"Flimmer" av Anne och Even Holt

"Läkaren Sara Zuckerman behärskar avancerade hjärtoperationer till fullo. Ändå dör en patient två dagar efter en genomförd operation. Så dör ännu en patient, och läkarna upptäcker att det lilla chip hjärtstartaren som opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala tekniken. Stora ekonomiska värden står på spel och flera personer ställs inför en annalkande katastrof."

Anne Holt skriver här tillsammans med sin bror Even som precis som sin syster är en riktig supermänniska - läkare och civilingenjör. Det är ändå en typisk Anne Holt-bok: Intressant men osannolikt (?) persongalleri, hjältedåd och ett antal scenarier som successivt får sin förklaring. Bra spänningsroman som inte ger några djupare avtryck.

"Moderspassion" och "Himmel över London"

Moderspassion av Majgull Axelsson

”Höststormen drar in över Arvika och regnet vräker ner. Några människor tar sin tillflykt till Sallys Café & Restaurang, en vägkrog strax utanför staden, för att rädda sig undan det stigande vattnet och de hårda vindarna. I skuggan av ovädersnatten får vi deras livsberättelser.
...
Moderspassion är en berättelse om föräldraskap i allmänhet, och moderskap i synnerhet, om att förtränga och vägra se, om att bära generationers skuld och skam, men också om längtan efter tillhörighet och gemenskap.”

Det här är en helt fantastisk bok, oerhört gripande och spännande! En av de bästa jag läst på länge. Majgull Axelsson i högform!

Himmel över London av Håkan Nesser

” Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?”

Skum bok; jag gillade den inte, hade det inte varit för Nessers språk och nyfikenheten att försöka förstå vad det hela gick ut på hade jag nog inte läst den färdigt.