Nu har jag i princip inte lämnat soffan eller sängen på en vecka. Trodde först att det var någon influensa eller så, men det är bara att jag tappat lusten totalt. Livslusten och glädjen är borta, har inte skrattat sen jag var på kören förra tisdagen. Hoppas, hoppas att jag orkar släpa mig dit i morgon, men då måste jag ju duscha och klä på mig "riktiga" kläder.
En terori jag har är att jag faktiskt på något plan håller på att tillfriskna, och är rejält uttråkad, eller så är det för mycket oro i tillvaron just nu mest oroar jag mig för: Försäkringskassan som ska ha 120 dagar (fyra månader!) på sig för att behandla ett ärende (mitt bl a), och den stora oron över min älskade dotter som inte får något jobb som hon så väl behöver på alla plan! Min läkare ringde i veckan och nämnde att hon var osäker på min diagnos, och vill ändra min medicinering, och det vill inte jag. Jag vill vara frisk som de flesta andra!
2 kommentarer:
Va trist att du mår deppigt! Men, det kommer alltid en ny dag, kanske inte i morgon, men längre fram, när man känner att nu har det vänt! Hoppas innerligt den dagen kommer snabbt!
Tänk va mycket oro man känner för barnen, oavsett att dom är vuxna. Och vi som föräldrar kan ju inte ta törnarna och hjälpa i alla lägen! Min dotter fick ju tre barn i ganska snabb följd och sen fick hon inga jobb. Ingen erfarenhet och ingen riktigt bra utbildning hade hon, så det var kämpigt värre. Men nu har hon jobbat några år på djurbutik och hon trivs bra. Hon älskar ju djur hon också. Dock kan hon inte få heltid vilket hon nu skulle vilja då barnen är större, så hon spanar efter något annat att söka till.
Hoppas det löser sig för din dotter!
Styrkekramar från pörtet
Jag tycker det låter jättebra! Om min läkare skulle föreslå att byta från bandage till gips på mitt brutna ben skulle jag vara tacksam. Det skulle vara en del i ledet att bli frisk som de flesta andra. /Malin
Skicka en kommentar