Man känner lite vanmakt och sorg som så ofta i hennes böcker. Varför blev det så här? Man vill kliva in och hjälpa till, stoppa händelserna, få människorna att ändra sitt beteende.
Samtidigt finns mycket ljus och värme framför allt från den sympatiske kommissarie Sejer (finns sådana i verkligheten?) och hans godisätande kollega Skarre, men även i oväntade möten och de goda människornas kärlek. Det finns ett hopp i all förtvivlan!
Som vanligt är Karin Fossum hur bra som helst, och detta är en riktig sträckläsningsbok, man måste bara få veta vad som egentligen hänt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar