Berättare i den här boken är folket i hamnstaden Marstal i Danmark. Vi är med dem i ca 100 år, från mitten av av 1800-talet till andra världskrigets slut. Pojkarna i Marstal växer alla upp till sjömän, och kvinnorna till sjömans-hustrur/änkor. Flickorna ser vi nästan inte till alls utan möter dem som sagt bara som bittra och hårda hustrur. Huvudperson (?) är annars havet, och den kärlek och hat (kvinnorna) folket känner inför det. Det är nog också lättast att älska den här boken om man älskar hav och båtliv.Jag hade svårt att ta till mig alla detaljer kring olika typer av båtar, väderfenomen, krigsscener, våld och annat. Däremot tyckte jag om alla små berättelser i berättelsen, när man får följa en av alla människorna på ön lite mer in på skinnet.
Det här är en mastodontroman, och nog är jag sugen på att besöka den lilla staden och se hur det ser ut där i dag. Läsvärd, men tung till volymen.
1 kommentar:
Hej! Såg du min recension av boken för ett tag sedan? Den fick toppbetyg av mig, men jag håller med om att man fick skumma lite vad gäller sjöfartstermer. Men det kändes lite som att kika in i männens värld, spännande, och såå välskriven.
Nej du, det blir inga fler hundar i pörtet, knappt jag klarar av två i koppel samtidigt.,..
Kul med elefantörat, jag minns den mycket väl, och vi serverade något liknande när vi hade grillkiosken för några år sen.
Har precis tittat på Halv åtta hos mig, matprogrammet i fyran, dom är i Falun denna vecka, så det känns extra hemma.
Hoppas du känner dig piggare/Kramen
Skicka en kommentar