Jag har just strukit min mormors duk, den som hon fick på sin 60-årsdag i maj 1950.
För någon tid sen så mötte jag Ivan (81 år) utanför biblioteket. Ivan hade haft en stroke och berättade att han inte kunde läsa längre utan lånade ljudböcker. Han var f d byggnadsingenjör och hade bl a byggt delar av Gävle sjukhus och stadsdelen Sätra. Vi hade ett långt samtal när vi promenerade upp mot Söder. Det visade sig att vi kom ifrån samma by i Uppland. Han kände väl igen min mor och hennes syskon, och hade varit nära vän till min yngsta morbror Fritz. Mot slutet av promenaden så säger Ivan: "Din mormor var en oerhört snäll och god människa, men så eländigt och fattigt de hade det där uppe."
Det slår mig att snart är jag lika gammal som mormor när hon fick den här duken. Hon fick leva i fattigdom och elände som statarhustru och mjölkerska. Hennes barn blev uppfödda på salt sill, potatis och gröt. Hon fick uppleva skammen med att föda oäkta barn och bli förskjuten av sin familj. Till slut träffade hon morfar som var änkling med sex barn. Tillsammans fick de sedan fyra barn. Morfar i sin tur var son till en teologistudent och en servitris i Uppsala, han auktionerades bort mycket tidigt...
Mormor och morfar bodde i statarlängor, och efter det i pensionärshem. De hade aldrig mer än ett rum och kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar