtryck och ett klassamhälle av rang. Segheten och uppfinningsrikedomen hos öborna är enorm, och jag undrar hur länge jag skulle stått ut/orkat. Jag är fascinerad av vårt så otroligt vackra grannland, men jag har samtidigt en skräck för djupa vatten, så boken gav mig lite mysrysningar. Trots allt är det en ljus skildring, kärleken mellan öborna är påtaglig även om den inte alltid kläs i ord. Fin bok!








































onsdag 7 januari 2015

"Jag heter inte Miriam", "Att inte vilja se", "Låt mig ta din hand" och "Vägen mot Bålberget"

Jag heter inte Miriam – Majgull Axelsson


Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten. 

"Tårarna stiger henne i ögonen, hon får blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam." 


Jag är uppväxt i en liten by under 50-60 talet och där slogs det upp romer-läger varje sommar (fast på den tiden använde vi så klart en annan benämning). Våra hemmafrumödrar (och även fäder) skrämde och varnade oss noggrant för att vistas i närheten av romerna. Sådant sätter djupa rasistspår ska jag säga, den här boken gav mig en rejäl tankeställare och skuld.

Historiebeskrivningen om livet i koncentrationslägren har vi ju läst tidigare, men det behövs påminnas om dem i dessa tider när SD är tredje största parti i Sveriges riksdag.

En helt underbar roman som är omöjlig att lägga ifrån sig, även om den är stark känslomässigt och lämnar djupa spår. MYCKET BRA!


Att inte vilja se – Jan Guillou


Utanför Sveriges gränser dånar den världsbrand som med tiden kommer att kallas andra världskriget. För Lauritz, den äldste av bröderna Lauritzen, blir det allt svårare att undvika att ta ställning.
Familjens största ekonomiska tillgångar finns i Tyskland, liksom Lauritz svärföräldrar. Men Tyskland har ockuperat brödernas hemland Norge. Lauritz äldste son Harald är SS-officer stationerad i Oslo, äldsta dottern Johanne arbetar inom norska motståndsrörelsen, andra sonen är officer i svenska flottan och yngsta dottern förefaller vara spion.

Guillou är ganska tjatig, och handlingen står relativt still förutom/trots att det pågår ett världskrig, men av det blir det ingen extra nerv av i boken. Delvis intressant, men för mig var det en bok som jag skumläste stora delar av. Fortfarande är ”Brobyggarna” den bästa delen i den här serien enligt mitt tycke.



Låt mig ta din hand – Tove Alsterdal


Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. 
Polisen avskriver dödsfallet som självmord. 
Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt - men vem skulle bry sig om det vittnet?
Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.
Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Överdrivet konstruerad handling, men person- och miljöbeskrivningarna är bra. Lättläst, men ingen riktig höjdare.


 Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind


"En varm julidag 2010 satt jag i Torsåkers kyrka i Ångermanland. Guiden hade sagt att det var till den här kyrkan man en gång förde ett sjuttiotal dömda - mest kvinnor - för en fångpredikan. Deras brott var trolldom och de som erkänt sig skyldiga kunde få Herrens högvördiga nattvard. Sedan fick de gå upp till Bålberget, till sin egen avrättning. Det här inträffade år 1675, men i den heta sommardagen så många år senare blev jag alldeles kall och skakad över deras öde. Jag visste att jag måste skriva om de här kvinnorna och om de barn som vittnade så deras mödrar dog. Jag måste skriva om släktforskning och människor som lever i samma trakter idag, tio generationer senare. Jag gav mig iväg på en lång resa som gick via många böcker och möten om hur man en gång levt.

Vilken läsupplevelse!!! Tänk att få frossa i 16-1700-talets Sverige med all vidskepelse, fattigdom och kyrkans oemotsagda maktutövande. Kyrkans män som antagligen hade en stark rädsla och samtidigt en kittlande dragning till kvinnorna, som till slut i de här trakterna utmynnar i en katastrof. Att få följa Jacke och hans dotter Veronica under 70-talet och till slut under 2000-talet är också både spännande och samtidigt igenkännande. OTROLIGT BRA BOK!!!!