”Bergets döttrar” är en fyrahundrafemtiofemsidig kollektivroman om ett antal människor och deras öden i Sandviken och trakten runt omkring koncentrerat till tre dramatiska epoker: slutet av 1930-talet precis före kriget. Mitten av 40-talet när det håller på att ta slut. Och 1958, när Sverige blivit modernt på allvar, fotbolls-VM kommer till Sandviken och teven bryter in."
Det tog ett tag att komma in i den här boken, den är lite kryptiskt skriven, men det lönade sig att kämpa vidare...
Mest kände jag sorg över hur tufft det var för tidigare generationers kvinnor (och män), hur de inte fick någon möjlighet att förverkliga sina drömmar. Barnets längtan hämmades av traditioner och klasstillhörighet. Jantelagen var så starkt förhärskande, och kravet på att t ex bli gift för att inte ses som "överbliven" gjorde att olyckliga äktenskap ingicks och aldrig upplöstes.
Roligt också att följa historiens gång, med andra världskriget som hotar, finns där och så slutligen freden. Vore jag uppväxt i Järbo/Sandviken, eller åtminstone kände bättre till de omgivningarna hade det nog varit än roligare att läsa om orternas utveckling, men det känns spännande ändå.
Det gör mig så glad varje gång jag läser den här typen av historier att vi trots allt kommit så långt. Kvinnor ställer krav i dag, och vi behöver inte stanna i omöjliga relationer, och framför allt så har kvinnors sexualitet accepterats.
3 kommentarer:
Jag tyckte det var lite osannolikt att ALLA var helt olyckliga hela tiden. Retade mig också på att det inte fanns en enda beskrivning av Karin (hon som dog) där författaren inte petat in något om hennes tjockhet!
Det där med tjockheten kan ha att göra med att författarinnan har haft ätstörningar...eller övertolkar jag tror du?
Jag tänkte också på det...
Skicka en kommentar