Böcker av Lena Einhorn, Håkan Nesser och Lars Pettersson

Siri – Lena Einhorn

"Lena Einhorn skildrar en stark och livsbejakande kvinna som vågar bryta mot sin tids, och framför allt sin omgivnings, sociala regler. Men äktenskapet med Strindberg ska till slut komma att bli hennes olycka. I romanen löper två parallella tidsplan, ett som skildrar nyförälskelsen och ett med utgångspunkt i den uppslitande skilsmässan från Strindberg, där väninnan Marie David spelar en viktig roll. Dessa två spår vrider sig mot och runt varandra till den avgörande punkt där allt går samman och slits sönder på samma gång."

Fullkomligt lysande! Det bästa jag läst på länge!

Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser

"Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarotti sätts på ett av Kymligepolisens "cold cases", som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989?" 

Sista (femte) boken om Barabrotti är inte den bästa. Ganska seg och tråkig historia, med riktigt deprimerande miljöer. Inte den bästa Nesser, men går an.

Kautokeino – Lars Pettersson

"Kautokeino, en blodig kniv är en spännande thriller om motsättningarna mellan tradition och modernitet och om moral i ett minoritetssamhälle. Vilka rättsbegrepp ska råda på Finnmarksvidda med omnejd?" 

Den här boken fick skyhögt betyg i Gefle Dagblad, men jag tyckte att den var alldeles för lång och alldeles för fördomsfull, eller??? Författaren (och filmaren) bor halva året i Kautokeino så han bör väl veta vad han beskriver för samhälle. Jag skulle då inte vilja varken bo i eller besöka trakterna han skriver om.  Knappast läsvärd, och ändå läste jag ut de 340 sidorna, bara för att få upplösningen.