Läst och oläst

Jag har inte mått bra i december, och då blir det väldigt mycket sova i stället för att läsa. Dessutom är min läslust inte vad den varit, eller kan det vara fel på bokvalen?

Jag har läst:

"Jakten mot nollpunkten" av Carl-Johan De Geer. Det är en självbiografi som gjorde mig positivt överraskad.

Jag har haft en uppfattning om honom som att vara lite knäpp och snobbig. Kanske är det just det som media velat (säger man så?) visa av honom. I stället kommer det fram ännu en stackars människa av adlig börd, som vuxit upp under vidriga förhållanden. Vilken tur för oss fattiga satar från socialgrupperna längst ner som sluppit ångest och annat skit.

Skämt åsido, skulle vi ha några konstnärer överhuvudtaget utan olyckliga barndomar, kan man ha en lycklig barndom, är det en naturnödvändighet att må dåligt som människa i allmänhet och som barn i synnerhet?

Nåväl, boken är underhållande och intressant, t ex lärde jag mig att det är han som är en av männen bakom "Tårtan", att han är textilkonstnär visste jag genom att jag älskar 10-gruppens tyger.

Kul och underhållande! Rekommenderas!









Jag har INTE läst (färdigt):

"Bedragen", Katerina Janouch: Varför har denna bok skrivits och för vem/vilka? Otroligt segt och intetsägande. Ledsnade efter 100 sidor.











"Dårens dotter" av Mian Lodalen är ytterligare en av alla uppväxtskildringar av mer eller mindre självbiografisk karaktär (De Geers är ju det delvis, men täcker tiden fram till nu) som tycks vara så inne nu. Jag har tidigare läst "Svinalängorna" av Susanna Alakoski (som var bra men inte värd August-priset enligt mig) och "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Det räcker med dem. Jag har läst hur sexti- och sjuttitalsgenerationen med missbrukande fäder/föräldrar hade det nu. Den här tillför inget nytt. Orkade ca 150 sidor.