"Sanningen om Saltön", Viveca Lärn

TV-serierna om Saltön tycker jag är mysig underhållning. Viveca Lärns böcker som ligger till grund tycker jag däremot är ganska naiva och lite småfjantiga. Dramatiseringarna är mycket bättre, vilket det inte alltid blir. Som person gillar jag däremot Viveca Lärn (framför allt hennes träffsäkra ironi) och brukar därför läsa hennes böcker.

Den här boken uppskattar jag såsom släktkrönika och uppväxtroman. Däremot så uppfattar jag den i mångt och mycket som en enda stor reklamkampanj för hennes Saltö-böcker, jag visste inte att det var en sådan jätteindustri kring detta med den fiktiva Saltön.

Och vi vet alla att Viveca är gift med Sverre Sjölander, de har ju varit duktiga på att dyka upp i en mängd mediala sammanhang. Visst kul att de är kära, men Sverre och hans förträfflighet behöver ju inte omnämnas på var och varannan sida.

Slutsats: Bra förströelse i brist på annat, men absolut inget man tar med till den öde ön (är det Saltön tro ?).