Om detta liv i fattigdom, förnedring och fullständig utsatthet berättar hon osentimentalt och med kärv humor i Blondie.
Det här är på samma gång ett skakande tidsdokument, ett gripande kvinnoöde och en paradoxalt upplyftande skildring av närmast ofattbar mänsklig styrka."
Jag vet inte om jag är i fel mood just nu, den här boken har ju tydligen berört så många, jag tyckte inte om den alls, och den enda gång jag blev berörd var när jag läste eftertextens tack till anhöriga och vänner. Jag tycker att hennes språk är tråkigt och upprepande. Sättet att skriva är också väldigt skrävligt och forcerat, så får man säkert inte tycka om en författare som haft ett så tufft liv, men mig berörde det alltså inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar