Läkarskräck

Jag har relativt svår läkar- och sjukhusskräck. Vet inte vad det beror på, kanske hotar det min starka vilja av att vara självständig. Jag vill inte vara beroende av något/någon, och ändå är det just det jag blivit bl a av medicin.

Forna tiders läkare (jag är ju nästan stenålders) var väl inte heller så pedagogiska, så erfarenheterna från min sjukliga barndom har kanske satt sina spår. Hur som helst så borde skräcken lagt sig eftersom jag numer bara mött/möter fantastisk vårdpersonal. De läkare som omgett mig de senaste 20 åren har varit helt fantastiska. Framför allt min specialistläkare och min pärla Birgitta på Strömsbro hälsocentral.

Nu har det tyvärr blivit så att Birgitta har lämnat stan och specialistkliniken är stängd p g a sjukdom. Mitt recept behöver förnyas, och det innebär att jag måste ta kontakt med en ny läkare. Huvaligen, det att få till detta samtal har jag gruvat mig för en hel vecka, jag har fått ont i magen varje gång jag sett lappen: Ring för nytt recept!

I dag kom jag så äntligen till skott och ringde min hälsocentral. Förklarade mitt problem för en förstående sköterska, och tio minuter senare ringer hon tillbaka och berättar att medicinen kan hämtas på något apotek i eftermiddag! Jag slipper alltså läkarbesöket!!!

Jag vet att jag borde gå och kolla mitt blodsocker, blodtryck, göra KOL-test mm mm, men jag vågar och VILL inte. Fan känner man sig frisk (nja) ska man väl inte belasta sjukvården med allmänna provtagningar?

Det finns däremot en läkarkategori som jag INTE väntar med att ringa - tandläkaren - men det beror inte på att jag inte är rädd för det, utan att jag är rädd för att det ska bli än värre att vänta, då kan man ju drabbas av rotfyllning, och vem vill det!?