måndag 31 maj 2010

Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.


En riktig mastodontroman på alla vis, 624 sidor. Mycket läsvärd och anses tydligen som en av Oates' bästa romaner. Bitvis tycker jag att den är lite typiskt amerikansk; De goda är så otroligt goda, och de onda Ondskan själv, verkligheten är lite mer komplex än så. Huvudpersonen Rebecka/Hazel är så extremt vacker och osannolikt stark att det inte känns realistiskt. Beskrivningar av miljöer och händelser är mycket detaljerade, men känslolivet ges tyvärr mindre utrymme. Icke desto mindre är det en mycket bra bok, som man dock blir trött i armarna av.

Inga kommentarer: