Emellanåt tycks jag ha svårt att hitta de böcker som passar mig som hand i handske. Endera är de för kiosklitteraturaktiga, eller så är de för intellektuella och tillkrånglade. Den här boken tillhör de senare. Naturligtvis har den höjts till skyarna av alla recensenter: Vem vågar ge Enquist negativ kritik?!Den här boken har jag kämpat mig igenom, trots att jag tycker att läsning ska vara ett rent nöje. Den första delen som handlar om barndomen var lysande, både rolig och lättläst, men sedan när han börjar publiceras, då blir det såååå långtråkigt, och såååå mycket "slå sig för bröstet", fast med en ödmjuk ton. Varje bok och varje teaterstycke penetreras så till den milda grad så man får utnyttja skumläsningstekniken. Boken sägs ju också vara en bekännelse om hans alkoholism, hur smutsig och förödmjukande djupt han föll innan han fick hjälp. Detta framgår då inte alls enligt mig. Visst alkoholproblem, men de är ju inte så överhängande att vänner (han har ju så många "goda vänner") och familj sviker honom. Rika och inflytelserika hustrun fixar dessutom lätt in honom på kliniker - den tredje hjälper honom och nu har han varit fri alkoholen i 20 år, det är förstås snyggt jobbat!
Jag har läst Enquist förr och aldrig fastnat, för min del får han nog stå kvar i hyllorna i fortsättningen.
1 kommentar:
Har denna bok på min -att-läsa-lista- men det låter ju inte särskilt muntert, tar nog några andra före, hihi
Skicka en kommentar