"Stalins kossor" och "Gustavs grabb"

Stalins kossor – Sofi Oksanen

”Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung.”

Vad händer i en människa när man aldrig kan lita på någon, när man måste förneka sitt ursprung, att aldrig vara fri att vara den man innerst inne är? 

Skrämmande insikt i hur det kunde vara/är att leva i Baltstaterna under och efter ryssarnas ledning, och hur det är att som est bosätta sig i väst och ändå inte våga vara en del av det nya landet. Från insidan får man också vara med och följa hur en ung flicka styrs av sin Herre – Ätstörningen: Är den en konsekvens av all strävan efter att inte sticka ut, rädslan över att inte accepteras som den man egentligen är och skammen över att inte våga stå upp för sitt ursprung?

Skrämmande och realistisk bok, som är skriven i korta kapitel där vi flyttas mellan Estland, Ryssland och Finland, tidsperspektivet varierar från 40-talet fram till våra dagar.

Sofi Oksanen är en helt fantastisk författarinna! Jag har tidigare läst ”Utrensning”, som var en stark roman. Frågan är om inte denna är minst lika berörande. Mycket, mycket bra bok!!!

Gustavs grabb – Leif G W Persson

”Mycket läsvärd. Tät och skarp och levande." Aftonbladet

"Tillhör stilistiskt sett det bästa han någonsin skrivit." Norrköpings tidningar

GW:s självbiografi – berättelsen om sin klassresa – och sin oerhört starka och rörande kärleksförklaring till sin pappa Gustav är bland det bästa jag läst på länge. Det är också länge sedan jag grät så mycket när jag läste en bok. 

Jag kan inte ta fram någon del i boken som jag inte slukade med hull och hår. Det finns en del som tycker att Geijer-affären upptar för stor del av den. Men eftersom den aktualiserades i ”Hinsehäxan” (dramatiseringen av Lillemor Östlins bok; Östlin säger sig vara en av de prostituerade som Geijer utnyttjade) på SVT i fjol. Så var jag nyfiken på GW:s version av den händelsen.

Det är intressant med historieperspektivet också: På 50-talet hade man bara två veckors semester, snabbmaten var korv med bröd och klasskillnaderna var än tydligare än i dag, eller? 

Suveränt rakt igenom!