I söndags åkte vi till Torshälla (Eskilstuna) och köpte soffa + fotpall. Nya i originalförpackning hette det, men benen var inte med upptäckte vi när vi kom hem. Shit, vi hade sett fram emot ny soffa till TV-tittandet. Hur som helst är benen på väg, så snart så...
Om vi ska fortsätta soff-ämnet så har vi ju slutligen hittat den vi vill ha:
Svart soffa i skinn från IKEA, vilket var precis vad vi INTE skulle ha, men man ska aldrig säga aldrig tydligen.
Nåväl så kostade den uppsättning vi tänkt oss 18.500:-. Nu fick vi köpa den ena delen för 2.900:-, så totalt kommer nu soffan att kosta 10.900:- i stället.
Jag är sååååå d-a trött, kan knappt hålla upp nacken. Troligen så sitter det mycket sorg, skuld och oro där.
Mitt lilla barn har strulat till sin tillvaro ordentligt. Som förälder och syskon ska man ju inte "curla/sopa", men vad gör man när man älskar någon?! Jag vill henne ALLT gott i världen, och hon är en så´n fin och god människa.
Jag tror att allt kommer att gå bra, hon är ju trots allt ett söndagsbarn, och med den syster hon har kan inget gå fel.
Hur kan en syster ha en så´n extrem kärlek till sitt syskon!? Det är något jag känner enorm glädje (och stolthet) för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar