Jag tillhör en minoritet: Jag är INTE känslig för mygg och insekter. När andra knappt kan vara ute, sitter (!) jag i blåbärs- och lingonriset utan att knota speciellt mycket.
Nu är det dock så att jag fått ett väldigt fult och konstigt bett (?) på ena armen. Eftersom det inte tycks försvinna så tyckte (framför allt Roland) jag att jag borde visa det för någon sjukvårdskunnig (hudcancer?!).
Jag ringer min hälsocentral och sköterskan upplyser mig om att inte alla insekter stannar kvar på kroppen sen de bitit (nehej?), att man nog inte behöver äta penicillin för ett litet bett (nehej?) och att människor reagerar väldigt olika på bett (jaha?).
Att jag är 54 år och att jag i princip aldrig besöker hälsocentralen tycks hon inte ha noterat. Hon noterade inte heller att jag bara ville veta när/om man kunde gå på någon slags drop-in för att visa upp bettet. Inget snack om penicillin från min sida (hon skulle bara veta min inställning till det) eller någon önskan om en bilogilektion.
Jag ska prova igen på måndag, och hoppas på att någon vettig person sitter i rådgivning/tidbokning.
Nu när Roland sett till att jag blivit van vid sjukhusmiljö - först sjukhusvistelsen (fyra dygn) som föregicks av en hel dag på akuten och nu i förrgår hälsocentral, röntgen och akuten med hans onda fot (brutet ben) - så har jag tänkt att ta tag i vissa bitar som jag dragit på länge:
Jag borde kolla mitt blodsocker (jag vill inte veta att jag har fått diabetes), göra KOL-test (jag får ont i lungorna bara jag tänker på det) samt ta sköldkörtelprov (det måste vara något fel på min ämnesomsättning eftersom jag är så tjock).
Men nu har jag ju fullt upp med hundpromenader, lingonplockning och annat så vi får väl se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar