Jag skulle alltså läsa hans senaste "Ansikte av eld", som fått blandade recensioner, och tänk jag hör han röst i varje ord jag läser och står inte ut. Han har blivit såååå dryg och så otroligt pompös. Dessutom tjatar boken om och om igen samma vackra fraser, man kan ju inte använda vackra ord hur många gånger som helst utan att det händer något. Historien är fejkad vilket inte gör saken bättre, inte för att jag kräver att romaner ska vara autentiska (debatten om "Gömda" får andra hållas med), men då ska de ju inte framställas som biografier heller.
Ranelid blev ju så himla ledsen härom året när Linda Skugge hoppade på honom om hans fåfänga. Om inte han är fåfäng så vet inte jag vad det är. Jag menar, dessa vågor i håret, uppknäppta skjortor (vem fan blir kåt på hans bröstkorg), rakade armar mm. En gång tyckte jag han var snygg, men det var som sagt ett tag sen.
Alltså, återigen blir det: Jag har inte läst

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar