måndag 21 september 2009

"Hypnotisören" av Lars kepler










Det har ju varit en hausse utan like kring den här boken så jag var bara tvungen att läsa den. Passande nog fick jag den i födelsedagspresent av min käre make.

Formatet är inte läsvänligt, ännu en tjock bok 572 inbundna sidor, det ger mig ont i armar, axlar och tumgrepp. Jag längtar efter en tunn liten bok!

Boken känns överhuvudtaget onödigt lång, man lyckas brodera ut sig väldigt kring händelserna, det ena skeendet mer otroligt än det andra. Men visst lyckas de skapa spänning, det är svårt att lägga ifrån sig boken. Språket flyter bra, och persongalleriet är intressant. Nyfiken på hypnos blir man också, men konsekvenserna för hypnotisören kan bli ödesdigra, som framgår av boken. Illa berörd blir man många gånger eftersom det till stor del handlar om att barn blir utsatta, och därigenom även deras anhöriga.

Huvudpersonerna verkar ha turen att lägga precis allt utom de aktuella fallen åt sidan. Jag trodde annars att poliser och läkare hade mycket att göra.

Läsvärd, men inte oförglömlig, och jag längtar inte efter nästa bok de ska skriva, men kanske, kanske jag läser den i alla fall.

3 kommentarer:

Paula sa...

Jag min fattiga sjukpensionär står på kö för att få låna denna, fast jag normalt sett inte läser mycket deckare. Står visst som nummer 3 eller 4 på listan ,och blir inte så glad åt att höra att det är en tegelsten...man får inte mer än två veckor på sig heller, när det gäller efterfrågade böcker.
Men den verkar ju läsvärd i alla fall!
Kram

Eva-Lena sa...

Jag stod också i kö och hade långt kvar, men så fick jag då boken i present när jag fyllde år.

Paula sa...

Hej! Tyckte in den var bra, alldeles för blodig bland ungar och psykopater. Kanske kändes det så för att jag läser så få deckare, men jag föredrar nog psykologiska thrillers istället för all denna drypande ondska.
Ha en trevlig helg!